Om du åker till södra Kalifornien, går in på en av alla bryggerier du kan tänkas finna och randomly pekar på en IPA så är chansen att den kommer vara bra mycket mer humlad än vad du redan på förhand skulle anta. Alpine Beer Companys Pure Hoppiness är exempelvis en amerikansk “West Coast Double IPA” som har humlat än mer än vad de mest humleberoende öldrickarna skulle vilka. Eller så är det kanske bara den amerikanska retoriken som så väl lyckas sälja in sina öl som vidunderliga humlemonster. Den här ölet har en “hemlig” IBU och 8% alkohol. Den här ölen råkade jag ramla över på Bishops Arms Linnegatan i Stockholm och hur den hade hamnat där visste ingen riktigt varpå jag med ett par välvingade ord lyckads på stifta närmare bekantskap med flaskan. Kanske var det en gåva, kanske är det något vi kan få se framöver?
Så sett till retoriken om ölet så är det ingenting annat än en humleexplosion version större som tar plats i glaset? Amerikanska IPAs är oftast väldigt bra och gör ofta skäl för namnen och de ibland lite lustiga beskrivningarna av ölen men samtidigt kanske det också är just för detta som deras storhetstid nu börjar ge vika för andra trender. För jag tror inte att det är att ölen i sig inte är bra som gör att många börjar finna intresse i andra ölstilar utan att det ibland utlovas mer än vad man får. Precis som när du dricker öl efter öl efter öl från något bryggeri som skryter om allting häftigt i ölen eller hur det där bryggeriet som du alltid har litat på plötsligt har växt sig så stort att deras kvalitet börjar ge vika. Du kommer alltid ha kvar din kärlek för dem och tycka att ölet är bra, men du kommer också att åter börja vidga dina vyer.
Alpine Beer Company Pure Hoppiness
Utseende: Orangegyllene vätska och inte direkt mycket till skum.
Doft: Hampaartad karaktär på dofterna av citrus och tallkottar. Tycker mig ana en sötma att tona ned beskan med och dofterna av kryddig humleparfym, kumquats, grape och några bitar mango och persika. Jag gillar att det är mindre humlekåda och mer humlekotte.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Mjuk och rätt fyllig i munnen. Sötman och beskan har slutit fred och samarbetar bra med en krydda som åter igen kommer fram, vilket för tanken åt rågmalt och tall. Mycket grape, mycket citrus, örtiga blommor och utan att snåla med humlen. Väldigt enkel smak, likväl väldigt bra och komplexa söta smaker gör den lite extra intressant.
Betyg? – Bättre. Oerhört lättdrucken tack vare balansen mellan alla delar och jag tror att den med dess grape och tallsmak skulle göra sig bästis med ett bra utbud av ostar. Riktigt ren i smak och doft och det här får väl klassas som en av de “balanserad IPAs” såsom Bells Two Hearted, Three Floyds Dreadnaught m.fl snarare än den typiska västkust IPAn
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Bland ölnördarna tror jag definitivt att trenden med överhumlade öl är på nedgång. Den fick ett starkt uppsving ett tag och etablerade sig på allas smakpaletter (och lär stanna där nu), men jag tror att intresset kommer att sjunka lite. Speciellt som exempelvis Systembolaget har svårt att få in färsk IPA så tror jag fler och fler kommer att söka sig till andra amerikanska ölstilar, för då håller ölet fortfarande ihop så att säga. 🙂
Själv har jag upptäckt att jag är lite känslig för de ordentligt humlade ölen. Finns inte balansen som nämns i recensionen så brukar det bli ett medelmåttigt omdöme från min sida.
Tes – antites – syntes.
Ja, många av oss har upptäckt att en öl automatiskt inte blir bättre av mer humle. Och att den där riktiga humlechocken är svår att skapa.
Jag ser det som ett sundhetstecken.
Indeed, och att fler börjar uppskatta öl och inte bara “gilla” det för stunden utan sakta men säkert vidgar sina ölvyer. Men alla börjar med sin ölsort och just nu har det varit bra att IPAs har varit så trendigt då det fått många att börja intressera sig mer för öl. Men nu hoppas jag att vi ser att fler och fler också utvecklar sitt ölintresse och vågar prova på andra öl, vilket jag tror kommer att ske.
Det är absolut ingen omöjlighet att leverera relativt färsk IPA till Systembolaget, men det förutsätter att Systembolaget frågar efter IPA som går att leverera färsk. Många förfrågningar är på amerikansk IPA och om transporten tar en månad och dessutom dyr så att det bara lönar sig om man tar stora volymer samtidigt, är det inte så konstigt om den genomsnittliga åldern på flaskorna eller burkarna i butik blir högre än motsvarande produkt från Europa. Jag har i flera år velat leverera färsk kvalitets-IPA bryggd på exempelvis De Proef i större skala, och rimligtvis med en genomsnittlig ålder på kanske 2 månader, men det går inte om Systembolaget inte frågar efter det. Och de envisas av någon anledning med att oftast bara tillåta ett ursprungsland per offertförfrågan, så att massvis med bra produkter som kunderna vill ha inte får chansen för att de inte råkar bryggas i just det landet som Systembolaget har bestämt att ölet måste komma från. Personligen tror jag faktiskt att vi bara är i början av trenden med ljust och humledrivet öl. I stort sett alla krogar som börjar med kvalitetsöl börjar i den änden. Fast för ölnördar som hållit på ett tag tror jag att vi kommer att få se ett större fokus på jästen än tidigare.