Idag var det ännu ett släpp vilket nog få har missat – det skulle vankas lite superb IPA samt upphoppad black lager från Avery, lite barley wine från Mohawkserien m.m. Jag nöjde mig med följande:
2 st Avery Seventeen Dry Hopped Black Lager
2 st Avery The Maharaja IIPA – Trots att den tappades i mars i år så lär den vara rätt god!
1 st Sigtuna Black October – läst gott om den så får testa först
1 st St Eriks Pompona Porter
2 st Traquair 2010
1 st Nils Oscar Brown Ale
1 st Mohawk Barley Wine
1 st Coopers Vintage Ale 2010 – blev lite besviken, brukar dricka deras 2007’a som är riktigt god, orka sitta och vänta med 2010’an ett par år (även fast stod 09 på kvittot)
Utöver det så hade de på Regeringsgatan vare sig fått in BrewDog Nanny State, De Rankes XX Bitter, Mohawk Stich Port m.fl. Ska de ens komma in där? Enligt Systembevakningsagenten är det bara helt off bolag som har fått den sistnämnda?
Kan dock trösta mig med att jag idag får ett paket från holland med 33 flaskor med varierat innehåll, mer om det imorgon.
Igår blev det en snabbsejour på Monks Porterhouse för lite gott.
North Coast Old no 38
Dock blev jag så besviken på denna – en av världens topp-20 dry stouts enligt RB – men med B+ som average på BA. Kanske ska överge RB då betygen där ibland känns rätt missvisande (varför man nu ska följa vad andra tycker och inte sin egen smak, men ändå). Jag tyckte den var för syrligt tunn, lite för konstig beska men med kaffekryddig doft som växte på en. Munkänslan var tunn med små små syrliga bubblor, lite smak av lakrits, choklad och kaffe. Men var inte någon större drickbarhet på den, stiltypisk och fantastisk eller bara tråkig? För mig vart den det senare. Betyg? – OK+.
Bättre var då lite från De Molen som de hade på tapp. Det gillar jag med Monks, att de brukar ha rätt mycket trevligt från dem och just på tapp – visst är det lite dyrt, men ändå kul. Jag provade i våras deras Amarillo på tapp och blev riktigt imponerad – äntligen något ljust från De Molen som jag gillade, igår provade Erik densamma – i glaset var en gröngrå sörja och smaken var extremt torrhumlad. Var som om man lagt kilovis med humlekottar rakt ned i ölen. Riktigt kul på sitt sätt, men var inte alls samma smakupplevelse. Fick det förklarat med att De Molen brukar ändra lite från gång till gång, men från att ha varit en god, fruktig och mycket njutbar öl till denna humle milkshake – kul och trevligt mer än gott.
Bättre var då mitt val;
De Molen Bloed, Zweet och Tranen (blod svett och tårar).
Deras rököl med två sorters rökt malt, hade suktat lite på den på tapp ett tag och nu gjorde jag slag i saken.
Utseende: Brunsvart varm vätska med litet cappucinoskum som lämnar ordentliga rester på kanterna.
Doft: Väldigt inbjudande med risrök, lite skog, läder och en massa “natur”, slutar med lite torrt trä.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Väldigt fin röksmak, len och lite lurigt söt. Viss chokladsmak, lite torrt trä och nyanser av whiskeytunna utan det spritiga. Torrökt och gott, men kunde kanske haft lite mer kraft i vissa smaker.
Betyg? – Bättre-, len och oerhört drickbar med fyllig och precis rätt mängd rökighet i smaken. Lite tunn mot slutet, men jag skulle lätt kunna dricka en tunna av denna om jag bara var på humöret. Mumma.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Systemet i Sumpan hade inte fått in några oktoberöl, de kommer först imorgon. Tänk att man måste ha så bra tålamod hela tiden. 🙂