• Hade svårt att hålla fingrarna borta från Bierkompass sortiment, så blev en till beställning med lite mer från De Molen samt Alvinnes Hop Triology. Alltid kul att parallelltesta olika sorter sådär. Så 23 olika öl är på ingång snart, trevligt värre. Särskilt kul ska det bli att prova Black Damnation samt testa de olika Mikkeller Black sorterna mot varandra (kanske mer än att prova själva Mikkeller Black i sig). Även lyckats få med lite amerikanskt som ännu inte ligger uppe för försäljning.

• På lördag vankas det Dansk-provning i form av 3 x Nörrebro, Amager IPA och kanske BrewDog Abstrakt 01. Bara för att dra igenom dem för skojs skull sådär. Trevligt det med, mycket är trevligt denna vecka känner jag.

• Till detta rekomenderas följande album för er som har spotify. Grungehjälten Mark Lanegan på sång i majoriteten av låtarna

Till och kring maten förra fredagen på Sorbon dracks det ju öl, och öl som ännu inte jag skrivit om. Nämligen dessa godbitar.

Sierra Nevada Dark Lager
På ena tappen finns denna brygd från ett av de bryggerier jag tycker bäst om som husöl – de levererar alltid och har vanlig och bra öl med vissa roligare brygder såsom Harvest-serien m.m. Denna kallas egentligen för Sierra Nevada Schwarzbier men på tappetiketten stod det Dark Lager så så får det vara tills vidare. Kategorin dark lager brukar jag ibland ha svårt för, jag gillar det lite maltigare stuket som ofta har spår av rökighet, charkuteri som sedan lätt sjunker bort mot en ljusare lagerkropp. Är denna i samma stuk?

Utseende: Minimala bubblor och cappucinofärgat skum. Lite mörkare brunt träfärgad vätska med strimmor av oxblodsfärg i.
Doft: Lätt mörkt och rostat med lätt rökig god doft där malten tynger ner det precis lagom. En lätt kryddighet och lite lätta toner av charkuteri, men inte mer än i form av kanske lätt rökt skinka. Inte alls så tung som den annars kan vara med andra ord.
Smak: Medelstor munkänsla med en förvånansvärt trevlig beska som passar perfekt med den sötma malten ger. Även efterbeskan är väldigt trevlig utan att det på något sätt känns vare sig humlat eller för uppbalanserat för att kontra bort eventuell humlesmak. Det smakar lätt men ändå mörkt utav torkade plommon och aprikoser. Här är det mer humlebeska än charkuteri vilket lyfter upplevelsen och ger en bättre fyllighet. Samtidigt är det lätt rökt skinka som sagt som gör att den ändå känns lite stiltypisk, om än med trevligare inslag av lite rå fruktighet och beska.
Betyg? – Bra+, Riktigt god och var mer och kanske lite annorlunda än vad jag förväntat mig. En perfekt öl att ha på tapp för de som gillar lite mörkare öl men inte vill ha något för tungt!

Erik körde på än tyngre och tog in en imperial porter.

Flying Dog Gonzo
En imperial porter med en mer omtyckt och välrenommerad storebror som fått i sig lite mer whiskey under sina dagar. Men nu var det lillebrors tur att träffa ölguden.

Utseende: Minimala bubblor. Gräddbrunt skum och en mörk brunsvart vätska.
Doft: Fin rätt fyllig doft dominerad av torkade mörka körsbär, skogsbär, russin och plommon. Ändå aldrig för mycket av den mörka fruktigheten. Inte heller är det för mycket utan precis lagom alkohol som biter till då och då och förhöjer de andra smakerna utan att det känns spritigt. Väldigt bra variation över lag med dofterna. Sötman får mig att tänka mer på en trevlig barley wine som det sakta smuttas på framför en brasa, så trevlig känsla att få här med.
Smak: Rätt lätt munkänsla med bra kolsyra. Mörka frukterna från doften återkommer välkommet i smaken fast nu med en kamrat i form av rökt trä som tallat på farfars whiskeyskåp. Jag finner även lite blommighet där någonstans som livar upp de tyngre smakerna och ger lite friskhet i smaken.
Betyg? – Bättre, trevlig sötma och bra smaker som tillsammans ger en öl som är utmärkt att sakta smutta i sig men som inte är för illasinnad att dricka mer av.

Rogue Saint Rogue Red
Till “efterrätt” delade vi en en torrhumlad amber ale där frågan är hur den enligt mig rätt klena amber ale typen funkar med större dos humle.

Utseende: Lätt grumlig röd vätska med botten med mer orangefärgade toner. Mjällt cappucinofärgat skum med minimala bubblor.
Doft: Rätt så torrhumlad med den lite typiska jordiga jordgubbedoften. Tillsammans till detta både en känsla av torkade, inlagda och sötade frukter och bär. Inte för humlepigg, om det beror på flaskans fräschör eller att det är så det ska vara vet jag inte – men skulle tro på en blandning. Slutligen är det en liten syrlighet.
Smak: Lätt munkänsla, väldigt tunn, med liten kolsyra som tillsammans ger en känsla av urvattnad humlejuice. Inte samma tyngd i smaken som doften vill säga. På tungan och direkt i munnen kommer smakerna fram bättre än då man börjar rulla runt den i munnen. Lite besk persika och lätt smak av mango om man noggrant följer de spår som lämnas. Däremot är den oerhört läskande och det får mig att ana att det är precis såhär man velat ha ölen. Läskande, lätt och tunn men ändå med okey beska och underliggande, fin, fruktighet. Slutar också med en liten smak av bittra kärnor.
Betyg? – Bra, läskande, fin, doft och smak i munnen. Säkerligen väldigt passande som en, paradoxalt nog, sommaröl som inte behöver smaka alltför mycket så länge den står upp på andra sätt.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: