Categorized | Ölrecensioner

Två dagar av ‘stora’ öl, idag – Westvleteren 12

På sistone har jag äntligen haft möjligheten att få prova på lite av de ölen man hört mycket om men aldrig riktigt haft tillfälle, råd eller tillgång till att prova. Pliny The Elder var en sådan och igår fick jag äntligen prova BrewDog Sink The Bismarck och i helgen – ja då provades Westvleteren 12. När man dricker ‘stora’ öl så tror jag det är lätt att man fastnar för hype’en och direkt börjar sinnena lura en själv med hjälp av hjärnans vilja att ölen ska vara så mycket bättre än vad den kanske är. Men detta gäller ju för det mesta, mat på en bra restaurang, att ens egen partner eller för den delen barn är den snyggaste i världen etc etc. Imorgon kommer jag skriva om just Bismarck’en och ja, ni kommer förstå mitt resonemang mer tydligt då när jag sätter ett lite ovanligt betyg.

Westvleteren 12
då? En ABT/Quad som överöses med beröm, har en rätt cementerad plats som 1’a på RB’s lista över världens bästa öl och som  kräver både tid, en bil och massa annat meck för att ens få tag på. Själva processen med att anmöla sig till klostret när den väl finns tillgänglig, att behöva ange registreringsnummret på bilen som hämtar ölen och sedan behöva åka till klostret nere i Vleteren och hämta ölen – ja, självklart blir det då lite extra coolt när man väl fått tag på en flaska eller fem. Men gör det automatiskt ölen bra? Jag tvivlar och dessutom då jag har svårt för just denna typ av öl vilket man kunde se i min paralellprovning av Rochefort 6-10 vs Saint Bernardus 6-12 där ingen öl riktigt föll mig i smaken. Och då kan jag ändå läsa om folk som gråter beröm över Rockeforts 10’a. Chansen kanske är större att jag är partisk åt motsatt håll då istället? Ja, vi får väl se – det är dags för ölen nu i alla fall.


Westvleteren 12

Utseende: Ljusbrun vätska med litet nougatfärgat skum.
Doft: Hmm. Lite trevligt ’unken’ nougat, mycket nougat, choklad och annat fast i en lite extrem tappning. Bittersylig. Lite komplex men ändå ’otydlig’, tyvärr. Inte alls så tydliga dofter som jag förväntat mig. Känner inte av mörk frukt eller mer typiska belgodofter.
Smak: Lätt munkänsla med okey kolsyra. Halvtunn. Elegant med fina inslag av  alkohol. Bittertorr smak av nötkola och likör. Fina variationer i smakerna – som fortfarande inte är så tydliga som jag förväntat mig. Bitter. Lättdrucken trots alkoholprocenten. Även här känner jag inte av det som tydligen ska ifnnas här? Kanske är det för att flaskan är ‘färsk’ eller bara att jag inte känner av dem, vilket jag annars brukar kunna göra?

Betyg? – Bäst-, den är elegant och komplex. Men likväl finner jag inte den ’underbara’ känslan som denna öl tydligen ska ha? Antingen fick jag en dålig flaska, hade tappat alla smaksinnen, drack den fel eller så är den bara hype’ad? Inte världens bästa öl – men något väldigt elegant och bra. Kan påpeka att jag bara hade druckit en öl innan så smaksinnena borde fortfarande vara rätt bra. Bäst- kanske ses som lite högt betyg men den är bättre än både Rochefort 10 och Sint Bernardus 12 samtidigt som jag gillar det som finns i form av doft och smak – det är ju lättdrucket och smakrikt – bara inte på det förväntade sättet. Nä, för sätta denna på ’hold’ tills jag får prova en till flaska någon gång.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

One Response to “Två dagar av ‘stora’ öl, idag – Westvleteren 12”

  1. Sander says:

    Hur har du gjort dina beställningar? Från Belgien/Holland?

Trackbacks/Pingbacks


Leave a Reply