Categorized | Ölrecensioner

De Molen-tisdag: 1914 Porter, Lusten and Lasten och Kopi Loewack

För att värma upp lite inför den intensiva fredag som väntar med ännu ett, tidigt, besök på SBWF följt av ölprovning med MennoMonks Porterhouse så har det blivit att pumpa i sig lite fler öl från De Molen.
Det blev tre stycken rätt olika öl där Lusten & Lasten, eller Joys & Burdens är Amarillohumlad abbey triple på 9,2% medan Kopi Loewacken är en kaffestout brygd med det kända bajskaffet. Menno har dock humlat den rätt rejält vilket har gett den en rätt hög IBUpå 84. Flaska 1151 av 1416. Sist ut att ha druckits är den lite simplare portern 1914 Porter som görs på ett snart 100 år gammal recept, IBU’n ligger på 34,7 och det vart flaska 222 av 480. Som nybliven smygfantast av Mennos öl så var det ännu en gång trevligt att prova igenom ett par flaskor – även fast ja mest ser fram emot sour ale’en Vlaams & Hollands samt Bommen & Granaten som står hemma. Vet inte riktigt vilka jag ska ha förväntningar på vilket kan vara en rätt trevlig känsla, samtidigt som man vill ha liten aning om vilken flaska man ska se fram lite extra emot att öppna.


De Molen 1914 porter

Utseende: Rödbrun vätska med litet poröst skum.
Doft: Lätt rostad och lite tunn malt, en aning bär och lakrits. Känns lite vattnig.
Smak: Lätt munkänsla med stor kolsyra med små bubblor. Lätt mousserande porter med torrt kaffe. Just, torrt, mousserande och kaffe är väl allt jag finner här – på gott och ont.

Betyg? – Bra+, syrligt, småtorrt och med mycket mjölkchoklad och kaffe. Shysst på sitt sätt även fast den var väldigt speciell med så tunn och mousserande kropp.


De Molen Kopi Loewak Coffee Stout

Utseende: Förvånande stort poröst skum som lämnar mycket rester ovanpå den mörkbruna vätskan. 
Doft: Nästan mer lakrits först än kaffe. Kaffet som växer på en känns bitvis lite syrligt men kommer med mjuk choklad i släptåg. Det blir bittersurt på ett helt annat sätt än vad jag är van vid i kaffestouts och då jag ännu inte provat min Mikkeller Beer Geek Breakfast Weasel så kan jag inte riktigt uttala mig om det är pga valet av kaffebönor. Efter en stund växer kaffet mer och mer och tar över lakritstonerna. Man känner av den rejäla humlingen.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med betydligt snällare kolsyra än vad man kunde ana sett till skummet. Smaken är speciell, lite kryddigt syrlig och med en humlebeska som lyfter dem än mer. Emellanåt får de lena chokladsmakerna lite utrymme, men jag skulle nog ändå påstå att det mest är lite speciell kaffesmak. Mot slutet tycker jag beskan kanske tar över lite vilket är synd men samtidigt undrar jag hur ölen skulle smaka utan den, troligen lite väl platt.

Betyg? – Bra+, tyvärr lite för enkelspårig och klen smak. Förvisso är den rätt speciell och fin i sina uttryck, men samtidigt hjälper det inte mycket. Beskan lyfter först för att sedan kännas lite fel och gör att man inte låter kaffesmaken på egna ben, en 18cl flaska räcker gott och väl då en större enbart hade varit svår att dricka i längden. Väldigt lättdrucken för sina 9,5%.



De Molen Lusten & Lasten

Utseende: Fint grumlig orangefärgad vätska med fint litet gräddigt skum med minimala till små bubblor
Doft: Underbart giftermål mellan det söta och kryddiga från tripeln och det aprikos-, honung- och persikodoftande från amarillohumlen. Alkoholen märks inte riktigt av förens det jästiga och kryddiga kommer fram mer ensamt, men då hjälper det verkligen dofterna mer än blir spritigt.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Honungslent och fint. Jäst, kryddor och honungs och persika mot en bakgrund där beska möter tripelsötma. Lite päron och äpplen mot slutet och då känns det verkligen friskt i smaken. Väldigt variationsrik men man kanske hade velat ha lite av det fruktiga från humlen som fanns så njutbart i doften.

Betyg? – Bättre+, snuddar nästan på ett bäst då både doften och smaken är varierad, rolig och ger småspännande skiften. Enda som inte låter den utvecklas mer är avsaknaden av de honungssöta persikorna som är mycket mer framträdande i doften. Tror de som gillar De Molen kommer gilla detta lika mycket som de som gillar amerikanska tolkningar på triple’s då det här känns lite vågat, men lyckat. Efter ett glas tappar den dock lite av sin charm i smaken – som fortfarande är riktigt bra, men inte lika överraskande bra (så som vissa superöl kan vara där varje ny sipp känns helt annorlunda och ”ny”) – dock är doften verkligen outstandning!

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply