För några veckor sen var det äntligen dags för mig och frugan att bege oss ut på årets första riktiga semester. Vi diskuterade länge om var vi skulle ta oss och till slut hamnade vi i den portugisiska huvudstaden, Lissabon!
Lissabon känns lite som en stad som ofta glöms bort när man pratar om européiska städer, och när man nämner 
Portugal som resmål går tankarna kanske snarare till Madeira än till Lissabon.. Därför var det lite extra kul att utforska en stad vi knappt vet någonting om över huvud taget.
Första kvällen vi anlände var vi så trötta att vi stannade inne på hotellet där vi båda sov som stockar, och dagen därpå kunde vi börja i tid, utvilade och fräscha. Vi bestämde oss för att gå runt så mycket vi kunde innan vi började kolla på spårvagnar, och det visade sig vara jobbigare än vad vi trodde. Det är väldigt, VÄLDIGT backigt i den här staden. Lissabon påminner till stor del av San Francisco, för er som varit där. Mycket backar, spårvagnar, lokationen inne i en bukt, vindistrikt, gay-vänligt, och så vidare. Att det dessutom är en av västvärldens äldsta städer gör ju också att det är en hel del att titta på när man inte dricker öl. 
Under förmiddagen kollade vi in lite gamla kyrkor och strosade runt i dom gamla kvarteren, “Bairro Alto“, och när det började kurra i magen begav vi oss ner till restaurangen Sol e Pesca som enbart serverar konserverad fisk, ihop med några tillbehör.
Konserverad och torkad fisk är väldigt stort i Lissabon och säljs överallt, och på Sol e Pesca fanns det mängder av sorter och inläggningar att välja mellan. Vårt val föll på sardiner och tonfisk i olja, detta serverat med bulgursallad, oliver och rökt, torkad tonfisk. Allt detta sköljs ner med den största inhemska ölen, Super Bock. Ölen i sig är inget speciellt mer än en ljus lager, men den sitter fint i värmen och till maten över lag. Sol e Pesca är för övrigt lite hypat från ingen mindre än Anthony Bourdain som besökte restaurangen i sitt reseprogram No Reservations in Lisbon på Travel Channel.
Mätta och belåtna traskade vi vidare genom stan några timmar till för att sedan hamna på Fabulás som hade lite portugisisk hantverksöl och riktigt bra mat (dock åt vi inget vid detta besöket utan det kommer senare). Öl från Letra och Mean Sardine intogs och sen satt vi bara och mös en stund på uteserveringen. Portugisisk hantverksöl är inte särskilt lätt att hitta över huvud taget utan det är 
oftast ovan nämnda Super Bock eller Sagres som serveras, men här fanns en del, även om det inte var jättemycket. Fabulás är ett riktigt schysst ställe med en mysig innergård och bra service, och ett av dom få ställena vi återkom till senare under veckan.
Men nu började dagen närmade sig kväll och vi började bli rätt trötta. På väg tillbaka till hotellet passade vi på att smita inom på ett hål i väggen och prova en annan lokal specialitet, Ginjiha. Detta är en likör på körsbär som serveras i shotglas av choklad. Man kan ju förstås servera det i vanliga shotglas också, men hur kul är det? Nåväl, vars en shot ginjiha sen upp och krascha i hotellsängen.
