Redan i höstas förra året tog vi och kollade av vad som sker på Uppsalas hembryggarfront då vi gjorde en artikel om hembryggarna på Jackdaw Brewery. Det var de tre vännerna och ölnördarna Fredrik Bjarman, Jan Axaeus och Gabriel Källberg som tröttnade på att stå lite fattigare och trötta utanför Regeringsgatans Systembolag i Stockholm och beslutade sig för att börja brygga öl hemma istället. Från det att de började har det nu gått lite över två år sedan första batchen och nu är planerna mer långtgående på att starta sitt eget mikro-, eller snarare nanobryggeri.
Sedan starten har de fått iväg en rätt bra mängd olika öl som görs i småbatcher om 30-40 liter och där framförallt deras IPA med hjortron – Chicouté och den mörka belgiska strong ale’en Zwarte Draak har stått ut.
Nu när vi åter möts i centrala Stockholm är det för att få höra om deras framtidsplaner och för att prova igenom deras portfölj med återkommande öl. Förhoppningen har alltid varit att kunna brygga ett visst öl flera gånger, för att se hur bra receptet står sig och om ölet faktiskt håller. Sedan kommer faktorer som planering, ingredienser och viljan att göra lite nya saker alltid in men ett par öl börjar göras någorlunda återkommande om jag förstod det rätt.
Med lite starkare öl, sällan under 7-8% alkoholstyrka är det en något annorlunda väg man valt att gå jämfört med de många hembryggare som börjar med en american pale ale och sedan går in på de kraftigare sakerna när det börjar rulla på. Samtidigt har de lyckats oerhört bra med flera av de öl vi fick prova så jag har svårt att se att det finns en chans att misslyckas med deras kommande bryggeri.
Planen är att finna en lokal i Uppsala och ha den klar framåt hösten för att sakteligen börja brygga mer och mer och i större skala. Initiellt är tanken snarare att kunna leverera öl på fat runtom i närområdet för att fat för fat växa sig större, få kontroll på hela flödet och se hur mottagandet blir.
Ölen vi fick prova var en intressant blandning av öl med bär, rester och allehanda galenskaper. Hjortron-IPAn Chicouté började nu åldras lite varpå de humliga smakerna och beskan mattats något medan den mörkare maltbasen blev tydligare liksom den väl markerade smaken av hjortron var omöjlig att missa. Det märks att man kört i bra med hjortron. I Hip Hop har man istället valt att addera nypon till en stark ale. Nyponen kommer fram rätt snällt och nog kunde grundölet ha tonats ned lite, blivit lite renare och då kunnat släppa fram nyponen snäppet mer.
Tar vi istället Argousier, en belgisk stark tripel med havtorn så når vi världsklass tyckte samtliga närvarande. Elegant, torr champagneliknande arom med en vinös och druvlik smak med stor bärighet, fin syra och en underbar torr finish. Ölet är dubbeljäst med en belgojäst och sedan på flaska med champagnejäst och den torra långa finishen vägrar att ta slut – helt makalöst bra! Lika bra är Zwarte Draak som påminner om Struise Pannepot, kanske är den lite mörkare och har lite mer av allt men här är variationen mellan mörka smaker, sötma och lätt kryddning från jästen fantastiskt fin. Läs recensionen jag länkar till ovan och ni kommer ha svårt att inte bli sugna på öl.
De båda julölen De Sint Christmas och De Sint Christmas Zwarte Piet har kryddats enbart med ingefära och pommerans – till skillnad mot de glöggkryddebombade ölen som annars är rätt vanliga. Det drar åt saltlakrits, ingefära och kryddig citrus i båda ölen medan den lite lättare och ljusare Zwarte Piet har en något tunnare kropp som släpper fram kryddorna lite mer försiktigt men i en renare form.
Vi avslutar med Tabula Rasa – en galen öl på teoretiska 600 IBU. Namnet åsyftar “tabberaset”, med andra ord den stora festen där man tar allt det man har över och festar upp det. Humlad med den för mig nya Belmahumlen som ger friska toner av blodgrape, citrus och gröna frukter. Konstigt nog väldigt balanserad och utan en för bittert bitande beska.
Det här kan bli en väldigt intressant sommar och ni gör rätt i att följa killarna på Facebook.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Det krävs mer än en snygg hemsida för att brygga öl. Hur svårt är det att brygga en mörk, stark öl? Be dem brygga en ljus lager, så får vi se hur det går. Där ligger svårigheten med ölbryggning; att balansera smaker.
Det är så genomtragiskt att ni inte kan se igenom dessa dumheter när totala noviser köper en tysk gluhwein-kokare och börjar kasta ur sig en massa dålig öl, men är väldigt duktig på att lansera det man gör. Bedrövligt.
Hur många av dem har gått bryggarutbildning? Vet de ens vad de sysslar med?
Nu förstår jag dig inte alls.. vi har följt dem sedan de började brygga öl och vi, med många andra har verkligen hyllat deras öl för att de är bra. Om du sedan är negativt inställd utan att ha provat ölen så säger det mer om dig än om dem. Jag har skrivit om bryggerier som kvalitetsmässigt är bra mycket sämre och då tycker folk det är kul bara för att det är ett svenskt bryggeri.
Varför måste man brygga en ljus lager för att visa att man kan det, är ju en bra mängd bryggerier som inte gör ljusa lagers eller snälla öl? Det går väl ut på att brygga det man gillar – sedan om folk gillar det eller inte är deras ensak.
Däremot så håller jag med att det är synd, vilket jag också påpekat för dem – att vissa av ölen var lite för tunga och att det skulle vara trevligt om de var lite lättare. Men ser inte detta som att de är bra på att sälja in sig – vilket de inte gjort.
Så ta istället och kritisera alla dem som brygger skitöl och försöker snacka bort det med att “ölen ska smaka så” (ang defekter och infektioner) eller “detta är ett nytt häftigt bryggeri!!!” (ang bryggerier som brygger skräp.
Ta bara alla de som hyllar Helsingsborgs Bryggeri, ett bryggeri vars öl (provat 5-7 stycken) jag aldrig kunnat dricka upp och som vänner inom import, krogchef och bryggare sagt är så fel att det är ett mirakel att folk köper det. Varför ska man hylla dem men inte ens nämna hembryggare som försöker sig på att göra det de gillar?
Asch, skrev fel mailadress i hastigheten mitt sura inlägg. Detta är den rätta.
Ta bort hela inlägget vid närmare eftertanke. Det är överdrivet negativt, månne.
Hej Jim!
Trist att du blir så sur för att vi inte brygger ljus lager.
Vi är i skrivande stund hembryggare, ödmjuka och helt öppna med att vi lär oss nya saker för varje batch vi brygger. Vi tycker att det är jättekul att brygga öl och kommer alldeles säkert att prova både lager och pilsner när vi har en lokal där vi har kontroll på temperaturen.
Om vi mot all förmodan skulle brygga ett öl för att visa oss på styva linan så skulle vi nog inte brygga en ljus lager utan snarare ge oss på någon avancerad belgisk sort som vi själva gillar att dricka. En lambic, en geuze eller kanske hitta på ett helt eget spontanjäst öl.
Det viktiga för oss är inte att brygga svåra öl utan goda öl, öl som vi själva gillar att dricka.
Kul att du tycker att vi är duktiga på att lansera våra öl dock, det tar vi som en komplimang 🙂