Tag Archive | "Åre BryggCompagni Olyckan"

Sylarna_1

Så är de igång – Åre BryggCompagni – Dubbel olycka?

Vi tar en paus i allt uppsnack inför veckorna i USA, inte för att vi inte är taggade eller har massa överraskningar och kul på G utan snarare för att vi trots allt är där på semester och det kan därför vara bra att ta det lite lugn innan man drar iväg. Därför går vi helt tvärtom vad man kan förvänta sig från oss – vi skriver om svenska provbrygder.

Det är Åre BryggCompagni, bryggeriet som var första delen om de nya svenska ölaktörerna, som nu kommit såpass långt att de låtit mig smaka på ett par av deras öl. De är inte helt klara och bryggeriet och företaget i sig är fortfarande under uppbygnad. Jag träffar Anders Abrahamsson under sista mässdagen lite av en slump (han känner MatteWicked Wine och jag råkade stå i OT‘s monster snett emot) och vi beslutar oss för att ses lite kort dagen efter för att köra en snabbrief och smuggla öl i bruna papperspåsar. Då har även Daniel Flink som också är del av Åre BC anslutit och de förklarar att de är på väg inåt landet för att sedan besöka Ängö för ett studiebesök. Det känns stabilt att de växer så långsamt, tar så mycket inspiration, hjälp och intryck de kan få från andra för att sedan pinjustera sin öl tills de känner att de är på rätt väg. Många nya bryggerier, både i Sverige och utomlands verkar annars vara mer intresserad av att komma in på marknaden med “sin grej” snarare än att ha hittat ett gångbart koncept. Men så är nästan alla inom Åre BC från någon form av “bestämd” bakgrund (ekonom, kock, sommelier, trädgårdsingenjör). Planen är att börja klura fram lokaler för bryggeriet och få företagsstrukturen i rullning innan de succesivt börjar brygga ölen i större skala. Troligen börjas det väldigt lokalt innan vi kan hoppas att få se ölen utanför Åres natur.

Ölen som jag skriver om just idag är en av de tre.. Eller nu ljög jag, det är en och en halv av de 4 olika öl jag nu provar men där den sista som går under namnet “4C” håller på att jäsa klar varpå jag spar den samt APA’n enbart humlad med den svenska humlesorten Svalöf Mauritz. Vad menar jag då med en och en halv? Jo, för det är samma grundöl, en mellanljus öl i gränslandet mellan APA och IPA som kom till av ett misstag – och därför fick arbetsnamnet “Olyckan“. Vad menas då med olyckan? Jo, förutom basen på maris ottermalt och ett par olika karamellmaltsorter samt humlingen med Svalöf Mauritz, Amarillo, Chinook, Northern Brewer och torrhumlad med chinook så vart det en fadäs med jästen. Ena gången använde man som planerat californiajäst, medan man den andra gången helt missat att jästen vart slut varpå man tog vanlig torrjäst för att få igång ölen. Därav två öl av en och samma – den ena med californiajäst och den andra med torrjäst.

Men nog om humlesorter, torrjäst och Åres sköna natur, hur bra är ölen nu då? Har de kommit långt nog för att man faktiskt kan börja uttala sig om ölen?

 

Åre BryggCompagni Olyckan (CA-jäst)

 

Utseende: Något mer orange krispig gul lätt disig vätska med ett skum som är av yppersta klass. Små till medelstora bubblor som börjar stort men läger sig som ett riktigt bra lock med en fin ljus färg. Verkar ha fått en bra kolsyra.
Doft: Frisk humlearom där fruktkarameller och mandariner. Det här är en doft som vissa större bryggerier oftast brukar kunna ha, men så mycket kraftigare, vilket de då förlorar på. Här är det mer friskt, fruktigt och skönt humlat. Lite mittemellan en frisk amerikansk pale ale och en välhumlad lugn IPA.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med mild bra kolsyra. Kroppen är perfekt, inte för stora bubblor utan rätt mjuk känsla vilket lyfter fram fruktkaramellerna som dyker upp även här (det är en rätt färsk öl). Mandariner, melon, de där fruktkaramellerna och sköna ljusa tropiska frukter. Med lite mer kropp och potens är den perfekt som sommaröl.

Betyg? – Bra(+). Riktigt imponerad för några som provar sig bra, riktar om receptet och gör om det utifrån vad de lärt sig. Här är det mjuka fruktkarameller och mild tropik i gränslandet av en APA och en IPA. Finns nog också en grund för att göra den beskare och kraftigare för att växa till sig till en DIPA. Till lite mat tas smaken bort lite varpå potensen i smaken kan stärkas. Å andra sidan är den riktigt bra som dryckesöl redan nu, mer än godkänd där.

 

Åre BryggCompagni Olyckan (T-jäst)

 

Utseende: Något tunnare skum som börjar likt den förre, men som dör ned till en tunn hinna ovanpå den något grapefärgade vätskan.?
Doft: Mer gräsaromatisk doft med inslag av jäst, krydda och apelsin. Just apelsin och saisonartade aromer skapar en intressant mix av dofter som känns helt okey, det är ju “bara” en provbrygd.
Smak: Medelstor munkänsla med större kropp än den förra, också en bättre kolsyra. Smaken är liksom doften mer åt apelsin och krydda. Något “sötare” fruktighet med en lätt torr finish där aningar av vitpeppar och strävt gräs anas. Man känner aningar av fruktkaramellerna från den kaliforniajästa varianten även om jästen stundtals skär bort den känslan. Den vinner på att kroppen är såpass mycket stadigare och smakerna med en skön efterbeska gör att det är en längre smak. Nackdelen är att den kanske inte jäst ut helt eller att jästsmaken sitter kvar.

Betyg? – Bra(+). Precis likt den förra så är det en bra öl. Det enda som gör att den inte får ett helt + är aningarna av jäst i smaken som inte hör hemma, men som ändå ger den karaktär och en lite torr känsla. Beskan med fruktkaramell mot slutetbidrar till att jag nog föredrar den här – om än marginellt.

 

Ja, vi kan väl inte annat än att kalla det som en bra start. De har börjat hitta sin stil och vad de siktar på och det är lättdruckna, smakrika men ändå rätt milda öl som troligen lär passa bra in hos restauranger och till mat som de fått fram. Jag har börjat fästa mer och mer uppmärksamhet på just ‘målgrupper’ just för att det är en faktor som ölbloggare, ölkännare och många andra ofta helt skippar. En bud light lime är inte till för den som älskar mörk Belgisk öl, han eller hon kommer troligen aldrig uppskatta den ölen. Åtminstone inte förens den sitter på en strand i 30-grader och sol och bara vill ha en skön after beach-öl. Därför tror jag att det här är öl som många nog kan ta till sig, även fast de inte har lika mycket att sätta emot topp-IPA’s, åtminstone inte än.

Posted in MankerBeer News, ÖlrecensionerComments (2)