Nu i lördags var vi ute på ett andra besök på mässan och fokuserade då på områden där Brewers Association, Galatea, Wicked Wine m.fl huserade, kort och gott där majoriteten av den bra ölen från England och USA fanns.
Oliver Twist/Great Brands samarbetar med Brewers Association på mässan där “BA”‘s uppgift är att sprida information om amerikansk öl runtom i världen, vilket vi amerikanofiler såklart uppskattar. Därför är det inte förvånande att det är här man kan hamna en längre stund då de har en gedigen uppsättning öl från bryggerier som Dogfish Head, Rogue, Ballast Point, Oskar Blues, Caldera. Ja, och så fortsätter det. Några av favoriterna på mässan så här långt återfanns i deras monter och gillar du choklad och chokladpudding måste du bara prova Caldera Mogli, en underbart chokladsmakande stout som är lättdrucken och osar chokladpudding – dock har den mässans fulaste design.
En annan öl jag hade sett fram emot men som inte riktigt levde upp till mina förväntningar var Dogfish Head’s Tweason’s Ale – en glutenfri ale med jordgubbar som tyvärr var lite småblaskig men ändå med en bra smak av de röda små gubbarna. I så fall går jag hellre över till de underbara IPA’s som fanns; Oskar Blues Deviant Dales är en fantastisk humlebomb, Odell’s Mercenary Double IPA visar åter varför det var en av fjolårets mässfavoriter och Dogfish Head’s 90 Minute IPA ger lite förlåtelse till Tweason’s Ale. Föredrar man mer klassisksa ölstilar och öl och vill prova något nytt så är det den lite udda, kryddiga och väldigt lätta Rogues Chatoe Good Chit Pilsner eller Choc Beer Company’s Signature Gose eller Grätzner du bara måste prova. De två senare är ölstilar som nästintill är utdöda men som har dykt upp då och då från landet i väst. Brewers Associationmontern är verkligen en av de montrar man bara inte kan undvika att gå förbi om man gillar allehanda typer av amerikanska öl.
Två stycken öl man fann hos “BA” men där bryggeriet egentligen tillhör en annan utställare är Boulevard Brewing Company, ett riktigt bra bryggeri från Kansas City och vars öl nyligen har börjat tas in genom Cask Sweden. Både John McDonald (grundare) och Bob Sullivan (vice-president) från bryggeriet var på mässan under första veckan och under den provning vi hade med bryggeriet tillsammans med BrewDog så berättade John gärna och glatt om bryggeriet och deras öl. Deras Pale Ale var en av mässans bästa öl och är en just lagom pale ale, riktigt fräsch och lite mildare än den ibland lite klibbiga Pale Ale’en från Sierra Nevada – så hoppas att vi kan få se den på Systembolaget i framtiden. Men är det något man ska lyfta fram från bryggeriet så är det deras Smokestack Series, en serie lite mer vågade öl som bryggs på bryggeriets andra, mindre, bryggeri och består av en underbar Tank 7 Farmhouse Ale (en lagom men väldigt smakrik farmhouse ale), en lika bra Saison Brett (Saison med brettanomyces), den vildjästa surölen Love Child #2 och den gott kladdiga dubbel IPA’n Double-Wide IPA. Av de dryga 9-10 öl jag har provat från bryggeriet har alla hållit en väldigt hög kvalitet och jag rekommenderar stark deras öl på mässan.
Det är omöjligt att prata om Cask Sweden utan att komma in på BrewDog och nu under de första dagarna var också James Watt på plats för att snacka, hälla upp och dricka öl. På samma provning som ovan så berättade han lite om vad som komma skall och vi provade deras “nya” Paradox Jura, en kraftig imperial stout lagrad på Jura-fat. Paradoxserien har tidigare legat på 10% men James berättar att man nu kommer att höja alkoholhalten till 15% för att få mer tryck i ölet – vilket märktes och jämför när jag sist drack ölet så var det en mycket bättre upplevelse. En annan bra upplevelse var bryggeriets Scotch Ale San Diego Scotch Ale som man har bryggt tillsammans med amerikanska Ballast Point. En scotchlagrad scotch ale med russin som i sin tur har legat i rom, destillerat av Ballast Point. När vi stod och pratade med James lite senare tog han fram en lite lurig flaska med ett namn vi kände igen “Hello, My Name is..” men denna gång med slutändelsen Beastie. Den skotska versionen av “Ingrid” fast med björnbär istället för hjortron, jag tyckte väl att de var rätt lika i smaken och blindprovat så skulle det vara svårt att hålla isär dem. Men vad gör det när det är en riktigt bra öl, men kanske att man ska lyxa till det med än mer bär nästa gång.
Återgår vi istället till England, men kanske med en touch av USA så kan man gå någon monter ned, mellan Cask Sweden och Brewers Association där man finner Wicked Wine. Förutom alla goda öl från bryggerier som Dieu du Ciel, Flying Dog och Sierra Nevada har man just startat ett samarbete med Camden Town. Bryggeriet riktar sig till en yngre och mer festglad målgrupp vilket kan ses på standardsortimentets dsign. På fat på mässan hade man däremot bland annat samarbetsölet Rude Boy, en imperial pilsner brygd tillsammans med Ska Brewing Company. Inte alltför oväntat var den en väldigt smakrik lageröl som kändes fylligare och mer mogen än alla de lageröl som fanns runtom i många andra montrar. En annan bra öl var deras ekfatslagrade sur-IPA King Crimson som hade både bra beska och bra syra med tydliga ektoner. Slutligen provade vi deras dry stout Ink, som är en mild stout på 4.4% med smak av kaffe, kakao och rostad malt.
Galatea, som har tagit in en himlans massa spännande brittiska mikrobryggerier (och har två riktigt bra “bomber” inför hösten, eller vad sägs om två av världens bästa bryggerier. Men nog om det skvallret nu…) annordnar ett par Brewers Corner under varje mässdag. Då tar sig bryggare och andra från bryggeriet tid att prata med besökarna och kopplar på två stycken mässpecialer. Just när vi var där var det Redchurch och sedan New Wave som skulle vara där, de senare dök inte upp men jag fick en bra pratstund med Redchurch. Bryggmästare Gary Ward stod och hällde upp öl med sin bryggassistent och ölen som var speciellt påkopplade för timmen de skulle stå på mässan var deras 9% starka Chinook Double IPA och Old Ford Extra Stout. Gary var väldigt nöjd med att kunna vara i Stockholm och få visa upp sin öl och var glad av att höra att bryggeriets öl hade mottagits väl och förhoppningarna var att kunna komma in på Systembolaget under nästkommande 12 månader. Idag har man inte riktigt kapaciteten att exportera alltför mycket av ölen utan man arbetar i detta nu med att bygga om och sedan flytta bryggeriet för att kunna expandera. Ölen då? Dubbel IPAn var inte helt otippad en rejäl humlesmäll med allt det goda från Chinookhumlen och en passande sötma mot allt det beska. Old Ford var en riktigt bra stout, framtagen inför mässan, som smakade perfekt välbalanserat av choklad, espresso och en något fyllig fruktighet. Otippat lättdrucken trots 7.5%. Framöver siktar man på att prova på att göra en baltic porter och en mörk IPA och när jag påtalar att han borde prova Samuel Adams Dark Depths Baltic IPA lyser Garys ögon upp och han blir väldigt intresserad, så vem vet vad man kan se framöver.
Nu var ännu en dag på mässan till övers och det var dags att gå hemmåt. Härnäst kollar vi in vad Brill & Co har att bjuda på samt vad alla svenska bryggerier har att erbjuda.
