Dag två började vi med lite enkel frukost runt hörnet från hotellet innan vi gick ner och tog spårvagnen upp till Castelo de São Jorge. Biljetter till spårvagnar går att köpa lite överallt där man även säljer turistprylar som flasköppnare och vykort. Det man ska tänka på är bara så man köper till rätt spårvagn, det finns nämligen ett par 
olika. Första gången köpte vi till en “turistvagn”, hop on hop off-varianten. Den visade sig vara ganska kass med få stopp tyvärr så vi hoppade på en annan gammal spårvagn som man naturligtvis inte kunde åka på samma biljett.. Men chauffören insåg vår förvirring och lät oss åka ändå, och efter lite om och men var vi slutligen uppe på slottet. Det är dock inte så krångligt som det låter, ni behöver inte vara nervösa.
Slottet är stort som tusan och där uppe har man utsikt över hela stan, mer eller mindre. Det vi såg som var rätt intressant är att Lissabon inte är så stort som det känns, det är bara dom här 
förbannade backarna man går i dagarna i ända som gör att det tar lång tid att ta sig fram. Nåväl, lite glass i skuggan och strosande bland ruinerna sen var det dags att bege sig ner i stan igen.
Vi hoppade på spårvagnen tillbaka och hoppade av igen när vi kom till dom gamla kvarteren. Det var fortfarande rätt så tidigt på eftermiddagen och inget direkt folk i detta området än då det är hit man går på kvällarna för att festa och det mesta 
öppnar ganska sent. Istället gick vi vidare till Cerveteca Lisboa, en 20 minuters promenad därifrån.
Cerveteca Lisboa, det högst ratade stället i Lissabon om man går efter Ratebeer‘s lista. Stället i sig är ganska anspråkslöst och man ser inte det särskilt bra utifrån, men det var en riktig oas! Ganska varmt i lokalen men det var en liten AC på väggen som kämpade för glatta livet, och även om det inte fanns någon riktig uteservering så var det helt okej att köpa sig en öl och gå ut och sätta sig i parken utanför.
Det fanns åtta fat med både portugisisk och importerad öl. Denna kvällen var det Mean Sardine och Passarola som stod för det inhemska, och inga mindre än Mikkeller och Beerbliotek som stod för det importerade. Det fanns även ett par kranar med Sam Adams och Weihenstephaner för dom som känner för det.
Killen bakom baren hälsade oss varmt välkomna och småsnackade lite, väldigt trevlig herre. Vi beställde varsin öl och slog oss ned i närheten av ACn och snart började det komma lite mer folk. Efter en stund kom bartendern fram med ett glas av vad som såg ut som majs till oss, men han förklarade att det är lupinbönor.. Ett vanligt ölsnack i Portugal och Egypten, och tydligen inte på fler ställen än så.
Lupinbönor var väldigt intressanta, framförallt då vi aldrig har käkat något liknande, inte till öl iallafall. Dom är små och gula, som sagt väldigt lika majskorn. Det är ett vaxigt skal på dom så man biter ett litet hål och sen “poppar” in den i munnen. Smakar inte så mycket i sig utan det är saltlagen och örterna man lägger in dom i som smakar, men det var rätt schysst. Plus att det är alltid gött att ha något att pilla med 
när man dricker öl!
Det fanns även öl att ta med om man ville det, en förhållandevis stor hylla med en del porugisiskt hantverksöl men också öl från Brewdog, Rogue, Beerbliotek, Dugges, To Öl, Mikkeller, och så vidare.
Efter någon timme kände vi oss klara och hungriga så vi gick och käkade på en lokal restaurang på andra sidan parken. Varsin stor kycklingsallad senare var vi på gång igen. Nästa stopp skulle bli cocktailbaren Cinco Lounge som låg ett stenkast därifrån.
21.00 öppnade Cinco Lounge och vi trillade väl in en halvtimme efter det. Än var det bara vi och några till i lokalen, vilket förstås passade både oss och deras bartenders perfekt för då kunde dom showa och vi njuta. Och vilka drinkar det var, herregud!
Kvällen till ära hade man tagit in en gästbartender som gjorde cocktails främst med nötlikören Disaronno så vi gav oss på det så klart. En stund senare dök det upp fler bartenders och både ägaren kom förbi och snackade skit en stund. Höjdpunkten cocktailmässigt för mig var en rökt bourbondrink. Man la ut torkad frukt och socker över bardisken, blandade drinken och ställde den mitt i 
alltihop. Efter det satte man en stor glasskål på och fyllde med rök. En liten stund senare avlägsnas kupolen och drinken har fått en distinkt röksmak. Det hela var jävligt häftigt, rent ut sagt.
Några timmar senare kände vi att det var dags att bege oss tillbaka upp mot hotellet, men på vägen hem gick vi genom dom gamla kvarteren igen och det var ett helt annat ställe än mitt på dagen. Alla små pubar, barer och klubbar hade öppnat och det var folk överallt, i alla små hål i väggen fanns det någon som serverade drinkar och öl. Vi stannade till på något random ställe och bara bevittnade alltihop, men efter det började det definitivt bli sent så vi gick upp och stupade i den mjuka hotellsängen.
Kristopher njuter av livet. Som den äkta skåning han är har han en stor kärlek till god mat, musik, öl, bourbon, cocktails och allt annat som förgyller vår tid här på jorden, och det kommer ni bli varse om!
