Idag nåddes jag av nyheten att pyttelilla Tree House Brewing Company frånn Brimfield, Massachusetts tvingats att stänga. Nu kanske ni undrar varför jag skriver en rant om ett så litet bryggeri, eller snarare bryggpub som knappt har mer än en öl utöver de cirka 20 öl som är listade på Rate Beer som faktiskt har druckits utav mer än en handfull personer. Sannolikheten att just du kommer att dricka deras öl är minimal och nu kanske till och med obefintlig.
Anledningen till att jag skriver är att när jag drack deras IPA Julius från en growler hemma hos en vän i Göteborg så kände jag en wow-känsla och att häri ligger något mer än bara en vanlig öl. Varför jag skriver är att när jag ibland blir ifrågasatt för att skriva om ofta rätt svårfunna öl så försöker jag förklara att syftet är inte att vara elitistisk eller skrytsam utan för att visa vad som faktiskt finns. Det finns så otroligt många öl att det är helt omöjligt för någon att inte kunna finna åtminstone en enda öl utav de tusen och åter tusentals öl som finns som man skulle kunna tycka om, som skulle kunna föda ett intresse.
Tree House Brewing Co. kanske aldrig skulle växa sig större, nå regional och sedan nationell distribution. De skulle nog aldrig komma till Europa och sedan få en marknad i Sverige. Eller är det så omöjligt? Se vad vi sa häromåret när vi skrev om Ballast Point Sculpin IPA och folk sa att det är en öl man drömmer om. Idag finns den på svensk mark, kommer att komma på 
Systembolaget och vi ser öl från Stone, Oskar Blues, Alesmith, Sierra Nevada och många fler på våra krogar. Redan då var både Ballast Point och samtliga andra etablerade på den amerikanska marknaden, men allt började någonstans. Se hur svenska framgångssagor som Brekeriet, All in Brewing, Beerbliotek, Poppels och Omnipollo har gått från att kämpa på nanobasis till att få upp en produktion och ta över stad, land och rike. Vad hade hänt om bröderna Ek på Brekeriet hade mött motstånd från dag ett och efter att ha satsat på sitt bryggeri direkt fått höra att de är nödgade att stänga? Då hade vi inte haft ett toppbryggeri av hög internationell klass. Då hade vi inte haft ett bryggeri som vågar gå sin egen väg och inte kompromissa. Samma historia ligger bakom det All in Brewing gör, det Pang Pang eller det som alla små entusiaster där ute drömmer om att göra. Brygga öl åt en kundskara som uppskattar dig och din produkt. Det fröet växer sig starkare och en dag finns ölen över hela landet och vipps har förutsättningarna ändrats helt för hur du kan sprida dina öl.
Julius var en av de bästa IPAs jag har druckit i år – fruktig tropik, bra humlebett och en skön balanserad beska. Att se ett bryggeri behöva stänga på grund utav att staden menar att det inte är särskilt chillat med ett bryggeri mitt i bostadsområdena (nu vet jag inte hur stort Brimfield är men sååå stort lär det knappast vara) är för mig sorgligt. Ägarna Damien Goudreau, Dean Rohan, Jonathan Weisbach och Nate Lanier kommer att överklaga beslutet och jag hoppas att de får rätt. För även om vi inte lär få prova deras öl här i Sverige så är det kanske såhär nästa stora saga börjar.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
