Categorized | Ölrecensioner

Dogfish Head Raison Detre och Dieu du Ciels Hibiscusöl

Slänger in ett par öl jag druckit under den senaste månaden och som inte riktigt har hunnits med. Av någon skum anledning har mina foton försvunnit varpå ni får nöja er även utan foton. Däremot kan jag erbjuda det här spoitfy-tipset. Den fantastiska sångaren Elliott Smith’s självbetitlade album. Perfekt till en bra lite mörkare öl i en skön soffa. Just musik är något jag inte har tänkt så mycket på då jag dricker min öl, men precis som alla tillbehör och “känslolägen” man kan insätta sig i för att förgylla tillfället så är det kanske något man bör tänka mer på. Som en god whiskey och en bra cigarr t.ex. Varför ska då öl vara mer förknippat med “tilltugg”, visserligen är det nog från myten om enkel lageröl som hävaröl framför sport eller en chipspåse på lördagen. Hur njuter ni själva er öl?


Brasserie Dieu du Ciel Rosée d’Hibiscus
Är de experimenterande kanadensarnas hibiscus och kryddboostade veteöl.

Utseende: Grumlig mörkare rödgrå färg på vätskan, litet vitt skum.
Doft: Roseöl! Veteöl med rose! Samtidigt lite fruktig jordgubbe och en rätt bra arom från vetekryddningen med korriander, lite peppar och blommor. Sursyrligt.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra ger en rätt lätt men trevligt tunn vätska. Återigen med lite rosevinsartad syra vilket känns lite lurigt – ska det kännas så vincentrerat? Inte samma kryddighet som i doften. Halvtorrt och syrligt. Passar säkerligen bra till grillat.

Betyg? – Bra, tappar lite i smak och får nog anses som en av de sämre brygderna från bryggeriet. I alla fall utifrån kriterierna att ölen ska vara mer än spännande experiment.


Dogfish Head Raison D’etre
Raison D’extras lillebror, en öl som var överpumpad med russin och som jag gillade oerhört mycket då jag drack den i USA. Denna ska vara lite mildare, inte helt lika sprängsöt och kanske något vinösare.

Utseende: Klart rödgyllene, ljus litet skum.
Doft: Lättare än storebror, med lite sötare och tydligare sockerdoft, väldigt tydlig. Jag förstår hinten om att det doftar lite gröna russin då de känns lite omogna, men då sett till hur själva russinaromen framstår.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Småfyllig, len, mjuk, njutbar – ja, ni förstår poängen. Samväxta smaker i en bra sötma som förutom sötma och russin har lite belgiska kryddor samt en aning om jäst. Smaken, tillsammans med lite luft i munnen utvecklas än mer.

Betyg? – Bättre, inte lika bra som storebrors russinkalas men fortfarande väldigt trevligt med mört socker och det lilla belgoaktiga slutet.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply