Efter att ha blivit glatt överraskad av hur bra jag tyckte att BrewDog Abstrakt AB:10 var då jag till slut öppnade en av mina flaskor blev det till att även öppna Abstrakt AB:09 som jag inte heller hade haft tid att prova. Medan AB:10 var en imperial brown ale som fått ligga ett tag på spanska söta rödvinsfat så är AB:09 en “Cranachan Imperial Stout”, brygd för nästan exakt ett år sedan men som under sina senare sex månader har fått dra till sig smak och arom från skotska single grain wiskyfat. Cranachan är en skotsk klassiker till desert där man blandar vispad grädde, whisky, ljunghonung och färska hallon och rostade havregryn som har fått dra till sig av ytterligare whisky. Nu i vätskeform så bildar detta en 17,% stark galenskap till öl och just alkoholstyrkan tycker jag är lika mycket en styrka som en svaghet för BrewDog. De klarar nästan aldrig att hitta en balans i sina så starka öl som oftast blir lite för söta, lite väl svårdruckna och där spritigheten bitvis tar över för mycket. En flaska på 33 cl blir helt enkelt för mycket och när flaskorna dessutom är med i Abstrakt-serien så är det 37.5 cl som man ska få ned, vilket kräver sin öldrickare varpå jag brukar försöka dela en flaska med en eller helst två vänner.
BrewDog Abstrakt AB:09
Utseende: Mörkaste brunsvart vätska med litet smutsigt skum som snabbt vittrar bort och lämnar kvar en nästan en helt ren hinna.
Doft: Karaktären från bären ger lite framboisestil vilket ger en snällare motpart till mörk sirap, träolja och bränt helsike. Saknar fokus och struktur vilket gör att allting smetas ihop vilket väl kanske är som med den dessert den ska efterlikna, men jag ser hellre tydligare nyanser.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Rätt tjock och kraftig vilket känns lite typiskt för bryggeriets starkare imperial stouts. Smaken varierar mellan viskösa inslag, hallon, mörk choklad, kraftigt rostad malt och spritighet som slår på rejält men liksom med AB:10 ändå fungerar okey så länge man sitter och avnjuter den i små sippar. En torr munkänsla med bränd lakrits och som att slicka på en bränd läderväst, men ändå har den en viss sötma. Låter man ölet sitta i munnen ett tag kommer lite smak från honungen och bären fram men då börjar också alkoholen bränna till något.
Betyg? – Bra/(+). Mnjae, det är robust, rejält och explosivt på många sätt och det finns mycket jag verkligen gillar med att sitta och sippa på den. Däremot kommer jag inte undan att jag tycker att denna liksom många av bryggeriets imperial stouts går på knockout mer än en elegant komplexitet, visst är de komplexa men gör man en öl på över 15% med allehanda ingredienser så kommer det onekligen att bli komplext, bra däremot är en annan sak. Men som substitut för en whisky som fyller man sitt glas med för att sedan sitta och småsippa framför en tragisk film eller långtråkig bok, visst då kommer den mer till sin rätt.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
