Categorized | Ölrecensioner

Sist ut: Fullers Lim. Edt Old Oak Aged Ale 08 och Samichlaus Helles 07

Dags för de sista ölen då från whiskeyölsprovningen som också innehöll Samichlaus Helles ’07 då vi ville prova “världens starkaste” “lager” samt Pingvinen (som iof är lagrad på whiskeyfat) m.m. Slutligen är dem också de två äldsta ölen, Fullers Brewers Reserve är från släppet 2008 och var redan då lagrad 500 dagar på 30-åriga fat, värt att jämföra med andra öl som lagrats typ 100 dagar på 12 åriga fat. Dock är den en Ale, så blir intressant att se om den är lika karamellaktig snarare än tung likt Ola Dubh‘arna var. Samichlaus Helles från 2007 blir också intressant då jag drack den då den släpptes (2008?) och tyckte att smaken var kraftfull med tydlig alkohol. Får vi se nu hur den blivit.

Överlag har det varit en rätt medel provning såhär långt, de flesta har fått “bra” betyg men det är få som utmärkt sig. Troligen beror det på förväntningarna men också på att många öl varit av brittisk härkomst och jag har fått för mig att deras ale gör sig sämre med whiskey än amerikansk stouts där man vågar ta ut svängarna mer – vilket iof BrewDog också gör. Så, 2 öl kvar – hey ho, lets go


Fullers Brewers Reserve Limited Edition Old Oak Aged Ale 2008.
Cirka 1/3 har avdunstat under lagringen som varit på lite olika sätt under åren, hmm, påverkan på ölet? – vi får se.

Utseende: Lätt grumligt vattnigt brun vätska.
Doft: Oj, hmm. Honung, sherry eller är det madeira? Lite lätt syrlighet men med massa lätt torkade frukter typ torkad aprikos. Rätt karamellig med andra ord. Slutligen lite päron eller äppelmarmelad.
Smak: Lätt munkänsla, lätt pirrig smak. Lite sherry/port vin här med och med en eftersmak av spritiga/vinösa päron. Rätt död smak utan nämnvärd fyllighet. Intressant, lite som besk och torr marmelad.
Betyg? – Bättre, komplex whiskeylagrad ale. Också nog vunnit på att ligga och gro något år.


Samichlaus Helles 2007, 14% “Världens starkaste lager” (är en eisbock)

Utseende: Mörkare bärnstensfärgat
Doft: Väldigt mycket äpplen, typisk äppelmust. Alkoholen gifter sig med äpplen och får mig att tänka på Grand Marnier eller Cognac. Den spetsar mer än tar över doften.
Smak: Lätt munkänsla med liten pirrande kolsyra. Alkoholen bränner lätt i munnen och äppelsmaken ligger oerhört fint i munnen. Lite vinösa smaker med lätt mandelton. Magnifikt rund i smaken. Utmärkt med liten mintchoklad.

Betyg? – Bäst! Fint rund och äpplig i smaken. Har för mig att den är rundare och bättre balanserad än då jag drack den sist då den kom häromåret


Ojsan, det blev en österrikare och Pingvinen som fick de bästa betygen vilket ändå får ses som intressant. Som nämnt så köptes också de 3 sista Samichlauslen efter denna provning, blir att låta dem stå ännu lite till och gotta till sig!

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply