En vanlig myt/sanning om india pale ales är att dessa humlebetonade öl ska drickas så färska som bara möjligt. I takt med att humlekaraktären avtar så ändrar de skepnad och det en gång så blommiga och friska ölet blir något mer “kletigt” till beskan och får en mindre fräsch smak – säger vissa. Det som diskuteras är om detta sker en vecka efter buteljering eller om det kanske tar en 4-6 månader innan ölet börjar tappa. Oavsett vad som är sant eller inte, för jag skulle säga att det beror på personlig smak, hur ölet är tänkt att vara samt hur det har hanterats, så tycker jag att det är svårt att inte tycka att en alldeles fräsch IPA är bland det trevligaste som finns. Samtidigt, vilket Närke Huvill från början av 2009 bevisade under vårat besök nere hos närkingarna, så är en stor humlefräschör inte alltid avgörande – det lyfter ölet, men i slutändan handlar det kanske mest om hur bra ölet faktiskt är?
Så när MankerBeer-vännen Balder från Ölrådet besöker Stockholm enbart för att svinga ölbägaren med oss och dricka lite god öl så blev det en nästan purfärsk (22/6) Dorado Double IPA från Ballast Point som fick sätta det där med humlens färskhet på prov. Ölet är humlat i nästan alla steg av bryggningen, helt i linje med vad man kan förvänta sig av ett bryggeri från San Diego; känt för sin förkärlek till den gröna lilla humlekotten.
Ballast Point Dorado
Utseende: Ljust gyllene orangefärgad vätska med ett vitt litet skum – som en fräsch och fin IPA ska se ut.
Doft: Färska små amarillokottar med en lättsam sötma från en stabil maltbas. Persikor, aprikoser och söta fruktdrinkar på en ö någonstans i Karibien.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En stor mysig beska där ölets väluppfostrade sötma suddar bort det beskaste bettet vilket ger den fina kulissen för fruktsallad och humlekottar. Efterbeskan svänger förbi, säger hej och ställer sig sen tillbaka i ledet medan smaken dör ut med en citrussmak.
Betyg? – Bäst. Det här är balanserat lika bra som Bells Two Hearted Ale, Three Floyds Dreadnaught och andra väl omtyckta D/IPA’s. Ett bevis på att malt behövs och att mer humle inte alltid ger en bättre öl. Tvärtom är det inramningen, balansen och helheten som väger mest och det lyckas Dorado verkligen att fånga.
