Hela måndagen gick åt att köra från München till Venedig, mer eller mindre. Vi lämnade Tysklands tredje stad redan vid 08 på morgonen, passade på att köra inom Kehlsteinhaus på vägen (ett av Hitlers sommarhus, även känt som ‘Örnnästet’, riktigt sjukt hus) och sen öste vi på genom dom Österrikiska alperna och rakt ner till Venedig. Eller ja, vi bodde i Punta Sabbioni som ligger på halvön utanför Venedig, mest för att det var avsevärt lättare att hitta boende och så kostade det ju typ en tredjedel av priset.. Och det ligger bara en båtfärd bort, så det var ett bra beslut.
Något som kan vara bra att veta när man ska köra genom Tyskland, Österrike och/eller Schweiz är att man måste ha ett miljömärke på bilen. Dessa köps på bensinmackar och klistras på framrutan. Den tyska varianten kan man fixa i Sverige hos Dekra-verkstäder, men den Österrikiska och Schweiziska köps hos tullen eller på bensinmackar som sagt. I Österrike behövs den dock bara om du ska köra på motorvägar. Nåväl.
Till Punta Sabbioni anlände vi ganska sent på kvällen så vi gjorde inte mer än att gå ner på den lokala restaurangen för en pizza och husets vin den kvällen. Dagen därpå begav vi oss in till Venedig däremot.
En halvtimmes promenad i extremt hög luftfuktighet fick mig att tvivla på min existens, men till slut hoppade vi på båten och ute till havs blåste det lite så man kunde återgå till normal kroppstemperatur. Jag minns inte exakt vad båten kostade men det var inte så värst dyrt, det finns dessutom både turistbåtar och lokaltrafikbåtar och alla går ganska ofta.
Väl inne i Venedig insåg jag hur krånglig den här staden är att hitta i. Det är en förhållandevis liten stad/ö så det går rätt snabbt att ta sig från punkt A till punkt B, under förutsättningen att man vet var man ska gå. Vi införskaffade oss en karta, och även om den hjälpte lite grann så tog det ändå en stund att lokalisera sig i alla tusentals små gångar som svänger till höger och vänster när hela ön vrider sig.
Jag hade kollat upp ett par ställen på Ratebeer sedan tidigare som vi tänkte kolla in för några öl och lite käk, men Ratebeers karta samarbetade inte med Google Maps så vi blev först ledda till fel ställe, sedan kom vi någon annanstans där det inte ens fanns någon pub, och till slut gav vi nästan upp.. Men då tittade där fram en äldre herre från en butik och hjälpte oss fram till vad han tyckte var ett trevligt stråk att ta en öl på.
Och gjorde han rätt i! En rätt så bra bit från allt stim som det är på huvudgatorna och alla turister som köper onödiga prylar slog vi oss ned precis vid kanalen på en mycket liten uteservering. Stället vi satte oss på var egentligen inget speciellt, men just där och då var det helt perfekt. Vi satt kvar där i säkert två timmar i duggregnet och mös på italiensk semi-fulöl och Aperol Spritz, tills Da Aldo öppnade lite längre ner på gatan.
Da Aldo, det var ett kvalitativt ställe. Ett av dom bästa jag besökt i år vill jag säga. Ganska litet med ett massivt utbud av italiensk och importerad hantverksöl, gamla Deep Purple-plattor spelandes i bakgrunden, en riktigt karismatisk man bakom baren och riktigt, riktigt god antipasti.
Som sagt fanns det en hel del importerad öl, men det var definitivt den italienska ölen som imponerade här. Två stora kylar, helt fulla med öl jag aldrig tidigare ens hört talas om, till riktigt bra priser dessutom. Vi hade först planerat att stanna till här en liten stund bara för att sedan gå vidare och käka någon annanstans, men det gav vi upp ganska snabbt och åt oss mätta på antipasti och varma mackor här istället.
Efter ett par timmar började mörkret falla på och vi begav oss tillbaka mot båtarna som tog oss till fastlandet och vårt hotell. Dagen efter, på onsdagen, hände det inte så mycket av värde för er utan vi bara chillade runt i Cavallino och drack husets vin på stranden, för att sedan på torsdagen ta oss vidare västerut.