Så, efter någon dags väntan så var det dags att prova den IPA som ligger 1’a bland amerikanska IPA’s på BeerAdvocate och 3’a bland IPA’s på RateBeer. En öl vi förväntantsfullt har småpratat om och undrat om vi kommer älska lika mycket som andra gör. Den skulle ju vara så färsk, så bra – direkt från Cali’ liksom. Vi smygprovade en Gubna som via samma person kommit oss tillhanda – lika underbar som vanligt, kanske inte lika fruktig i mitt tycke, men då var den också väldigt kall. Men underbar. Vilket jag redan har sagt.

Ballast Point Sculpin, 7%, 65cl.

Utseende: Smågrumlig persika, vitt fint, tätt skum.
Doft: Stor grapee’ig doft med precis tillräcklig beska för att inte bli för mycket men ändå vaara oerhört inbjudande. Ur detta kommer sen söt och mycket, mycket humlejuicig doft med aprikos och lite persika och mango. Riktigt tydlig juice som känns fräsh och redan läskande i doften. Slutar med lite lätt kotte.
Smak: Lättare – medel munkänsla med bra kolsyra. Doften har spelat en ett spratt känns det som då de fruktiga dofter som fanns i doften är nu betydligt mycket mer dolda i lite kådig kotte och torrt gräs. Den finns där, men långt ifrån lika storslagen som i doften. Istället är det en beska som precis som det först kändes i doften var sådär välbalanserad och bra. Citrus, småsura klementiner och grape får stå för det fruktiga vilket är lite motsägelsefullt sett till alla de underbara juiciga dofterna

Betyg? – Bättre-, alla juiciga dofterna och beskan som går på lina mellan att vara mycket eller lite gör detta väldigt bra. Samtidigt blir jag lite besviken på smaken som jag trodde skulle ha mer kraft och framförallt mer fruktighet. Men det är småsura klementiner och tangeriner som förvisso är rätt goda men som ändå gör att det blir ett litet minus. Då är ändå flaskan “rätt” ny och har just kommit hit från USA:s västkust, dock finner jag inget datum på flaskan så kan inte se hur “färsk” den verkligen är. Eller är det såhär den ska vara, som en kameleont som har flera olika sidor – alla väldigt bra, men som samtidigt kanske inte levererar det som man förväntar sig? Ni som har druckit den några gånger får gärna hojta till om det!

Istället blev det sedan att prova bl.a. en Stone Oaked Arrogant Bastard, en 33’a vi köpte med oss från vårt besök i New York i början av Juni och som nu får drickas upp för att åter bereda plats i lagret.

Stone Oak Aged Arrogant Bastard Ale, 7,2%, 33cl.

Utseende: Rödbrunt mahognyfärgad vätska, litet skum som dör ned till smutsrester.
Doft: Dämpad bastard där det är mer bär och lite söt men bitter humle med någon utstickande doft därmed. antingen är det eklagringen som ger lite träig, nedtonad doft av blött trä eller så är det en mix av allt det andra.
Smak: Lättare – medel munkänsla, ok kolsyra. Vanilj. Så är det. Det är lite vanilj och trä som tar ned de allra bittraste delarna av smaken och jämnar ut dem till något som jag inte först vet om jag gillar eller ej. Det är väldiga ekfatstoner som kommer fram och mot den bäriga alkoholen så blir det, ja, rätt bra. Det blir lite likörigt ekfat, men i längden kanske det blir lite platt.

Betyg? – Bra, god är den – fina vanilj och eknyanser, men det blir rätt platt och lite enformigt efter en stund och aldrig riktigt något som vare sig bryter av eller skapar lite variation.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts - Website

Follow Me: