I Stockholm skiner solen idag och bara genom att kika ut så får man förrädiska vårkänslor, för det kommer snöa, säkert imorgon. Vill vi istället hålla kvar vid den positiva känslan av vår, värme, knoppande buskar och blommor som börjar kika fram så kan vi också klura på det här med vilken typ av öl som är typsikt vårig. Ofta kan jag tycka att fräscha, milda ljusa belgiska ales eller saisons är ett bra vårtecken, likaså en pale ale. För mig är våren mild, balanserad och på väg mot något mer, därför brukar jag relatera den till lite snällare öltyper. En sådan öltyp som lätt kan glömmas bort men som ofta har allt det men som också kan ha en jämförelsevis fylligare kropp och en robustare maltbas är US red ales, eller vad man kanske mer vanligt sammanfattar med amber ales. Vissa är ljusa och tråkiga, andra mer humlestinna och än andra bara balanserade och helt lagom.
Norska Lervig Aktiebryggeri har förutom standardprodukterna både en “Brewers Reserve” och en “Brand“-serie där den brewers reserve-ölen är de kraftigare, ibland lite galnare ölen som bryggmästare Mike Murphy tagit fram. Brand-serien däremot är ölen som har något mer än standardprodukterna och som är de öl man egentligen vill ska förknippas med bryggeriet för den bredare massan av öldrickare. Sedan tidigare har vi berättat att ölen nu bytt svensk distributör och att de finns på fler och fler krogar.
Det är i den gruppen vi finner både Hoppy Joe, en medelfyllig US red ale/amber ale med en typisk maltsötma som balanserar en förhållandevis markerad beska och Betty Brown, en typisk brown ale med inslag av nötter, toner av choklad och lagom bitterhet. Ibland när jag har druckit dessa och liknande öl har jag blivit lite besviken, de har inte nått upp till det jag kanske egentligen önskade mig i just den situationen, men vid andra tillfällen när jag bara vill ha en bra vardagsöl i en park eller till kvällens raggmunkar så har de fungerat oerhört mycket bättre. Var öl har sin plats, och en bra plats för öl som dessa är kanske just såhär på vårkanten. Andra tips är Ölvisholts Skjálfti, Dugges Avenyn Ale och Oppigårds Single Hop, för att inte glömma Lagunitas New Dogtown.
Lervig Hoppy Joe
Utseende: Lätt mörkare orangegylle vätska med rödaktigare skimmer högre upp i glaset, litet vitt skum som lägger sig som en tunn, tunn hinna.
Doft: Mild citrusfruktighet med lite apelsin, passionsfruktskärnor, karamell och kakor. Trots snart halvåret gammal är doften förhållandevis fräsch med tydlig maltighet och angenäma inslag från humlen som jag minns som än tydligare när den var fräschare.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. För att vara så mild till smaken så är beskan ett trevligt inslag som också ger lite citrus, mild och rätt gömd touch av grapefrukt och framförallt en fräsch blommig smak kontrast mot den lite sötare maltigheten där kola, kakor och söta tropiska och inte alltför smakrika frukter gör sällskap. Slutar ut i en fruktig, torrare finish med läskande efterbeska.
Betyg? – Bra+. Otroligt lättdrucken och somrigt fräsch, även nu på vintern där den slinker ned perfekt till lite grillad kyckling med en enklare sallad. Efterbeskan och att den har en markerad beska gör att aktiverar hela munnen även fast den mattas så pass att man startar om vid varje ny klunk, en öl att köpa och ha hemma.
Lervig Betty Brown
Utseende: Klart gyllene mörkare orangebrun vätska med klettigt nougatfärgat skum med stort kladd på glasväggarna.
Doft: En skalbitter start med aningar av seven eleven-kaffe, nötkross och seg toffee, lite mörk sirap och en dov fruktighet som dränks av malten och de rostade, nötiga tonerna.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra mild kolsyra. Gillar du maltiga öl, tänk brittiska bitters men med snäppet mindre bitterhet men desto mer mörk sirapsdoppad limpa som styggungen blötlagt och sedan tappat både toffeekola, nespressopulver och koncentrerat maltextrakt med gräsighet från humlen på så får du mycket av smaken.
Betyg? – Bra+. En brown ale som kanske fegar med maltspåret som blir lite trött i längden, men jämför med många andra brown ales som är mildare i munnen och smaken så vågar Betty ta för sig mer. Kletar mer i munnen, har mer riv och är som en “imperial brown ale” om man jämför med de brittiska småttingarna, och då är Betty ändå bara på 4.7%.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
