Categorized | Ölrecensioner

Vad kräver vi av IPA’s – två helt ‘bra’ IPA’s Crooked Tree IPA och Corne du Diable

Det är få öltyper jag anser är lika krävande som IPA’s, eller humleöl rent generellt. De olika smak- och doftkaraktärerna från humlen ska matchas med en bra beska, en viss maltig kropp och vara både drickbar och lite spännande. Med tanke på all humlejuice som finns så är det lätt att skämma bort sig med de mer bombastiska och humlecentrerade ölen att man ofta glömmer bort hur bra och enkel en vanlig IPA till exmpel kan vara. Sierra Nevadas Pale Ale är ju en klassiker, håller i vått som torrt och Oppigårds Amarillo tog ju Sverige med storm förra året med sin lättdruckenhet men ändå superba smak. Sedan finns det öl som är väldigt bra om det vore något av de första humleölen man har druckit, men som direkt bleknar så fort man lägger den i jämförelse med en, två eller tre andra öl. Att vi ölkonsumenter och ölfantaster blir mer bortskämda men också mer krävande är ju säkert lika naturligt som att vinfantaster snabbt tröttnar på vissa druvor, regioner och årgångar. Men det ska inte framstå som om “de andra” ölen är sämre, för de är oftast väldigt bra – de har bara svårt att nå upp till den smakvariation och komplexitet som vissa andra öl kan ha. Att nå ett toppbetyg, hur man än använder det ordet, är svårt för en öl som bara är jäkligt god och som man gärna har hemma.

För att illustrera detta har jag valt två öl jag nyligen har druckit och som båda är riktigt goda IPA’s, den första av dem anses också som mer än bra på många håll – något jag kanske kan hålla med om då jag får dricka än något färskare flaska (inte för min var gammal, men jag fick då ingen ‘wow-känsla’). Båda var riktigt lättdruckna, hade en välbalanserad beska, bra smak, bra doft – men var något för snälla för min smak. Är det bara jag, eller är man bortskämd, för van eller bara krävande – eller kanske fel ute?


Dieu du Ciel Corne du Diable

Utseende: Väldigt mörk brun tjockgrumlig vätska, ändå gyllenklar. Krämigt nougatvitt skum med minimala bubblor, lätt gräddig topp. 
Doft: Känns något gammal. Lätta dofter av tropisk humle, aning tvål men ändå bra beska. Lite grönsaker, citron och ja, var något obalanserad.

Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Stor mjuk kropp med små bubblor. Stor ’smak’ av beska (kotte) utan mycket beska. I smaken, något låg IBU känns det som – eller så har den bara bra maltig kropp som håller upp den. Men efterbeskan kommer och tar över bra, inte så fruktig. Förrädisk och bitig i eftersmaken. Humlekottar och kåda.

Betyg? – Bra. Rätt trist och särskilt för att vara från Dieu du Ciel. Lättdrucken, passar många och till många tillfällen. Men inget jag kommer drömma om att få dricka snart igen.


Dark Horse Crooked Tree IPA

Utseende: Grumlig men klar orange färg på vätskan, ljust skum.
Doft: Lättsam doft med aprikos och fruktjuice i en lätt tappning. Trevligt lättsam med aningen smörig sötma och citrus.
Smak: Medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Börjar med halvsöt kola och citrus, rätt lätt men växer ut så smått till något mer komplex söt IPA. Bra maltighet med lite krydda. Efterbeskan är välintregrerad. Bra session-IPA med beska som passar bra med det andra.

Betyg? – Bra. Bra, lättsam mat- och session-IPA. Enkel och lagom komplex, men med lite ospecifierad humle. Men lättdrucken och trevlig.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply