I början av 2010 kom skotska BrewDog, då ett nyskapande, djärvt och extraordinärt kaxigt bryggeri på iden om att några gånger årligen släppa en helt galen öl. En öl som skulle ta vad ölstilar, recept och smaker heter till en ny nivå. Abstrakt-serien blev omtalad som en serie öl som skulle släppas i exklusiva små omgångar och där de nästan 180 kronorna man betalade för en 37.5 flaska skulle vara väl investerade. Med en usel plastkork, genomkorkat fasthållen med metallspänne hårt som sten och tyvärr smaker som inte representerade priset blev ölet inte riktigt en succee i mitt hem.
Ölstilarna var nyskapande, vem har druckit en 18%’ig Triple Dry Hopped Imperial Red Ale som i Abstrakt AB:02 förut? 2010 hade inte trenderna med IPA, suröl och Berliner Weisse satt sig utan då var det craft beer i en mer generell anda som var på tapeten. Fler började intressera sig för god öl helt enkelt.
Problemet var bara att jag fann ölen för starka och för spretiga. Från början skulle man bara släppa ett begränsat antal, men serien blev populär och man sålde fler flaskor än vad man först sa och vips så har det fortsatt komma nya Abstraktöl sedan 2010.
Då jag köpte 3 av varje fram till någon gång kring Abstrakt AB:11 så ville jag lagra dem och se om de blev mildare, mer balanserade och godare med tiden. Nu är det nästa exakt fem år sedan de första ölen kom i slutet av januari 2010 så nu var det dags att öppna Abstrakt AB:01 till AB:05.
Abstrakt AB:01 är i grunden en Quadrupel, där man använt jäst från Westvleteren 12 och lagt till vaniljbönor. 3200 flaskor gjordes och de sattes på flaska 29.01.2010. Jag minns 01’an som värmande med klara toner av vanilj och belgisk jäst som inte riktigt hade satt sig. Nu flera år senare är det en rödbrungyllene vätska som kommer ut från flaskan. Doft drar åt pappkartong, men med aningar av värmande akohol och torkad humle. En tydlig men inte alltför elegant kryddighet av jäst, estrar och rå vanilj. I munnen är det måttligt häftigt, rätt lätt tyvärr. Smaken för dig åt torr kola med fin belgisk jäst. På gott och ont har den mattats väldigt mycket med tiden, något jag tycker att den har vunnit på. Tyvärr bör man inte förvänta sig samma utveckling som en flaska vanlig Westvleteren 12.
Näst på tur var den redan nämnda Abstrakt AB:02, en hela 18% stark Triple Dry Hopped Imperial Red Ale. Den här kom på flaska 16.06.2010 och just detta exemplar är flaska 3254 av 3600. Ja, det gick fort innan man gick till att sälja fler av ölen som sålde slut på nolltid när de släpptes på Systembolaget. Doften pryds av kladdiga gamla humlekottar och komplex sirap på röda bär, rött vin och bärsås. Det är förvånansvärt vinöst med mycket bär i doften, men smaken har mer metallisk gammal humle, torra humleblad och inte å mycket smak. Igen är kroppen lite för lätt men som tur är märker man inte att den är på 18%. Ölet har blivit mer balanserad och doften är lite komplexare, men smakmässigt är det inte särskilt spännande.
En av ölen jag på förhand var sugen på var Abstrakt AB:03, en 10.3% stark Imperial Ale som fått ligga på whiskyfat i hela 2 år för att sedan bombaderas av jordgubbar och hallon. Flaskan är nummer 150 av 3200 och den kom på flaska 08.09.2010. Jag minns ölet som spretigt med lite för mycket whisky och artificiella bär, hade det bättrats? Doften är av hallonkärnor, ek och nästan lambicartade toner. Tyvärr är smaken mer av överdrivet sötad billig jordgubbssylt, hallons och ekfat. Det är mycket bättre men just att det blir så syltigt gör det lite svårt för mig att vara helt nöjd.
I Abstraktserien är det ofta BrewDogs Stouts som stuckit ut och ett av favoritölen man senare fortsatt göra under annat namn är Abstrakt AB:04 som butteljerades 01.11.2010. Ölet, en Imperial Stout med kaffe, kakao och Nagachili (världens starkaste chili) fick jäsa med champagnejäst för att kunna jäsa ut till 15% alkoholstyrka. Flaska 763 av 3300. Det här var en favorit när den kom, värmande chili, massiva toner av choklad och kaffe – en riktigt smakbomb. Nu är det mer av bittra chilifrukter, bitter choklad och gammalt kaffepulver. Den är rätt rund, mild men kanske något för enkel och kroppen är för lätt vilket gör att de mastiga smakerna blir för mycket och ölet blir svårdrucket. Tyvärr får jag också toner av soja och svampig umami vilket inte passar in med den billiga mörka chokladen. En reminder på hur spretiga och dåliga deras öl brukade lagras, tyvärr. Just deras mörka öl har modifierats mycket under åren och ta bara Paradoxserien som exempel. Där gick man så långt att dra upp alkoholstyrkan och förändra recepten för att de skulle lagras bättre.
Sist ut för det här testet är ännu en Imperial Stout. Abstrakt AB:05 är en 12.5% stark Imperial Stout lagrad med rostad kokos och kakao. Ölet kom i flaskan 20.02.2011 och mitt exemplar är flaska 2463 av 3600. Igen är det en klar doft av soja, men med milda inslag av kokosflarn. Åter en på tok för tunn kropp, för mycket bitterhet och en rund, lite söt askbränd finish för att jag ska anse att det är drickbart. Tyvärr ett av ölen jag får hålla som sämst i testet.
Hur skulle jag då sammanfatta Abstraktseriens lagringsbarhet? Det är svårt att säga då de första 8-9 ölen i serien höll en rätt låg standard, i mitt tycke då. Kroppen, balansen och smakerna var inte helt synkroniserade och man kunde ana direkt att ölen skulle få sig en match mot tiden i källaren. Tyärr är också AB:01 till AB:05 bra exempel på att så blev. Bäst får jag väl säga att AB:01 var följd av AB:04 som dock hade de störande inslagen av soja och umami. Näst på tur är ett par olika öl från de lite högre Abstrakterna som jag hoppas, och tror är bättre.
