Det är sällan jag skriver något som självgott kan uppfattas som en krönika. Dels för att jag bara är en av alla öldrickare där ute och tycker att jag inte är något speciellt att läsa, sedan om folk läser vad jag och M2 skriver och ser på det vi gör så är vi såklart extremt hedrade. Men jag känner inte allt jag ska lära er något, utan erfarenhet är något man anförskaffar sig själv. Vad vi kan ge är enbart inspiration och hjälp på vägen.
Men just ikväll, eller inatt, igår, nyss hemkommen från Stockholm Beer’s andra mäss-torsdag så känner jag en önskan att sammanfatta mina tankar om kvällen och den prisutdelning som enligt traditionen genomfördes. Vad jag vill belysa är inte mässan eller prisutdelningen i sig, mässan har vi skrivit såpass mycket om redan. Utan vad jag vill göra är att lyfta fram mässans stora vinnare – Henok och Omnipollo. Anledningen är simpel; på något udda sätt är det som när något man har följt sedan barnsben plötsligt får ett enormt utrymme och ett välförtjänt erkännande.
Jag minns när jag för första gången provade Omnipollos första öl, Leon. Jag minns första gången jag mötte Henok och jag minns på ett nästan läskigt sätt alla gånger jag har provat något av hans nya öl. Inte för att Henok, Omnipollo eller ölen i sig är exceptionella utan för att det är sån jag är – när jag börjar följa något så grottar jag mig in i det, vare sig det är film, serier, böcker eller öl. En gång i tiden hade jag en grungeklubb på söder i Stockholm och än idag är jag vän med flertalet bandmedlemmar från band som spelade där – för 10 år sedan. För på samma sätt som man gick på deras konserter, blev smygplakat på fulöl på efterfesterna och köpte deras hemproddade EP’s – “de kommer att slå, tro mig, de är nästa Soundgarden!” – så känner man något speciellt för de bryggerier och bryggare man lär känna just när de startar upp. Det är just av den anledningen som vi har vissa “logos” på sidan, inte för att det är reklam utan för att vi gillar att lyfta fram bra saker – precis som med de band man en gång började följa.
Så där stod jag nu tillsammans med lite vänner framför scenen på mässan och småsnackar med David från de Struise Brouwers medan pris efter pris betas av, och i takt med att Brill & Co får plakat efter plakat så höjs stämningen vid gruppen till höger om mig. Jag gratulerar Tobias från To Öl för de priser han och bryggarkompanjonen Tore fick och jag är glad att se hur Coast to Coast från Oppigård välförtjänt blev tilldelad medalj. Men det är när Omnipollo Nebuchadnezzar tilldelas silver för bästa moderna ale över 6% som jag blir riktigt glad. Inte för att Stefan Gustavsson, Jessica Heidrisch, Mattias Hemmerlind eller Björn Falkeström inte förtjänar exakt samma erkännande utan för att det för mig handlade om något annat, något mer personligt – precis som med de gamla banden som spelade på Navelludd.
Ett silver är ett silver och ett bra bevis på att ölet har mottagits väl men visst hoppas man på mer. När det sedan är dags för priserna för fatöl och vi återkommer till samma kategori och “Neb” åter kniper silver, så är det en mixtur av glädje för att ölet har bedömts lika bra även på fat men även lite bitterhet för att det inte blev ett guld. Men det handlar inte om priser eller plakat – inte för mig, jag har ingen egen vinning i det och jag kan inte annat än säga att detta var hur jag kände och det står jag för. Alla priser har nu delats ut tror jag och medan jag sippar i mig de sista klunkarna av Stone Ruination IPA så förstår jag att det är ett par priser kvar. Och tro mig, det var bra galet när Neb också utnämns till mässans bästa öl – ett pris jag trodde skulle gå till Nils Oscar, Oppigård, St Eriks eller någon av alla de fantastiska importerade ölen som fanns.
På något sätt tror jag också att vi är vid ett vägskäl; ett vägskäl där vi kommer att få se mer inovativa sätt att brygga öl och få ut sitt märke. Inte för att det klassiska slitet med bryggverk, städning och allt kommer att försvinna – det är där mycket av ölkulturen lever kvar. Utan snarare för att utvecklingen går framåt och ja, det går att inflika alla möjliga argument för att “flying brewers” och kontraktsbrygder skulle ha en annan status. Men för mig, för mig som ölkonsument så är det faktiskt en fråga om bra öl. Så utan att lägga vikt vid vad som är rätt eller fel så tar höjer jag min lilla kupa med Neb och gratulerar Henok för vinsten till bästa öl!
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
