Senaste årens trend med mer och mer överhumlade öl av alla dess slag börjar sakteligen ge vika för mer sessionvänliga och lättdruckna öl. Likt mycket annat så är nyhetens behag ofta mer spännande för att det är extremare och nytt mer än garanterat bra. Jag älskar maffiga dubbel-IPAs och humlemord till öl, men samtidigt är jag medveten om att en bomber av en 9% ‘ig imperial IPA med en teoretisk IBU på 170 kommer vara kämpig. Än mindre kommer jag njuta lika mycket av den efterföljande dessertölen.
För precis som med mat och andra njutningar så gäller det att balansera olika intryck väl för att inte överväldiga munnen med smaker och känslor. Vem förväntar sig att köttbiffen kommer vara lika god efter att ha dränkt den i brinnande chilisås? Alla har sin smak och jag tycker anti-hetsen mot mer extrema öl är lika larvig som hype’en kring “svåra” öl – en bra öl är en bra öl och låta alla själva definiera vad en sådan öl är.
Men vad gäller drickbarhet och “hinkabilitet” så är det ibland tryggt att finna toppenöl som både har balans, smak och en längd vilket gör att man kan dricka 3-4 stycken och där alla är lika goda. Därför är det infriande att prova en av världens bästa IPAs. Michiganbryggeriet Bells Two Hearted Ale rankas av många som den bästa IPAn i världen, inte för dess enorma fruktiga smak eller käftkrullande beska utan för dess balans. Med enbart rikliga mängder av Centennialhumle i kok och torrhumling så får den all humlekaraktär man föväntar sig, men här är man också ute efter att ge malt och även lite av husjästen utrymme. Resultatet? Toppklass som håller.
Two Hearted Ale
Utseende: Röd orange vätska med fint vitt skum med minimala bubblor, rätt poröst.
Doft: Ett perfekt balanserat möte mellan malt och humle där maltens sötma med malt och kakor möter fruktiga citrus och grapesmaker från humlen.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Först slår det in citrus- och grapesmaker med lite torrt gräs som sedan går över till en väldigt frisk och lättdrucken lagom besk karaktär. Mer mandarin och klementin som följs av torr blommighet och mer grape. Hela tiden balanseras humlens bastanta tryck med en maltkropp som inte inkräktar utan som snarare lyfter helheten
Betyg? – Bättre+. En lättdrucken och perfekt bryggd IPA som är ren i smakerna och har lite av allt utan att behöva stoltsera med hög beska. Istället är det mer av smakerna som får vara i centrum, följt av en fin beska. Trots 7% och en IBU som säkerligen nått pensionsålder så är den inte extrem utan nästintill session beer-lätt.