Tisdagen innan CBC blev MankerBeer inbjudna till Amager för att delta vid en samarbetsbryggning mellan Amager bryghus och Arizona Wilderness för lite häng och ölsnack. Jag (Balder) tvekade naturligtvis inte för att åka över och delta. Man har hört många historier om de vilda grabbarna från Arizona som tog världen med storm när man lite från ingenstans dök upp och blev årets nykomling av Ratebeer år 2013, när man bara hade varit verksamma i bara ett halvår.
Arizona Wilderness är en gåta i sig, precis som dom två charmerande herrarna. De dyker upp lite försent, bakfulla efter att ha festat hela natten och för att man missade att hoppa av tåget och hamnade i Malmö. De berättar att de sov över i Köpenhamn då deras reseagent placerat dem i Malmö istället för i Köpenhamn.
Ägare Johnathan Buford var arbetslös och gillade att dricka hantverksöl så han bestämde sig för att börja brygga egen öl och det var så han träffade Patrick Ware, som var bryggare på ett mindre bryggeri i Phoenix. Pat fyller i och säger att Johns hembrygder var som något han aldrig provat tidigare och att deras lika syn på hur man ska behandla ett bryggeri och dess öl gjorde att han slutade och att man tillsammans med Brett Dettler (som inte är med på resan) startade bryggeriet.
Men det var otroligt nära att man inte ens hann starta bryggeriet. Allt blev försenat och John var nära att förlora allt han ägde. Om jag hade förlorat huset, vilket var nära, så hade min fru förmodligen mördat mig säger John.
Men det vände snabbt. John vaknade på morgonen och hade fått ett mail från Mikkel (Mikkeller) där han gratulerade till utmärkelsen och undrade om de kunde skicka över några samples till honom.
Ratebeer kontaktade alltså inte dem först utan John trodde att någon spelade honom ett spratt men efter några timmar så kom det även en gratulation från Joe Tucker på Ratebeer och då förstod han vad som hände. Den morgonen var helt otrolig och plötsligt står det reportrar och kameror över hela parkeringen till bryggeriet.
Det har med andra ord gått otroligt fort, man öppnade i september 2013 och i januari 2014 var man årets nykomling av ca 2.500 nystartade bryggerier.
Naturligtvis har det hjälpt dem otroligt mycket och nu expanderar bryggeriet till mer än det dubbla. Från ett bryggverk som gjorde 850 liter till 1800 liter. Trotts detta så kan man inte börja distribuera ölen utan det ska bara finnas på bryggpubben och som growler fills om man vill ta med det hem.
Man fortsätter med att berätta att det är svårt att förklara hur mycket man faktiskt har Mikkeller att tacka för och hur otroligt tacksamma dom är för det han gjort för dem nu och det är därför det är väldigt lätt att tacka ja till en festival som CBC.
Samtidigt är det kul att folk i andra delar av världen får prova på deras öl. I Brasilien berättade en brasilianare för dem att han hade köpt en growler med deras öl för 500 dollar och att det var den bästa ölen har druckit. John blev förbannad att någon hade sålt deras öl för 500 dollar, så mycket kan ingen öl vara värd, även om han var stolt över att det var den bästa ölen brasilianaren hade provat.
På frågan vad de tycker om oss skandinaver svarar John att det är väldigt annorlunda, så många olika lagar och värderingar men att det är otroligt vilket driv det är här för att få den bästa ölen. Dessutom tycker han att det är väldigt kul att skandinaver visar ett väldigt stort intresse över det hårda arbeta bryggarna faktiskt lägger ner. Dessutom är stämningen helt annorlunda, vi tenderar att inte ta det lika allvarligt som nordamerikanerna!
Vi kommer därför in på deras öl och Patrick berättar att nästan alla ölen har namn efter Arizonas vildmarksområden och att man ofta går ut på vandringar i vildmarken och spånar på idéer till sina öl. Många av ölen har därför ingredienser från dessa områden för att behålla så mycket Arizona känsla som möjligt i ölen. Även bryggeriets logga är en skylt som finns till nästan alla områdena och man vill verkligen bibehålla den känslan i bryggeriet. Det märks tydligt när det pratar att naturen ligger dem varmt om hjärtat och att det verkligen ska genomsyra bryggeriet.
Båda skiner upp när de berättar om de röda bergen, grand canyon, öknarna, bergslejon och bävrar.
Efter ett tag återkommer John i diskussionen och berättar en historia om att det faktiskt finns ett område i Arizona som heter Wet Beaver och att en brittisk kvinna tog illa vid sig över deras öl Wet Beaver wit. Att den dessutom är rosa, av rödbetor, gör det nog inte bättre.
Sen spårade allt ur då jag berättade man kan använda bäveranalsekret som smaksättare då det ska smaka precis som vanilj. Källan är från Svenska Dagbladet så inte helt taget ur luften. Det kallas då naturlig arom. Det blev tyst och sen skattades det lite.
För några dagar sen kom ett mail från John. ”Ok, you win haha. Still gross”
Ölen som bryggdes var för övrigt en Oatmeal IPA och den släpps på Amager den 4 juli på deras årliga amerikanska fest.
One Response to “MankerBeer meets: John Buford och Patrick Ware från Arizona Wilderness”
Trackbacks/Pingbacks
[…] är naturligtvis historier i sig, bland annat kan ni läsa lite mer om den otroliga historien om Arizona Wilderness om du klickar på länken. Jag har provat de olika ölen och den jag tycker sticker ut mest och är […]