Categorized | Ölrecensioner

Geografilektion: 3 amerikanska brittiskinfluerade öl, druckna i Sverige


  Att många amerikanska bryggerier gillar att göra öl från hela världen är något vi flesta känner till, att de även brukar få lite olika resultat – ofta lutande åt det inte fullt superbra är också nästan en sanning. Veteöl är väl den största öltypen de försöker sig på och oftast inte lyckas helt med – i våra ögon, européer, eller svenskar med bra veteöl bara på närmsta systembolag. Men det är inte bara veteöl, lambics etc de försöker sig på utan även andra ölstilar som kanske inte är lika geografiskt förknippade. Strong ales kan bli brittiska eller amerikanska bara genom att variera recepten, porters likadant – fylliga eller torra? Att amerikaner gör brittiska öltyper är logiskt däremot då det var britterna som först introducerade ölen för de ‘nyblivna’ amerikanerna och även fast ölsorter som porters och stouts inte slog direkt så hade man åtminstone försökt. Att det långt senare skulle bli lika vanligt att hitta en bra porter i England som i USA var det nog få som trodde vid den tiden. Så idag blir det lite brittiskinfluerade amerikanska öl och det hela började då jag ramlade över Averys Old Jubilation Ale och trodde det var en amerikansk strong ale till en början – innan jag mer och mer anade att jag var fel ute – för ve och fasa -det var ju en BRITTISK strong ale. Hemskt! Skam! Förnekelse! Den andra var mer logisk – Arcadias Scotch Ale och på den tredje Odells Porter så stod det rätt klart att det rörde sig om en brittiskinfluerade porter. Nu tycker jag detta är mer kul än något som överhuvudtaget påverkar vad man tycker om ölen i sig, men samtidigt är det den gamla diskussionen gällande att veta vad man dricker och kanske framförallt beställer. En ölnörd som bara vill smaka något gott är inte lika lätt att göra besviken som någon som kanske får en tunn porös porter i stil med något från De Molen i tron om att den skulle vara en gedigen bombastisk imperial porter. Kanske är jag lite väl gnällig här, men jag har sett många på krogen och varit med vänner som fått en öl i tron om att det är något annat. Jag ser det däremot som något som är lite roligt. Men här är iaf de tre olika brittiskinfluerade amerikanska ölen, som jag ramlade över bara sådär!

Avery Old Jubilation Ale

Utseende: Mörkare nougatgyllenbrun vätska, något röd.
Doft: American strong ale-stuk men med dämpad beska utan med mer malt, trevliga inslag av bär, massa nötter och slutar i lite besk kola. Torkade jordgubbar och vilda hallon, något spretig.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Börjar rätt lätt men växer upp och blir rätt fyllig. Jäsig sötma liknande en tripel möter nötig bitterhet, bär och lite kola – men utan den lurande beskan jag hade förväntat mig (vilket förklaras med att det inte var en am. Strong ale). Något lätt fruktighet på slutet.

Betyg? – Bra+. Rätt lätt men trevlig brittisk strong ale med skön mix av smaker. Inget man slår volter av men ändå med livsvärde och Avery brukar ju inte göra dåliga saker så.

Arcadia Scotch Ale

Utseende: Mörkare mahognyfärgad vätska med strimmor av rött.
Doft: Brittisk stil med malt och sötma som övergår till kola och nötter, men med lite finess på slutet vilket gör att den inte bli platt. Blir snarare lite fyllig mot slutet vilket känns trevligt istället för att någon lätt bitterhet ger ett torrt slut.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Malt, kola och ja, rätt brittiskt men nu kommer även lite bitterhet mot slutet. Någon skön fruktighet som påminner lite om hallon eller liknande finns också.

Betyg? – Bra. Stabil och lättdrucken i typisk brittisk stil (obviously) men med något litet extra.

Odell Porter

Utseende: Brun vätska, rätt mörk med något ljusare skum som lägger sig som smutsiga rester ovanpå vätskan.
Doft: Lite saltlakrits och lätta aningar av charkuterier.
Smak: Lättare till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Porter indeed, med en rostad, mjuk smak och ja. En vanlig stabil porter!

Betyg? – Bra+. Bra porter som lär passa till mat och för att dricka som sällskapsdryck mer än något man tar fram för att det smakar så gott.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply