Categorized | Ölrecensioner

Ny inriktning och liten veteölsfrossa på Monks!

Bloggen har, återigen, fått en liten uppdatering och som synes kommer den nu handla mer om vad jag främst är inriktad på – amerikansk öl. Att inhandla, dricka, skriva etc om all öl blir för mycket, dyrt och betungande för kropp och själ. Så mer amerikansk öl det blir.

För att fira detta är jag nu uppbokad på Monks ölbryggning av Amerikansk IPA, ska bli trevligt att se över den delen då jag gärna skulle börja lära mig brygga någon dag då jag flyttar till större.

Och när jag ändå var på Monks och pyntade för det där igår (måndag), så varför inte dricka lite öl med brottskompis Erik som var där av samma anledning som jag?

Musslor blev det enligt deras måndagsspecial på musslor och till all mat är det gott med veteöl.
Extra trevligt var att de hade kvar väldigt mycket av deras amerikanska öl från USA-veckorna och det är mer rekomenderat att gå dit än sveavägen vill jag påstå.



Först ut vart i sedvanlig ordning med tanke på att jag vill plöja igenom dem helt, Samuel Adams Hefeweizen.

Skum: Normalt vitt skum, rätt så mjällt som sjunker ned och lämnar ett lite krämigt lock

Färg: Grumligt persikogult

Doft: Lätta vetetoner och mer åt den “citrus och crisp” som fanns i Mr Sno Balls i vintras än vetesmaker. Lite lätt sötma av honung finns också, något jag tycker är återkommande i SA:s olika öl.

Smak: Medel munkänsla. God lite lätt fruktighet och sötma, men inte lika “crisp” som i doften utan mer av citrus i så fall. Som en lätt vetepiffad lager skulle jag vilja påstå. Rätt fyllig dock jämfört med andra av SA:s lättare öl. Också något jag vill påstå är vanligt för amerikanska veteöl. Honungssötman går bra med den lätta vetesmaken och avslutningsvis finns en liten liten beska.

Betyg? – OK+, läskande, god och fyllig. Thats it.



Till detta drack Erik en Flying Dog Woody Wit eller Woody Creek White som den heter på ratebeer.

Skum: Normalt, vitt med små bubblor och inte så mjällt

Färg: Grumligt grågult

Doft: Torr vetighet med lite citrus, apelsin och krydda, koriander?
Smak: Lätt i munnen med samma torra känsla som i doften. Lätt vete’ig smak med lite citrusaktig apelsinsmak och så kryddigheten där koriandern mycket riktigt finns.
Bra matöl, men inte så mycket mer än så.

Betyg? – OK+, Bra lätt witbier som dock inte drar på några höfre växlar.



Efter detta börjar min fantasi tryta men då får jag syn på Southern Tier Hop Sun, en humlad veteöl? och från ett bryggeri jag brukar ogilla på grund av deras lite sträva sädesslagssmak. Intressant.

Skum: Högt vitt skum med små små bubblor som dör rätt snabbt. Men ändå mjällt och skummar upp ordentligt då jag fyller på glaset.

Färg: Kristallklart och gyllene

Doft: Massvis med god humle i doften som också har den där gedigna “souther tier”-touchen. Lite torrhumlad och jag kommer att tänka på den en gång så “mögelost”-doftande amarillon jag en gång drack, lite åt det hållet. Vete finns också där med lite citrus tillsammans med humlen på ett bra sätt. Även lite nötighet och lime återfinns.

Smak: Läskande och medel munkänsla. Massvis med smak kommer direkt. Mer IPA än veteöl är min första tanke, men ändå lite sträv i smaken och med tydligare vetesmak allt eftersom. Humlig och läskande helt klart.

Betyg? – Bättre, en av de bättre souther tier’ölen i mitt tycke då den är väldigt god som matöl eller bara om man vill ha något smakrikt och läskande. Perfekt sommaröl.



Kvällens sista öl blev dock inte något med vete i utan på lite olika personers input blev det New Hollands The Poet, en “oatmeel stout” som var påtänkt att prova häromveckan.

Skum: Rätt högt med små små bubblor, lätt kaffecremeigt skum.

Färg: Fin kristallsvart färg

Doft: Lite fruktig lakritst följt av en lättsam och inte så klena kaffetoner. Chokladen som brukar återfinnas har också mer smak av lite vanligare choklad och inte “80% mörk kakao” utan mer som en gammal god fazer och kanske även med någon smaksättningt? Finns en liten fruktighet där ju.

Smak: Medel till stor munkänsla. Väldigt kolsyra som direkt ger smak av lakritsfudge och lite smaksatt choklad. Kolsyran känns på snudd till överdriven, lite som en spriteboostad stout. Men samtidigt gillar jag det då lättare stouts oftast kan tappa lite tryck i smaken. Beskan har lite gömd eftersmak som kommer fram efter ett tag. Den där söta smaken påminner lite om blåbär efter ett tag och gör sig gott med den inte så bittra chokladen. En bra sweet stout med andra ord.

Betyg? – Bra, kolsyra till trots så gillade jag den. Trevligt med något som sticker ut!


Nu blir det tisdagschampagne och fläskfile, så hej på er!

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply