Categorized | Ölrecensioner

Bland pirater och labyrinter! Uinta Labyrinth Black Ale och Cookeyed Cooper Barey Wine

Som jag skrivit om på sistone så är det lite nytt spänande amerikanskt som kommer nu på onsdagssläppet, förutom Lost Abbey’s Angel Share så är det nog främst två bjässar som har varit riktigt spännande. En av dem, Labyrinth har jag druckit tidigare och gav den då väldigt högt poäng, medan den andra Cookeyed Cooper för mig är ny. Men vi backar bandet något; Uinta Brewing Company härstammar från Utah och närmare bestämt Salt Lake City. Från ett litet ombyggt garage började man så tidigt som 1993 brygga öl för rätt lokal distribution och många av de första ölen, ofta pale ales, fick fiske- eller naturlaterade namn. 2003 började man även brygga organiska öl under labeln “Four+” där man syftar till att alla fyra ingredienserna är de enda beståndsdelarna i ölen medan plusset är för att visa att man lagt till sitt hantverkskunnande. Tyvärr har jag aldrig haft möjligheten att prova någon av dessa.

Vad jag däremot har provat, på sistone (drack exempelvis deras Tilted Smile och Angler’s Pale Ale förra veckan) är bryggeriets två sverigeaktuella bjässar från Crooked Line-serien, en exklusiv serie öl med lite högre alkoholhalt och lite extra allt. Enligt seriens egen hemsida så är målet att brygga utanför boxen eller de linjer som satts ut, att göra något nytt och spännande.

Först ut är Uinta Crooked Line Labyrinth Black Ale, en russian imperial porter som man har bryggt tillsammans med en tillsats av lakritsstavar för att ge lite extra komplexitet till ölen innan man lagrar den på ekfat. Den följs av bryggeriets Crooked Line-barley wine, Cookeyed Cooper, som lagrats på bourbonfat. Båda har en alkoholhalt på mellan 11-13% och visserlien kommer de att kosta runt 180kronor flaskan på onsdag, men med tanke på att det är ne rejäl 75’a så är det värt och rekomenderat att dela en på två för att kunna avnjuta dem bäst.

Uinta Crooked Line Labyrinth Black Ale 

Utseende: Brunsvart vätska, brunt chokladskum
Doft: Underbar doft av choklad där espresso och likör integreras väligt fint. det är likörsötma, lite bränt träd och både salt- och sötlakrits i finfin harmoni. alkohok märks inte. doftten är komplex men enkel och balanserar likör, lakrits och de mer kaffe- och chokladaktiga aromerna utmärkt
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Direkt smak av väldigt fint välrostat kaffe med bitter mörk choklad och lite bär. Ektunna och återigen en blandning av söt- och saltlakrits. Att den är så stark märks inte alls utan det är välbalanserat och lurigt enkelt drucket med lite siraps skön eftersmak. Kommer lite vanilj mot slutet utan att ge intrycket av att vara eklagrad, så även de som inte har en fabläs för eklagrade öl lär uppskatta denna. Ekad lakrits? Både lättsam och kraftig på samma gång och serverad något kyld så tycker jag att lakritssältan och eken går ihop utmärkt. Lite varmare så framträder mer kaffe och choklad så det gäller att anpassa värmen något efter vad man föredrar.

Betyg? –  Bättre+. Serveras ngt för varm varpå den blir lite lättare och lakritsen kommer in lite mindre tydligt i de andra smakerna. Välbalanserad och med en tydlig lakritskaraktär som lyfter de andra smakerna och aromerna varpå ölen får lite extra variation. Den står kvar på samma betyg som jag gav den sist och jag ska erkänna att jag är en lakritstorsk och att det kanske inte är alla som kommer falla för de inslagen. Samtidigt är den oerhört välgjord och både lättdrucken och smakrik för en såpass stark imperial porter, så även de som gillar lite kaxigare porters lär gilla den!

Uinta Crooked Line Cockeyed Cooper

Utseende: Rödkoppargllenmörk vätsk, jusbrunt skum
Doft: Börjar lätt med främst lite kola och spår av beska. Framträder mer kola, karamell, torkade frukter, mörk choklad under den anade stora humlebeskan. lite alkohol utan att bli bitig eller spritig, en dos vanilj, choklad, beska. Lite varierad utan att dra åt ett visst håll, men den vinner lite på det på ngt sätt. Bourbon’en är inte för markant såhär när ölen är ngt varm än som sig bör. Lite mer nedkyld så framträder dofterna något klarare och det är mer frukt och malt som tydligare utmärker sig.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey kolsyra. Typisk barley winesmak med toffee, bourbonlagring, särskilt i eftersmaken, men inte sådär majsspritig eller utmärkande som det ibland kan vara. Något bränt socker mest och lite vanilj är de tydligaste spåren från lagringen. Oerhört balanserad, måttlig och ändå smakfull. Humlebeskan ska inte vara i centrum här, men den inns där – i smaken, i eftersmaken och genomgående. Rätt lagom och på ett förtjänstfullt balanserat sätt. På något sätt drar den lite åt Stone Old Guardian fast med en något mindre expressiv beska.

Betyg? – Bättre. Balanserat och en genomgående bra öl. Inte den typiska bourbonlagrade barley wine’et som drar på med extra allt, stor beska under en smakbedövande smak av bränt majssprit och kola, toffee. Både lättdrucken och smakrik gör att den trots att bourbonlagringen är lite lätt dold ändå känns trevlig utan att bli för mycket åt något håll, det är som om man vill ha den stora beskan och de stora smakerna men ändå vill göra det efter sina egna riktlinjer.

Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.


Magnus "Manker" Björnstjerna

Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.

More Posts

Follow Me:
FacebookYouTube

Leave a Reply