Categorized | Ölrecensioner

Avery – The Demons of Ale – Mephistopheles, slutet är här?


 Sist ut i Averys ‘Demons of Ale’-serie är denna helvetiskt tunga stout. Mephistopheles byter skepnader och är den andra fallna ängeln En kanongtung öl ska den vara och det manifesteras dels genom den oerhört höga alkoholhalten samt IBU’n på 107. Då denna öl är från 2008 och batch 4 så landar alkoholen på 15.92% vilket galet nog är den näst lägsta av de 5 batcher som gjorts. Så med andra ord är den tung, stark och med hög IBU. Många håller också denna som bäst av de tre i serien och då Samael nog får anses som minst bra av de tre så blir det intressant att se hur jag håller denna i jämförelse med den trevliga bästen The Beast. En specialversion på 8 gallons har gjort där man haft i sura körsbär och darn vad det låter spännande och framförallt gott. Tyvärr är det nackdelen med att inte ha nära tillgång till alla de fantastiska och roliga öl som många amerikanska mikrobryggerier brygger. Nä, dags att sluta cirkeln av dessa tre öl – slutet är här och det är dags att njuta sig igenom denna mörka brygd.

Avery Mephistopheles

Utseende: Mörk, ja verkligen helsvart vätska med litet brunt skum. Demoniskt.
Doft: Även doften är nattsvart tack vare enormt rostad mörk malt, lite bränt mald och mörka frukter och choklad. Som om inte det vore nog så är det även doft av espresso som hämtat från ett svart hål. Lite romheta russin, mörk choklad och mörka frukter går igen i det lite spritigare slutet.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt mjuk och fyllig, men ändå oerhört kraftig. Beskan ger lite örtig, jordig och bränd besk strävhet som tillsammans med lakrits (anis) och en torr efterbeska blir en rätt ordentlig känga. Alkoholen bränner på rätt bra och spär på känslan av anis i smaken. Det känns som lite mörk soja och mörk sirap skulle kunna finnas här med. Både vinöst och visköst och nog bland de kraftigaste imperial stouts jag druckit. Hett och strävt. Med den stora alkoholhalten och den ändå rätt smakrika helheten så får jag nästan lust att säga att det är en barley wine stout på vissa sätt, humlespritigt, smakrikt men ändå lite sött. Men visst, den slutar i trevligt och rejält mörker.

Betyg? – Bättre. Rejäl, potent och som sagt barley wine stout. Stora smaker som följs av större smaker och med en hög %-halt och IBU så är det ett trevligt krig som utspelar sig i munnen. Kanske inte min favorit i serien om jag skulle dricka en igen – men mer för att den är rejäl än sämre. För den var nog den jag i smyg kommer sukta lite efter.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply