En av Stefan Gustafsson och Mohawks senaste brygder som tagits fram enbart för krog (eller snarare så släpps den inte på Systembolaget) och där denna havre-IPA är en del i en kommande serie IPA’s med olika twists. Tanken är att utforska de möjligheter som finns inom den populära ölkategori som IPA utgör. Havre är rätt milt (jämför med imperial stouts med havre) och ger därför IPA’n en lenare känsla i munnen. Men det är trots allt en IPA och då ska det vara humle som ändå ska vara den viktigaste beståndsdelen, i detta fall Palisade-, Magnum- och Columbushumle. Den senare boostar IBU’n (måttet för beska) upp till 67. Frågan är hur mycket havret mildrar maltkaraktären till förmån för humlen och hurpass markant beskan blir? Minns vi tillbaka till Rye IPA’n Stefan bryggde häromåret så är det lite motsatsen där rågmaltens riviga karaktär drev på humlen på ett annat sätt än vad havret kanske gör, eller?
Mohawk Oat IPA
Utseende: Disig milt persikofärgad vätska med poröst rätt högt skum med minimala till små bubblor. Skummet lämnar rester längsmed glasväggarna men det är inte alltför “tjockkletigt”.
Doft: Aromerna är en fight mellan å ena sidan tropisk frukt som mango och persika men där man även anar citrus, krydda och grape som en motpol. Malten väger in rätt bra varpå det blir balans mellan beska och malt, där jag dock tycker mig finna lite dofter som jag inte är helt säker på och som jag tror är på grund av humlen. Kanske att det behövt mer malt?
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med okey till bra kolsyra. Varierad kropp som är fyllig men ändå rätt lätt. Smaken har den variation av fruktighet och grape som fanns i aromen och havren tonar verkligen ned maltbasen – kanske lite för mycket? För även om humlen och beskan inte är för stor så lyser den igenom tack vare att havren är såpass mild. Det gör den till en trevlig humlecentrerad IPA som känns beskare än vad den nog är.
Betyg? – Bra. Jag är inte bestämd på om jag gillar det mer än vad jag gör eller om jag inte gör det. Hade det stått Lagunitas, Elysian eller Stone på flaskan tror jag fler hade varit mer förlåtande. Men faktum kvarstår att jag tycker det ibland blir lite obalanserat, vilket också är lite av styrkan – den rena smaken från humlen och en tydlig skarp beska.
Mer Mohawk-IPAs:
Motsättningarnas påsk är kommen – Mohawk Oxymoron Black IPA
Mohawk Summer IPA – Flip eller flop? Flipflop?
Mohawk Extra IPA – påskuppehåll och storebror ser dig!
Hur var det med mint i Mohawk Rye IPA och hur var Bötet Barley Wine?