Categorized | Ölrecensioner

Inför New York III – Dieu Du Ciel-provning på Sorbon

Ännu ett inlägg inför avfärden alltså. Blir lite hattigt då jag har bråttom iväg efter jobbet nu att packa. Men att Sorbon har USA-dagar har jag och andra redan rapporterat om. Så igår vid 4 satte jag och Erik oss på deras uteservering och började fundera på vad vi skulle prova. Utbudet är rätt tunnt om jag ska vara kritisk men det finns desto roligare saker att prova och även till väldigt bra priser! Framförallt har de mycket från Dieu du Ciel (iof kanadicker) och Flying Dog. Men även gott från Rogue, Stone m.fl. Så mer än värt att ge stället ett, två och fler besök!


Efter att vi druckit Solstice D’hiver från nämnda kanadensiska bryggeri så tänkte vi att det vore kul att gå vidare på det spåret. Så så blev fallet.

Brasserie Dieu du Ciel Solstice D’hiver

Utseende: Mjällt fint skum med minimala bubblor. Ekbrun vätska.
Doft: Lurig sötma som leder in en på fina dofter av torkad mörk frukt, plommon och russin, kanske även lite bär. Den beska som finns i ölen låter inte sötman spåra iväg utan de verkligen växelspelar mer än balanserar varandra. Lite chokladfyllig doft och jästig syrlighet livar upp på slutet. Karamelliserad doft.
Smak: Medel till stor munkänsla med bra kolsyra. Först kryper sig smaker av rökiga bär och frukter och känslan i munnen är att den inte alls är så söt som förväntat. Rätt kraftig smak men till skillnad mot ”tyngre” och beskare barley wines så överväldigas man aldrig av vare sig sötman eller beskan (Bötet vs Old Ruffian tex). Samtidigt finns något jästigt syrligt där som innebär ännu ett spår i smaken. De torkade frukterna blir mer till ett eget koncept än utpekbara smaker och får litet svängrum innan efterbeskan kommer.

Betyg? – Bra, +/- 0, en trevlig doft lyckas inte väga upp en barley wine med syrliga inslav och kanske inte helt utvecklade smaker? Det är ändå mycket som händer i munnen och beskan föll mig i smaken. Kanske blir den mer balanserad om den får stå ett tag, men som den var nu så finns det andra jag nog hellre väljer även fast denna höll en bra nivå. Är en barley wine gjord med engelsk jäst och jag vet inte hur det gör sitt intryck, men en stabil öl iaf.


Brasserie Dieu du Ciel Aphrodisiaque
En stout med mycket vanilj och chokladsmak och som vi faktiskt testar på fat och inte flaska bara för att.

Utseende: Varm svart färg. Små kantrester av skummet.
Doft: Som att dofta på en iskall kopp kaffe utan några bittra dofter. Snarare är det lite sälta och “osöt” vanilj och massvis med choklad. Väldigt trevlig och rätt mild med sin neddämpade sötma. Kaffepralin kanske man kan relatera till? Lätt slutdoft med lite rökig saltlakrits.
Smak: Lätt munkänsla med medel kolsyra. Kaffesmaken finns där i en tunn, kall och inte alls bitter smak. Lite som islatte man kan köpa i affären. Smaken går sedan över mer åt saltlakritshållet och avslutar med mycket vanilj och lite choklad.

Betyg? – Bra-, “ovanligt” med så salt öl som ändå har så mycket vanilj och choklad i sig. Men utan någon direkt bitterhet eller ens med något större “tryck” i ölen så blir det att sältan tar över för mycket.


Brasserie Dieu du Ciel Fumisterie
Vi avslutade vår korta provning med denna “rökridå” vilket är en öl brygd med hampa och därför har ett litet “hampalöv” med på flaskan.

Utseende: Krämgult skum med minimala bubblor. Smågrumlig rödorange vätska.
Doft: Påminner direkt mycket om det humliga i exempelvis Rogue St Rouge Red och Stone IPA med lite fruktigt men ändå jordigt och kottigt. Samtidigt är det mycket karamellmalt som inte gör att det känns så humligt. Frisk avslutning med stor kryddinslag. Någon söt, oljig bärighet finns också där vilket nog kan spåras tillbaka till hampan. För bär doftar det mycket av.
Smak: Medel till lätt munkänsla med ok kolsyra. Lite DIPA över humlen, malt och bären som också har en syrlighet som jag kommer att komma tillbaka till. Minimal oljighet dock i smaken istället är det lite krydda där, kanske lite apelsin t.o.m? Någonting får mig att skriva “earthly” över smaken. En jordig, naturell, ängsgräsig smak kanske. Syrligheten tar över rätt mycket på slutet och känns gömd i botten på flaskan, först blir den svår men sedan bättre då den för med sig mer kryddig smak.

Betyg? – Bra, goda dofter och smaker som trots den bitvis störande syrligheten gör denna hampaöl väldigt intressant och spännande. Bärig likt vissa DIPA’s men ändå egen och speciell. Värd att prova!

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

One Response to “Inför New York III – Dieu Du Ciel-provning på Sorbon”

  1. Alexander says:

    Aphrodisiaque är verkligen en grym dessertöl. Tro fan att den ligger högt när det kommer till världens bästa stouts. Med rätt tillbehör blir den magisk!

Trackbacks/Pingbacks


Leave a Reply