Varje år brukar amerikanska Stone göra ett par samarbetsbrygder tillsammans med två andra bryggerier och ofta är det lite annorlunda ölstilar eller hybrider. Jag skulle nog vilja påstå att de var bland de första med en upphumlad dark ale (Juxtaposition Black Pilsner) med BrewDog och Cambridge medan Saison Du BUFF (Dogfish Head och Victory), San Diego Session County Session Ale (Ballast Point och Kelsey McNair) och Japanese Green Tea IPA (Baird och Ishii) alla har varit väldigt nyskapande.
M2 kom över en av årets samarbetsbrygder, TBA, som bryggts tillsammans med Bear Republic och Fat Head’s. Ölet är en american strong ale på 7,1% där man använts sig av Pale 2-Row, Crystal 60, rostad vetemalt och chokladmalt medan Bravo, Brewer’s Gold, Cascade och Columbus Brewers står för humlen. Man har också haft i brunt socker och sirap för att ge en mörkare färg och ge den extra sötma. Detta är min första öl där Ohiobryggeriet Fat Head’s Brewery & Saloon’s varit med och bryggt ölen så det är med lite extra spänning kapsylen just har åkt av.
Bear Republic / Fat Head’s / Stone TBA
Utseende: En rätt fin mörkt gyllene brunröd färg med ett krämigt ljust nougatfärgat skum som håller sig kvar med en gräddig topp och små bubblor.
Doft: Aromen har Stone’s tydliga stämpel och jag drar direkt tankarna till deras mörka IPA’s liksom aningar från Juxtaposition. Den har en tydlig humlekaraktär som drar åt det lite mer brända sortet, men ändå inte fullt ut till det oljeklibbiga hos en mörk IPA. Utan istället är det choklad, lite frukter, citrus och gräs som simmar därunder innan det bottnar ut i en mörk sötma.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Kroppen är inte alltför kraftig utan känns passande då eftersmaken och munkänslan försvinner rätt snabbt. Den lättnar kanske lite väl fort kan tyckas och det är som att svälja ned godis som snabbt försvinner och lämnar en besk eftersmak, bokstavligen. Smaken har åter den brända humlen, grape- och citrusskal med en mildrande sötma som borstar bort kanterna på beskan utan att lyckas parera efterbeskan. Nu är det inte en IPA utan en humlad brown ale vilket
Betyg? – Bättre. Väldigt lättdrucken för 7,1% och smaken är tydlig men mild och försvinner bort i en dimma av snäll bitterhet, mörk kola och humlekåda. Nu är inte detta en IPA utan en humlad imperial brown ale vilket “räddar” den något då jag förvånas av hur mild man låtit humlen vara. Ändå har jag kvar en rätt bra besk känsla i munnen långt efter att ölen är väck ur munnen och det här är en öl som nog kan drickas många på rad – alkoholstyrkan och beskan till trots. Men kanske föredrar jag exempelvis Beer Here’s Höst Citra om jag vill ha något liknande, även fast den här är lite mer spännande.
