Jag tror inte att jag på något sätt sticker ut näsan eller är ensam om att vara något besviken på vad BrewDog har pumpat ut i ölväg det senaste året. Många av ölen har varit lite väl over the top vilket visserligen kan vara inovativt och nyskapande, men kanske inte då de tar mellan 130-170 kronor flaskan för det. Det blir verkligen lite grisen i säcken och när vi nu har så himla mycket bra öl i Sverige så kommer nog fler och fler bryggerier märka att det snabbt kan vända om de inte hålla en bra kvalitet. Jag drar mig idag lite för att köpa vissa av BrewDog och andras öl där det utlovas magnifika saker med en rejäl och kaxig marknadsföring, för oftast är det ett tecken på att man vill mer än vad man får. Ett exempel är Dog A som kom tidigare i år, en öl som skulle vara som Abstrakt AB:04 men med extra allt och som var både mindre och 40 kronor dyrare. Nu gillade jag visserligen Dog A men den var långt i från värd så mycket jämfört med AB:04 och jag dricker hellre 5-7 stycken Chili och kaffestout från Det Lille Bryggeri för de pengarna. Men så var det just det, idag kan vi välja och så länge ölen inte är dåliga så finns det ingen anledning att måla satan på flaskorna. Väldigt många gillar deras öl och jag kan förstå och det är av samma anledning som jag köpte på mig mina sedvanliga 3 flaskor av den senaste abstrakten AB:10 – man vill helt enkelt se vad de har hittat på denna gång.
BrewDogs Abstrakt AB:10 är en imperial brown ale på 11.5% som man har låtit dränka ett gäng spanska vinfat som tidigare har hyst sött rödvin från Malaga. Bryggmästaren Stewart Bowman klurade fram ett bra recept på en imperial brown ale som skulle lyckas framhäva allt det fina från vinfaten och som skulle gå bra med basölet. Detta vad också något jag var lite nyfiken på, hur mixen mellan fat och grundöl skulle bli då många av bryggeriets tidigare lagringar och projekt har varit helt okey men där själva grundölet har varit väldigt menlöst varpå det i mitt tycke har blivit obalanserat och o längden smått odrickbart.
BrewDog Abstrakt AB:10
Utseende: Mörkbrun vätska med gräddkrämigt något mörkare beigefärgat skum.
Doft: Sniff sniff och fram träder en godisartad sötma som har allting man har önskat från vinlagringen med söta vinösa inslag av blåbär, russin och aningen kryddigt trä. Chokladkola och lite lakritstoner ger variation och bredd men det är de vinösa inslagen jag verkligen tycker att de till slut har prickat bra (jämfört med tidigare öl). Det är vare sig komplext eller elegant men det är bra och jag tror att det kan fortsätta utvecklas.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med bra kolsyra. Len, rätt tjock vätska i munnen och trots att du kommer att känna av en alkoholpuff så tycker jag ändå att de har lyckats tona ned spritigheten vilket störde mig i många av de senaste BD-ölen som jag till slut fått vaska. Sötman, som övergår i en torrare träfatsfinsih balanserar det starka väl och däremellan sitter de artiga små barnen av klibbiga mörka bär, syrlig sirap och några få stackars russin. Det är inte helt i hamn men jag tycker det börjar dra åt rätt håll.
Betyg? – Bra+/Bättre. Vinningen här är att den är mysig att smutta på, för det är trots allt ett kabrak på 11.5% med stundtals tydlig alkoholhalt. Jag finner mycket jag verkligen gillar såsom den bitvis söta men ändå torra blåbärschokladsåsen med kryddigt trä. Allting kanske inte samspelar till 100% men nä, jag gillar den mer och mer. När ölet värms upp blir alkoholen än en gång lite väl tydlig i deras öl men nu blommar också smakerna och aromerna ut på ett annat sätt. Ett kraftigt spanskt vin eller sherry är nog en bättre referensram än en något starkare brown ale, trots att det ändå är vad som är i glaset.
