Categorized | Ölrecensioner

Kvällsnotis: Sur italienare med laktosproblem – Panil Barriquée (Sour)

Vill ni i framtiden ha lättare/snabbare att läsa om sura Italienare  med mjölkbakterier, klicka in er på ‘follow’ här till höger så sköts det hela automatiskt och ni spar tid. Tid är mer tid till familj kärlek och öl! 


Efter årets första julmingel så är magen full och julstämningen än bättre. De korta slutsatserna från det hela var att mat är gott och att Sofiero Julöl inte är gott. Den var mer där som en öl i mängden medan det faktiskt även serverades N’Ice Chouffe. Den var trevlig och lätt, precis som i fjol. Annars är nog julen den högtiden där säsongsölen är svårast att få att passa. Antingen vill man ha smakrika belgiska kraftöl, eller kanske knäckiga/superkryddade svenska julöl – eller varför inte något lite fiffigt amerikanskt. Sedan ska detta väl vara passande både mat och sällskap. Så i år har jag skippat mina julölstestar och helt enkelt konstaterat att just julölen är upp till var och en på ett sätt som skiljer sig lite mot mycket annan öl. Visst finns det guldkorn och fallgropar som alltid, men överlag så är det något visst med julölen tycker jag.


På tal om godsaker och kakor – Italien.. För något släpp sedan kom så två stycken öl från italienska Panil. Panil som drivs av familjen Losi började egentligen som vintillverkade men harsedan 2000 även gjort öl. Renzo Losi hade en förkärlek till belgiska öl vilka blev vad bryggerier sedan har försökt göra. Kvällens öl, Barriquéen har fått jäsa på ektunnor med bade mjölk- och vinägerbakterier för att få fram den sura stilen (PH på 3.85-3.9). Det ska även finnas en amerikansk variant som jag dock bara kunnat läsa om men inte själv provat. Kanske bör påpeka att ‘laktosproblem’ i rubriken mer var menat till tillsatsen av laktosbakteriekultur och inte att det är något fel på ölen…

Panil Barriquée (Sour)

Utseende: Mörkare brunrödgyllene vätska med poröst kompakt skum med minimala bubblor som enhetligt fizzar sig ned till dess att det försvinner.  
Doft: Surt trä men med något lite gräddigt i doften. Aningen äppelcidervinäger och samma lilla aning av vanlig vinäger. Det balanseras mot något som inte egentligen är sött men som har något liknande en doft av karamell. Lite phenoler och sur fruktkaramell.
Smak: Lättare munkänsla med okey och inte alltför fizzig kolsyra. Lite mjukare kropp än förväntat men fortfarande passande en suröl. Smaken är lite varierad med vinäger och sur syrlighet som övergår till lite eklagrat med smak av kola och ektunna. Visst fasiken är det något laktosartat där också för det allra suraste mjukas av rätt fort. Renzo ska tydligen vara en stor fantast av trälagringar och det tillsammans med lactobacillerna här ger en öl som är snäll och rätt mittemellan.

Betyg? – Bra+, ser man till dessa medelsura så finns det bra många som ger mer av båda världarna – ta bara Duchesse de Bourgogne t.ex. som verkligen är sötsur och har spår av trä i smak och doft. Här tycker jag att det blir lite för snällt men med en fin sur smak och en väldigt fin drickbarhet. Men kanske kunde de låtit det sursyrliga från vinäger och äpple komma fram mer för att ge en större range smaker och dofter?

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply