När jag och M2 satt på en takbar i centrala i New York för lite över ett år sedan och sippade på kastanjeölet Wanda så var det min måttstock för hur galna italienare är när det kommer till ölbryggning. För där uppe på The Birreria at Eataly, som sattes igång som ett projekt mellan Sam Calagione (Dogfish Head), Teo Mussi (Le Baladin) och Leonardo Di Vincenzo (Birra del Borgo). Tydligen är kastanjer en relativt vanlig italiensk ölkrydda varpå vi hade fått lära oss något nytt, ölet i sig var väl trevligt men inte tillräckligt för att vi inte skulle övergå till Dogfish Head 90 Minute IPAs innan vi glada i hågen snubblade hemåt.
Nu ett år senare sitter jag med Baladin Nora och förvånas över att italiensk öl är mer vågad än vad jag först och länge har trott. Lite beror nog på att jag inte känner till eller har provat mer öl än från kanske 6-7 italienska bryggerier. Nora har en grund med den durumveteliknande egyptiska kamutveten. Tydligen finns en myt som involverar pyramider och kärnor vilket är mer spännande än det att man i stor utsträckning odlar kamutvete i Montana där det senare kom att varumärkesregistreras som KAMUT. Fördelen med kamutvete är att det både innehåller mer proteiner, vitaminer och mineraler än många andra sorters vete. Hursomhelst, vi ska ju inte baka bröd nu, förutom nämnda vete så tyckte Leonardo att det var passande med
både ingefära och myrra (en hårdare sorts kåda).
Vill du prova ölet kan du liksom med tidigare provade öl från Baladin beställa dem i paket om sex stycken flaskor där varje flaska går loss på 94,90 kronor (569,40 kronor per kolli). Ett rätt bra pris med tanke på att det rör sig om 75 cl flaskor och ölet håller samma klass som ett vin i det prisläget, något många öldrickare ofta glömmer när de ibland börjar stirra sig alltför blinda på priserna.
Baladin Nora
Utseende: Disigare och lite dov ljus bärnstensfärgad vätska med ljus skum som lägger sig som en bredare ring på ytan.
Doft: Fräsch som en ljus gele med en speciell kryddighet med inslag av blommig parfym. Myntan har en ren ton som är frisk och livar upp utan att likt vissa witbiers bli för mycket. Riktigt finbalanserat av örter, blommor och kryddor som aldrig blir för mycket. Lätt syrlig citrus och aningen av lite nymald rosepeppar.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En direkt fräsch smak av nyplockad mynta och aningen torkade blommor. En bassötma stärker smakerna och liksom i övriga öl från Baladin kommer lite sur syra och bryter sötman hela tiden så att det inte tappar fokus. En bit ingefära och så klart mynta, nä riktigt lättdrucket och hade det här varit på 5% hade det varit farligt då det är sommarfräscht och en öl som verkligen skulle göra sig med mat.
Betyg? – Bättre. Balansen, de rena, klara smakerna, munkänslan och hur kryddorna, blommorna och örterna samsas gör det här till en favorit hos Baladin. Däremot tror jag att det är en öl många verkligen kommer att ha helt olika åsikt om då den bör ha rätt temperatur och drucken på rätt sätt – avslappnat och utan enorma förväntningar. En flaska försvinner på ett nafs. Klarade dessutom med den sista biten av osten från kvällen innan vilket är ett gott betyg. De fräscha ljusa smakerna lyckades ta ned ostens gryniga amaronetoner och tillsammans vart det rätt bra, inte klockrent, men bra.
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Magnus "Manker" Björnstjerna
Grundare och skribent på MankerBeer.com. Från ett fokus på allt vad USA har att erbjuda och med en kärlek till gedigen amerikansk mat, bra bourbon och framförallt all landets fantastiska öl har Manker nu börjat förstå storheten i belgisk öl.
Follow Me:
Hej.
Håller fullständigt med. En väldigt mustig veteöl och för lite aningar till hur mjöd kan ha varit när det bryggdes perfekt.
En väldigt trevlig öl som är lätt värt priset!