Categorized | Ölrecensioner

Rogue-fredag, Single Malt, Morimoto Soba och Morimoto Black Obi Soba

 Igår föll då valet på de tre stycken Rogueflaskor som stod och väntade på avkapsylering efter lite velande med Dogfish Head och De Molen, ett bra val såhär i retrospekt. Rogue är för mig lite speciella som bryggeri – jag gillar det mesta de gör men samtidigt är de sällan riktigt bra. Deras chokladstout och exempelvis Double Dead Guy Ale är utmärkta, Imperialserien likaså – men sedan finns också en hel radda öl som inte når högre än att de är bra, trevliga och thats it. Det känns som att de inte vågar ta i ibland med deras brygder eller att de inte vågar köra loss lite. Ett koncept de dock lanserat är “Grow Your Own” där samtliga ingredienser till ölen kommer från deras egna farmer och är “first growth”. Bra tänk men kräver också riktigt bra produkter för att ölen inte ska drabbas. Från den serien testades Chatoe Rogue Single Malt Ale som enligt dem själva är en blonde ale men mer åt APA-hållet enligt de flesta andra. Utöver den provades även Morimoto Soba Ale samt den mörkare (rostad malt) varianten Morimoto Black Obi Soba Ale, två öl som görs med bovete och har tydliga, nästan kraftiga, inslag av nudlar (Soba). Den förre av dessa är skapad tillsammans med den japanska kocken Masaharu Morimoto medan den senare är en variant på denna tillägnad Rogues medarbetare i Japan (som jag skrivit om tidigare) Phred Kaufman. Det är alltså Phred som ligger bakom den serie öl som görs enbart för den japanska marknaden och som jag provade i somras.


Chatoe Rogue Single Malt Ale

Utseende: Mörkare gul vätska, krämvitt minimalt skum.


Doft: Först lite gräsig humle, sedan är det malt för allt. Först som att sniffa lite i vörtkoket med tydlig malt, sedan mer humle igen och slutar med lite av deras jästiga degighet.. Väldigt fräscht och bra blandat.

Smak: Lättare munkänsla med bra kolsyra. Citrus och en tydlig sträv beska från lite fräscha, rena humlekottar. Speciell smak med lite sträva, torra smaker med gräs och humle och en torr efterbeska.

Betyg? – Bra+, speciell smak – både sträv, torr med oerhört naturliga smaker och dofter. Just naturligt är ledordet känns det som. Citrusfräsch men ändå inte för utpräglad citrussmak, eller doft.


Rogue Morimoto Soba Ale

Utseende: Lite grågul vätska
Doft: Tydlig doft av smörade nudlar, lite nötter.

Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Samma smöriga smak som i doften (tänk bio-popcorn). Rätt trevlig smak så länge man lyckas stänge ute smörreferenserna.  Inte alls samma vattniga och rätt menlösa smak som den flaskan för den japanska marknaden aka buckwheat ale’en hade – trots att de tydligen ska vara samma öl.

Betyg? – Bra, trevlig smak med smöriga nudlar. Fräscht trots allt, men väldigt speciell smak. En trevlig öl, säkert perfekt till mat och många olika tillfällen – så kan dricka den igen, helt klart. Men jag skulle kanske välja tillfället och kanske inte ha den som förstaval .


Rogue Morimoto Black Soba Ale

Utseende: Coca-cola färgad mörk vätska, litet brunigt skum.
Doft: Som en mörk ljus öl. Påminner lite om den ”vanliga” soban fast med rätt tydligt kaffe, kryddor och enbart lite av det lena smöriga – dock inte lika påträngande som sist.
Smak: Lättare munkänsla med liten, liten kolsyra. Väldigt mycket lätt kaffe, dämpat med smöriga nudlar, som finns där – men nu sjunker in och nästan tillsammans med kaffet och kryddorna ger lite träigt stuk av whiskeytunna (utan det vaniljiga eller spritiga).  Småtorrt och kryddträ (lite Dogfish Head Palo Santo).  Lite träig choklad.

Betyg? – Bra+, ungefär som den vanliga soban sett till kropp och munkänsla. Däremot skiljer sig smakerna till Black Sobans fördel. Det lite väl smöriga är väldigt dämpat, men finns självfallet där undertill, men istället är det kryddigt trä, kaffe och mer balanserade smaker som erbjuds.



Överlag är det tre spännande öl – alla med hög drickbarhet och finess. Samtliga över medel och trevliga och bra, dock kanske de inte har första tjing när jag står i butiken och ser dem – men för ett bra pris och med rätt inställning och framförallt så lär de vara utmärkta till mat – ja, då skulle jag plocka på mig dem igen.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply