Categorized | Ölrecensioner

Två nordiska vildöl – Haandbryggeriet Wild Thing och Mikkeller Spontanale

Redan i somras köpte och drack jag dagens första öl – Haandbryggeriet Wild Thing, en suröl med tranbär och vinbär och sorten är väl snarare som de själva skriver, och som de försöker hålla med de flesta av sina olika öl –  ”farm brews of the old”. 3 olika sorters korn har använts och sedan har man låtit den vvildjästa. Dagens andra öl är dock något som anlände till mig häromdagen och som öppnades nu i fredags – Mikkeller Spontanale. Spontanjäst geuzeliknande öl tillverkad enligt konstens alla regler med massa havre och sedan humlad med torr gammal humle och som slutligen självjäst vild i trätunnor. Tydligen fanns den att prova på på mässan men ja, det gjorde ju litervis med annat också så det gick helt förbi mig. Men dessa ölsorter börjar mer och mer tilltala mig med deras låga alkoholprocent och en blandning av svår- och lättdrucket. 

Haandbryggeriet Wild Thing

Utseende: Lite rödare orangefärgad vätska med litet skummigt hopkok på toppen. Minimala bubblor. 
Doft: Suröl med syrliga trannbär är min första tanke. Lite kryddighet och oerhört naturliga dofter, precis som bryggeriet brukar uppvisa. Typisk sötsur doft av vinbär som är väldigt angenäm. Sedan kommer det mer syrliga tranbär, även dem lika naturliga. Undertill finns en stabil men nedtonat maltbas som get lite kraft till dofterna.
Smak: Medelstor munkänsla med bra, lite fizzig kolsyra. Smaken är lite kryddigare än doften och man känner av smaken utav korn. Inte så sulpeter-sur utan mer syrlig och oerhört naturlig. Smakerna känns verkligen fräscha.

Betyg? – Bättre-, det är inte ovanligt bra, men en ”traditionell” ”vildöl” mer än suröl skulle jag vilja påstå. Lite som de vill ha sina norska traditionella ales, rena, traditionella och riktigt goda.


Mikkeller Spontanale
 Utseende: Lite lätt grumlig orangegyllene färg med poröst vitt skum med minimala till medelstora bubblor.
Doft: Citronindränkt halvgammal disktrasa som dock inte än surnat till helt. Doft av mer citrus blandas med gröna äpplen och en aning torr humlekotte. Rätt basic men ändå väldigt trevlig och ’medelsvår’ vilket nog tilltalar många.  Ju mer jag tänker på det ju mer faller doftreferensen in på öl som De La Sennes Taras Boulba och Zinnebir med den lätta sura doften av gammal humle, citrus och en lätt funky touch av belgisk blonde ale.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med fizzig lätt kolsyra, lite stiltypiskt sådär. Smaken är lagom sur men även här är det en väldigt tydlig smak av citrus, precis som i doften vilket känns att den påminner mer om en surare belgisk ale med bra citrussmak än en geuze. Lagom sur eftersmak som biter till lite efter några sekunder, dock framträder då en något plastliknande smak. Blir bättre med tiden?

Betyg? – Bra, efter Duschesse De Bourgogne bör man gå vidare på saftliknande som Lindemans Kriek och typ denna. Bra introduktionsöl till lambics och suröl. Men ju mer jag sitter här ju mer framträder smaken av plast vilket nog är någon mix av citrus, ”gammal” och lagom surhet. Jag hade nog förväntat mig lite mer här även fast den är trevlig. Kanske är det lite artificiell apelsinjuice, eller koncentrat också som står för det plastiga nu när jag känner efter, något är det iaf…?

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply