Categorized | Ölrecensioner

Dogfish Head Fort och Sigtuna Black October

Igår var en underlig dag där jag tog en eftermiddagsöl och lite lingonkaka för att sedan dricka lite Dogfish Head Fort mot kvällen som vipps slutade på Monks och däremellan åkte några till av de svenska nyheterna från gårdagens släpp på systembolaget ned. Lång dag med andra ord, lite spontant sådär. Min spontana tanke efter gårdagens släpp var att det var en väldigt trevlig mix utav öl – lite brittiskt, lite amerikanskt, lite ipa, lite ale, lite porter. Sånt är trevligt och det är kul att det inte blir för inkört med danskt och amerikanskt om vartannat, vilket jag själv förvisso inte skulle klaga över – men jag tror inte det skapar en alltför stor ölkunskap hos folk att inte få ett större urval. Dagens lite hastiga inlägg blir däremot om gårdagens paradöl (av de 4-5 jag provade mig igenom) samt en av de svenska ölen från gårdagens släpp som jag gillade rätt starkt och som fick ackompanjera mig till min middag.


Men vi börjar med det roliga av det jag drack igår. En fruktöl på maffiga 18% med hallon från Delaware och Oregon? Jepp, Dogfish Heads Fort.

Dogfish Head Fort

Utseende: Rödorange färg med litet juicefrasigt skum.
Doft: Alkoholen märks men utan att det blir för spritigt, först. Sedan kommer en puréesyrlig sötma med hallon och lite honungsartad alkohol (typ dessertvin men inte lika lagrat lent). Brandyinfluenser och lite belgiskt mörkt socker.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt stor fyllighet direkt i munnen som lyfts av alkoholen som gör att man känner att man har vätskan i munnen. Smaken är betydligt mycket alkoholstarke än doften. Det är hallonlikör och varm spritighet. Visst finns det honungslena puréeinfluenser i början och på tungan sprider lite sötma. Men överlag tar spritigheten över även fast det blir en rätt varm och trevlig hallonsmak kvar i munnen när luften börjar sippra in igen. Hallonen är lite småsura men i längden blir det ändå en bra balans – vare sig för sött eller för surt eller för spritigt eller något –utan bra tidskrävande fruktöl. En perfekt long session-öl på samma sätt som en krävande stout kan vara.

Betyg? – Bättre, i USA gick denna för cirkus 10 dollar (80-90kr) i Sverige går den på 5-600 på krogen. 10 dollar och jag skulle alltid ha en eller ett par hemma, för det är en potent, alkoholstark och perfekt trevlig öl. Krävande? Javisst, men istället för en mörk sippbar stout så är detta som en fruktlambic-artad öl i den högre skalan som kräver tid och förståelse. För den är inte lättsam, smakrik eller len och mjuk i sina smaker. Den kräver riktigt mycket, men så får man ut rätt mycket, efter en flaska är man förutom lite salongsberusad rätt nöjd. Den har en väldig charm som gör att man gillar den för vad den är. Smakerna kanske känns lite sofistikerade och propra istället för helvilda och bångstyriga, men det är också det som gör den till en bra kvällsöl.


Ölen jag drack före denna kom dock från Sverige och systembolaget via Sigtuna Brygghus ute vid Arlandastad. Det är deras oktoberfestöl Black October, en svart lager, schwarzbier, med massa choklad och kaffe.

Sigtuna Black October

Utseende: Rätt klar brunsvart färg, lite brunare skum med små bubblor och rätt mjäll topp.
Doft: Lite mineraligt kaffe samsas med rökighet, choklad och bränd malt. Rätt fylligt intryck även fast det rökiga träet och mineraliga känslan ger den lite torrt slut. Det är någonting i doften jag väldigt tydligt känner igen från något annat men inte kan placera, eventuellt den mineraliga, lite brända chokladen och kaffen från någon rököl skulle jag tro.
Smak: Lättare till medel munkänsla med bra kolsyra med rätt små bubblor. Chokladsmaken är rätt dämpad i lite bränt malt, soja och lite bitter kaffe. Får ett lite karamelligt intryck, dock mörkt bränt sådant som ger lite sötma till smaken vilket säkert gifter sig väl till en god bit mat. Det är även en sötma som sitter kvar efteråt och gör sig påmind. Lite torr känsla med viss bitterhet stannar kvar rätt tydligt i munnen efteråt, efter en stund framträder också lite bränt ljust trä.

Betyg? – Bra(+), väldigt drickbar och med en hyfsad variation av smaker och intryck. Bryggmästaren Mattias Hammenlind rekommenderar bratwurst, kallrökt lax eller lite annat till den enligt flaskans etikett och jag skulle nog gärna ha lite kallrökt lax till den – eller korv med för den delen. Så fram åker lite kryddig korv och visst lyfter sig smakerna nu, dock är den lite för lätt i kroppen för att kunna stå emot alltför kryddiga korvar, men bra matchning är det. Den är precis sådär balanserad som man vill ha den för att den inte ska börja bli svårhanterlig även utan mat – och just för att den passar mycket och många och dess drickbarhet ger den ett litet plus. Önskar dock att jag kunde bli klok på doften det är jag känner igen, soja och mörka bär med lite rök?

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply