Lika många gånger som vi har druckit en India Pale Ale (IPA) som smakar som h(u)immlriket har vi behövt stå ut med en trött IPA. En IPA som inte smakar bra.

Ett av de största problemen hos många, inte alla, Svenska mikrobryggerier är att de förlitar sig på och använder amerikansk humle. “Va, än sen då?” kanske du tänker nu och jag förstår att du blir fundersam. Amerikanska humlesorter har ofta likställts med de smakrika och lite häftiga humlade ölen, vad är det då för fel på den? Jo, problemet med amerikansk humle är att det sällan är den bästa skörden som finner sin väg över till Sverige. Det är ofta lite tröttare humle från den delen av humlefälten som kanske inte producerar lika bra humle som kommer hit. Humletorkan som råder i världen, där nya bryggerier över hela världen vill åt den bästa humlen gör att alla inte kan få sitt. Vilket leder till att vissa (återigen, inte alla) allt som oftast tyvärr får andrahandssorteringen.

Dessutom är det många svenska bryggerier som tyvärr inte proaktivt ändrar sina recept efter hur humleskörden är. På samma sätt som att vindruvor vid vintillverkning skiljer sig i kvalitet mellan olika år så är det naturligt att vissa humlesorter vissa år inte är av samma kvalitet som andra. Samtidigt blir ett bra öl inte dåligt bara för att det är amerikansk humle, för så är det verkligen inte. Poängen är bara att humlesorten Amarillo, till exempel, inte alltid smakar lika. Vilket gör att ett recept med framförallt Amarillo (som exempel) inte alltid är konstant i fråga om smak och doft, de två viktigaste delarna av en fräsch och smakrik humlad öl.

Vad vissa större bryggerier i USA har gjort är att de har köpt in sig på en andel av humleodlingarna, eller i vissa fall hela har köpt hela humleodlingar vilket ger dem en riktigt premium humle som är lättare att göra klockren humlad öl på. Den är fräsch och lättarbetad och ger dig ett bra resultat.

Det finns däremot en humlesort som kanske fluktuerar i kvalitet mer än många andra. En humlesort som kan vara fantastisk både i samspel med andra sorter men likaså i ensam majestät. Samtidigt är det en humlesort som kan smakar kattpiss vilket får det att växa i munnen. Citra, denna humle som ofta bygger humlekomplexiteten i den bästa av IPA’s – men som också kan fälla många IPA’s som i botten har en ren och bra grundöl, men som trots det smakar smutsigt och fult. Att lägga till är att Citra överlag är väldigt svår att använda i öl. Det finns många saker att räkna in när man använder den då smaken lätt kan bli frän om man till exempel torrhumlar för kraftigt med den.

Nu är inte den här lackningen baserad på våran kärlek till suröl utan mer att problematisera förkärleken många mindre bryggerier ofta har för just den amerikanska humlen. Det är ibland viktigare att kunna skylta med “American IPA” mer än “smakrik och väl humlad ale med icke-amerikansk humle”. Det finns så mycket fantastisk humle i Europa som har glömts bort. En personlig favorit vi har är Hallertau med dess blommiga arom och fantastiska beska.

Varför kan vi inte få se mer av det fantastiska som finns här på hemmaplan, som inte behöver färdas långt eller där vi riskerar att få det som blivit över när amerikanerna eller de andra större bryggerierna har köpt sitt? Inte på något sätt menar vi att man ska lägga ned ambitionerna, bara att det är värt att tänka på att det inte blir en perfekt American IPA bara för att man använder amerikansk humle. Ofta kan du finna både fräschare och billigare humle här hemma, humle som dessutom kan vara lättare att kontrollera kvalitet på. Vi måste inte vara så inskränkta i det som på pappret är häftigt.

Vi får nästan också passa på att be om ursäkt ifall vi trampar någon på tårna. Vi själva har inte alla svar på vad man ska göra, hur det ser ut i världen och hur faktorer som tillgång, efterfrågan, receptbyggande och ekonomi faller ihop på ett bryggeri. Vi är bara så trötta på att se en bra producerad IPA som förstörs av trött humle. Det pratas mycket om att IPA’n ska vara färsk, hur den fraktas hit och behandlas, hur nära flasktappning vi dricker den – men allt för sällan om hur färskt grundelementet för en bra IPA är – humlen.

Surisarna

Vårt belgiska landslag, De Röda Djävlarna består idag av Surisarna Fredrik och Ludvig, passionerade lambicfantaster med bra insikt i surölsvärlden. Tidigare har vi också haft gästskribenter i form av belgofilerna Jens Skrubbe och Tomas Danko.

Surisarna

Vårt belgiska landslag, De Röda Djävlarna består idag av Surisarna Fredrik och Ludvig, passionerade lambicfantaster med bra insikt i surölsvärlden. Tidigare har vi också haft gästskribenter i form av belgofilerna Jens Skrubbe och Tomas Danko.

More Posts