Categorized | Ölrecensioner

De Molen Vlaams and Hollands – Bästa av två sorters suröl?


En flemish oud bruin (namnet betyder Flemmish and Dutch) med lactobacillus som jäst på bordaux- och whiskeyfat (Dutchky) som sedan blendats för att ge lite av “båda världarna”, bryggd i samarbete med Amager Bryghus.  Med 5,6% är alkoholhalten rätt inbjudande och det här var då den ölen som Menno aldrig hade haft planer på skulle hamna utanför holland då han inte vart helt nöjd. Flaska 179 av 560 och den bryggdes i oktober för 2 år sedan men tappades sedan i mars 2009.

De Molen Vlaams & Hollands

Utseende: Ekbrun med blodrödgyllene strimmor till färgen, ett skum som snabbt sjunker ned till endast några få förnimmelser till rester i glaset.  
Doft: Lite vaniljartade körsbär, ektunna och körsbär. Rätt vinös men på ett mer finstämt sätt som faktiskt ger aningar om dofter från både whiskey- och vinlagring.
Smak: Lätt munkänsla med liten kolsyra med små bubblor. Rätt snäll munkänsla där man först tror att man ska få en våg av smaker över sig, men den uteblir och istället är det en rätt balanserad syrlig smak som övergår till lite sötare smak med aningar av vanilj och träd. Lite kola och tvärtemot vad som sägs så anser jag att det är mer smak från whiskeyfat än bordeauxs dito. Med tanke på alkoholprocenten så är drickbarheten hög och det är ingen för tydlig sötma mot slutet, vilket inte heller behövs då den inte är särskilt sursyrlig. Efter en stund i glaset då den luftats lite (temperaturen var redan där den rekommenderats att ligga) så framträder lite mer tydlig träsmak men även mer av rödvinstonerna.  Små aningar av gräsig humle mot det annars förvånansvärt maltiga finns där.

Betyg? – Bättre(+), det här var oerhört lättdrucket. Inte överdrivet surt men likväl med lite stiltypiska drag, dock mer kola och vanilj från whiskeyfatslagringen än vad jag hade trott. Skulle lätt kunna dricka ett par 75’or av denna, men kan ändå förstå att Menno inte var överdrivet nöjd. Den är godare mer än bra om man vill vara sådan. Men fyllig utan att bli kraftig kropp och drickbar. Nästan så att jag vill ge den ett plus för dess ”trevliga” drickbarhet. Men jag får tacka Glenn Castelein bryggmästare på Alvinne för att ha gett mig flaskan.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply