Categorized | Ölrecensioner

Varför denna okunkap hos folket – jo, det är dessas fel!

Gårdagens ämne berörde, både lite här och även på flashback där ämnet nyligen diskuterats rejält. Detta är bra, det är vad som gör att andra, kanske lite nyare öldrickare eller alkoholkonsumenter exponeras för andra namn, drycker, åsikter än de media, självutnämnda tyckare (liksom vi själva), experter, krogpersonal etc har.

Ett till, verkligt, exempel på hur förbaskat fel det blir ibland är på just restaurangen. Många krogar stoltserar med helt okey vinlistor som de säkerligen har haft en konsult eller liknande som har satt ihop, för den är för okunnig eller obalanserad för att de själva ska ha gjort den. Vinerna är från alla segment – röda, vita, mousserande, Pinot Noir, Chardonnay, Bordeaux etc etc. Mycket finns där och personalen pratar engagerat om det mesta vinet. Men att göra det samma för öl skulle inte gå an. Vi var på en japansk restaurang och som dryck valdes mousserande, vin och jag tog en öl (Hitashino Nest). Flaskan mousserande vårdades ömt, provsmakades, kyldes och hela faderullen. Men min öl visste de inte ens vilken de var och när jag påpekade att den stod i baren så förstod hon fortfarande inte, när den väl hade hittats kom hon med en kortare utläggning om vad det var för något – vilket jag redan visste och även påpekade att den andra isf är godare och att jag valde den. I relativa priser är min öl dyrare än mycket annan dryck, men bara för att det är en öl så tror mycket serveringspersonal och liknande att det är skitsamma vilken man väljer, hur den serveras, vad man berättar om den.

Dessutom skämdes man nästan för att beställa en öl, så låg status har massproducerande företag lyckats få ölen att ha!
Vem skulle liksom bli glad om någon rekomenderade en tokmörk whiskeylagrad imperial stout till något där en bra veteöl hade gjort sig bättre?
Samtidigt blir det en fråga om hönan och ägget – vems är felet? Är det kunden som måste engagera sig i vad den dricker, eller personal, skribenter och tyckare?

I gårdagens inlägg fick jag en till länk till en kort recension från “öltyckaren” som skriver för Leva & Bo. I den gav han Bötet Barley Wine 3/5, Aventinus Weizen-Eisbock 3/5 och Zlatopramens Half n’ half full pott med 5/5! Med motiveringen att den är som en blandad lager och ale – som om det vore något bra. Denna öl är i mitt tycke gräslig och långt ifrån värd toppbetyg. Särskilt då rubriken är att man ska bredda sina smaker – då är ju en IPA perfekt och Bötet Barley Wine likaså där man får jobba med sötman och den beska som ändå finns där. Vad ska då en halvbrygd som Zlatopramens Half n’ Half där och göra?

Jo, lite av det som är min poäng är en blandning av allt detta – Självutnämnda tyckare eller personal tycker till om öl. Men ingen som just börjat på en restaurang skulle häva ur sig saker om vin de inte visste något om? Inte heller är det särskilt vanligt att vinlistor eller vinskribenter har helt oexisterande förkunskaper!

Tvärtom bör du prova åtskilligt med vin innan du skulle börja kunna uttala dig om ämnet, ofta har du också gärna en utbildning i botten – lång eller kort, men den finns. Men inte för öl, kanske för att det är en helt annan skola, men en minst lika komplex sådan där det krävs att du har både bredd och djup i ditt kunnande för att det ska bli en bra mix.

Vilken öltyp bör jag rekomendera och sedan vilken öl inom denna öltyp är att rekomendera till kunden utifrån hans önskemål. På krogar som Monks, Sorbon, Bishops Arms (även fast vissa av dem har en lite lägre grad av ölnörderi), Man In The Moon mfl så finns denna kunskap och de delar gärna med sig av den. Problemet är att deras kunder oftast är rätt kunniga de med. Det är istället tid att börja sprida detta till andra och på andra ställen.

Jag har gjort mitt lass genom att få in ett par vänner på att sluta med stora stark eller burköl och istället börja få prova på flera öltyper och även olika sorter inom dem. För vad mer kan vi göra då vi oftast jobbar i motvind eller med andra som redan är på den rätta sidan?

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

6 Responses to “Varför denna okunkap hos folket – jo, det är dessas fel!”

  1. Daniel says:

    Även om jag inte håller med Lasse om den inbördes ordningen av de ölen han recenserade har han rätt att tycka det. Jag tycker det är synd att han har större spridning än någon som tycker som jag, men kan heller inte släppa tanken på att han berättar vad hans smak är, och den får stå för honom.

    Detta sagt är det mycket arbete i uppförsbacke, att försöka bredda perspektiven hos sina vänner. Jag hade nyligen en diskussion med några kollegor som anser att Zlatopramen är den bästa ölen som finns. Jag föreslog att de skulle testa något annat, gärna svenskt. Kanske lite Oppigårds 7th Anniversary, Bedarö Bitter, Närke cAmarillo, med flera öl jag uppskattar.

    Jag möttes av skratt: "Svensk öl? Nänä. Tjeckisk ska det vara, vet du inget om öl?" Nu menar jag inte att det är något fel med Zlatopramen, utan "gemene mans" syn på öl handlar om att den ska vara hinkbar, gärna inte allt för dyr och den ska ge drickaren en viss image.

    I detta fall uppfattade min kollega att Zlatopramen gav honom allt han ville ha. Hinkabilitet, prisvärdhet och så får han känna sig lite märkvärdig när han beställer en tjeckisk öl istället för en stor stark. All svensk öl hamnar för honom i facket stor stark.

    För att vinna över hjärtan måste vi jobba stegvis tror jag. Det handlar om att bjuda på smakprov på krogen eller hemma. Att försöka övertyga med intellektuella argument och med bara ord tror jag inte funkar. De måste prova ölen, gilla den, och få veta att det är något speciellt med denna öl.

    Det är ingen stor stark, det är en unik hantverksprodukt som står i klass med världens bästa öl. Vi kan vara stolta över den och ska skatta oss lyckliga som har möjlighet att så lättvindigt hitta och dricka den. Och den är inte alltid så himla mycket dyrare än Zlatopramen på fat, förhoppningsvis.

    Sedan tror jag att om vederbörande tokvägrar att prova eller om den inte gillar den ölen som vi presenterar får vi ödmjukt stiga åt sidan och konstatera att det är bra att personen provat något annat och fattat ett medvetet beslut om vad den personen gillar.

    Man kan inte vinna alla slag.

    Daniel

  2. Johan says:

    Lasse Råds kommentar om Aventinus Eisbock:
    "Nu blir det en fyllig dryck, som man sippar försiktigt, eller knappast tål att dricka alls."
    Och så kommentaren om Bötet:
    "Precis som den föregående antingen mycket angenäm eller vidrig, beroende på tycke och smak."

    Han har ju helt klart en poäng i att det är öl som kanske är lite svåra att ta till sig om man är van storstarkdrickare, men det känns ändå rätt konstigt att skriva så. Skriver vinskribenter liknande utlåtanden om t ex portvin?

    Jag har jobbat som bartender och min erfarenhet är att gemene man inte kan mycket mer om vin än vad de kan om öl. För att då sälja ett vin krävs inte särskilt stor kunskap om det. Oftast räcker det med att rekommendera vinet. Lägg till en snabbt uppmålad romantiserad bild av det så är det sålt 10 gånger av 10. Alltså vill jag motsäga ditt påstående "Men ingen som just börjat på en restaurang skulle häva ur sig saker om vin de inte visste något om?".

    Samma sak gäller egentligen för öl, skillnaden är att folk verkar ha en mer bestämd uppfattning om vad de vill ha för öl (eller snarare om vad de inte vill ha). Oftast får man höra något i stil med "jag vill pröva något nytt, men inte något mörkt…". Vill man ha en nöjd kund då så går det inte att ta ut svängarna alltför mycket. Vissa är förstås lite våghalsigare och då är det bara att slänga fram en kriek, IPA, trappist eller stout 🙂

    Att erbjuda gratis smakprov är nog en bra väg att gå, men det blir ju begränsat till vad man har på fat.

    Att låta ens kompisar smaka på det öl man själv dricker är också bra. Jag tror nämligen att en vanlig anledning till att folk håller sig till ljusa lager är att det är tryggt val, man riskerar inte att köpa något man inte tycker om. Att smaka av någon annan är ju betydligt enklare, då riskerar man ju inget själv. En kompis, som helst håller sig till Bud, fick smaka på den Nögne Ö Imperial Stout jag drack när vi kollade på champions league och han tyckte den var riktigt god.

    Därför tror jag också att man ska våga få folk att smaka öl som är väldigt annorlunda mot deras standardlager, istället för att bara gå på t ex "lagerliknande" ale.

  3. Manker says:

    Jag håller med er båda på ett sätt.

    Johan> men att rekomendera ett öl/vin för att sälja det är en annan sak än vad jag menar. Skulle du sälja ett vin och måla upp en bild av det även fast du inte hade bra kunskap om vinet? Om någon vill ha ett fruktigt rödvin och du vet att ni har ett, men inte om det är bra. däremot har du ett lite mindre fruktigt men mycket bättre – skulle du då rekomendera det istället?

    Daniel> Självklart har Lasse och andra samma rätt som vi eller vem som helst att kommentera öl. men det känns halvvinklat när man lägger till jämförelsen med vin och annat.

    att ord som hinkabilitet, spännande och prisvärd är så vanligt förekommande är just för det är hur det marknadsförts. Men som mina vänner insett på sistone – hellre 4 goda öl, du blir lika full, betalar 200kronor och de ÄR GODA. än att köpa 8 stora stark och hinka i sig dem utan att känna någon annan smak än gräs, bröd och skit.

    Lösningen är något som kräver fler komponenter som samarbetar -> ökat intresse, tillgång, eldsjälar som delar med sig av kunskap, viljan att ta åt sig av den, m.m m.m

  4. Fredrik says:

    Bra inlägg!!! Jag jobbar ju också i branschen och försöker verkligen jobba för att ge ölen en större plats. Jag tycker att folk i allmänhet börjar förstå bättre och bättre att öl kan vara mer än bara trist lager, men det tar tid och som sagt man vinner inte alla slag. Rom byggdes ju inte på en dag som det så fint heter :), Jag märker stor skillnad på kunskapen hos mina gäster under de 5år som jag jobbat aktivt med öl.

  5. Pelle Stridh says:

    Jag tycker att ni alla har rätt i era kommentarer och synpunkter.
    Eftersom jag varit med så länge i "öl-svängen" (över 23 år) så måste jag i alla fall reagera när du Fredrik skriver "Rom byggdes inte på en dag". Jag har verkligen aktivt agerat för att "främja för en bättre ölkultur i SVerige" under alla år och jag måste ändå säga att när vissa uttalar sig som de gör i t.ex Aftonbladet och Expressen så för de inte Sveriges öldrickare och inställningen till öl framåt.
    Den ständiga frågan är – Hur ska vi lyckas sprida en bättre ölkultur till fler än oss öl-nördar? Jag vet att de flesta av er har jätte-många bra idéer och många jobbar aktivt för att sprida ölkulturen i rätt riktning.
    Jag tror ändå att snart är stunden inne för att åstadkomma något nytt som för oss framåt och som ger öl en bättre status än vad det har idag. Vi måste få folk att skilja på "lättdrucken" öl som man tar efter gräsklippningen och alla dessa kvalitets-öl som ger så mycket mer i smak- och doft-upplevelse. Dags för ett upprop kanske – eller ett uppror 😉 Rom byggdes inte på 25 år heller 😉

  6. empty says:

    Följande kommentar kommer säkerligen uppfattas som sexisistisk och vill framhäva att det är min högst personliga uppfattning. Inget som är baserat på statistik.

    Serveringspersonal är oftast yngre tjejer, en grupp som kanske inte dricker "spaceade" öl i lika stor utsträckning som de dricker vin. Något som kanske beror på att de inte givits chansen att testa några av de väldigt många bra hantverksölen som finns ute på marknaden eller bara det faktum öldrickandet är mer förknippat med det manliga.

    Trenden i USA är tydlig när det gäller hantverksöl, det är på stark frammarsch. Tror tom att det var det enda segmentet som växte under 2009 i USA. Har inte sett statistiken för hantverksöl i Sverige men jag vet att importöl som inte är ljusa lagers från Tjeckien är ett växande segment.

Trackbacks/Pingbacks


Leave a Reply