Sverigeaktuella brittiska bryggeriet Thornbridge hade med två öl som båda anses som ypperligt bra öl på rankingsidor på internet, tradtional ale’en Bracia har enbart Hair of the Dog-bryggder framför sig medan deras black IPA Raven rankas som en top-20-öl inom kategorin. Den senare har också hyllats av rätt många ölbloggare och på olika sidor på Facebook, så för mig och M2 var det ju inte annat att göra än att se efter om vi skulle stämma in i hyllningskören.
Ölet togs fram till Chesterfields CAMRA-festival och mycket i ölet baseras på James Kemp‘s recept. En före detta hembryggare som nu anslutit sig till Thornbridge och som 2008 blev utnämnd till Home Brewing Champion i Nya Zeeland. Ursprunget syns också i användningen av nya zeeländsk Nelson Sauvin och japansk Sorachi-humle, där Sorachin brukar ha en tendens att ge lite smörig dillkaraktär på ölet.
Thornbridge Raven
Utseende: Mörk ekbrun vätska, ljusare skum än väntat. Porös men gräddigt.
Doft: Dill. Tyvärr är det sorachin jag direkt plockar ut varpå det känns som om allt är över och det är doften jag kommer fastna vid. Men sedan börjar jag dofter av citrus, frukt och balanserad rostad mörk malt. Det är väldigt bra nivå på hur dofterna samspelar och humle- och maltsorter ger och tar.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt lätt i kroppen, men inte direkt tunn. Den mörka malten ger lite tuffa tag som om det varit rågmalt i, men choklad- och svartmalt ger en mörk fruktig smak som går väl mot smaken av citrus, frukt och humleolja från humlen. Lagom bitterbesk tycker jag och efterbeskan är även den finjusterad för att passa in perfekt mer än att vara något som tar över helt.
Betyg? – Bra+. Tyvärr har den här för mycket sorachi som lyser igenom i ölet för min smak. Men det här är en perfekt balanserad mörk IPA med en smak- och doftvariation och komplexitet som är enkel men ändå väldigt nyanserad. Den går inte på all out-beska eller den mörka bränt oljiga smaken många amerikanska mörka IPAs kan ha. Det till trots så är den välhumlad bara det att balansen mot malten dämpar de mest aggressiva intrycken.
Är en då värd dessa hyllningar? Jodå, det är en ypperligt välgjord mörk IPA med en stil som går mellan amerikansk, brittisk, nya zeeländsk och europeisk. Att den är så välbalanserad mellan smaker och hur sorachin ge kryddning mer än tar över helt är något jag uppskattar och den är milt maltrostad men ändå snällt humlad – trots att den säkerligen inte är endera av de två. En bra öl är det, helt klart, toppenklass till och med – men jag är ändå inte helt övertygad utan att riktigt veta varför.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Asch! Vad synd att den har Sorachi, jag som hade stora förhoppningar på denna. Men jag ska ta mig an den med ett öppet sinne nästa helg.