Torsdagen den 6’e oktober innebar andra branchdagen på Stockholm Beer and Whisky Festival vilket innebar att Manker och M2 tog på sig ölbyxorna, slipade ölglasen och siktade in sig på Nacka Strand. Runt halv sju var vi där och inför vårt tredje besök på mässan så tänkte vi ha en annan approach, mer speciella flaskor, mer nya aktörer och mindre stora öl. Fan gick det bra. Det är ju rent ut sagt oundvikligt att missa Brills monter när man stegar in i Hall 1. Idag började vi lite lätt, tyckte vi genom att bara prova 3 Fonteinen Straffe Winter 2008, en ljuvligt välsmakande, perfekt balanserade och goda faro (lambic med tillsatt socker). Medan Manker smackar i sig de goda dropparna satte M2 käften i Port Brewing High Tide Fresh Hop IPA, en mild (sett till dess 7% alkohol) IPA som är både mjuk och rund liksom många av deras IPA’s. Dock kände vi att det var dags för en paus från de mängder av bra öl som fanns så vi tog skuttet nedåt ungefär samtidigt som ÖlhundsFredrik dök upp.
Näst på turen blev Cask där vi efterfrågade Sunk IPAn (Punk IPA med kryddor, lagerjäst och nedsänkt på 
havsbotten), som dock inte fanns. Istället hade de fått ett par flaskor Hops Kill som drar åt att vara en imperial-version av5 AM Saint, mycket smak och mycket bra smak skölljde ut ur flaskan och ned i munnen via våra glas. En öl som är lite som Punk’en fast mer åt red ale-hållet. Därefter blev det litet smakprov på AB:07 och japp, en eklagrad scotch ale som är bra som fan! Scotch ale’s är som ni vet något jag kan ha svårt för, mycket alkohol, sötma och en karamellmaltig bas är ingen bra mix. Men här var det mjukt, med en lagom rund kropp och med bra intryck från lagringen. Kommer nog utveckla sig riktigt bra. På besöl i montern var Aegir, ett norskt trevligt bryggeri där vi provade Blonde Ale’en och IPAn (centennial och Galenahumlad) som var milda till smaken och hade stor drickbarhet mer än kaxig attityd och alltför mycket som utmärkte dem. Bra dryckesöl.
Nu hade alla priser delats ut och lyckliga vinnare bar runt på medaljer och plakat vilket gjorde att vi kom på att guld behövdes i våra strupar. Ölen jag på förhand stressat upp mig om fanns i montern bredvid, hos Wicked Wine. Sierra Nevada och Dogfish Heads samarbetsöl Life and Limb – en öl jag har andra batchen av hemma på flaska. Så tro min glädje då jag fick höra att detta var självrunnet på cask och från första batchen. Klart den bästa självrunna ölen jag provat, en söt strong ale där träskaraktären kommer fram riktigt bra. I montern stod Jon från Ölvisholt som jag var på BMD med i Uppsala och även Micke från Stallhagen hade placerat sig bakom disken för att servera sina öl, något vi dock inte hann med i vårt hetsande.
Vi mellanspelade trott det eller ej i Hall 2 på Taste Experience hos Herida Brands som har den roliga rommen som är gjord med legendare Ron Jeremy (googla om ni inte vet vem det är…). Men inte bara den hade de utan även lite öl, Wasted German Beer är sprungen ur alternativa delen av punkkulturen och är en öl av punks för punks utan alla pretantioner av att vara något mer. Visst smakade den därefter, den smaker som en okey lager utan bismaker, men det är roligt att öl kommer fram på nya sätt, som här som utslag av en subkultur. Romen då.. 8-årig rom som Ron själv varit med och tagit fram, var riktigt god och kändes mild med bra, kolad ekig smak. Jag gillar rom mer än vad jag kan om det, men den här var smakrik och faktiskt riktigt bra. En annan rolig sak de hade var en tequila (?) som bland annat haft cocablad som kryddning, grön som absinthe och skulle enligt killarna (och tjejen) bakom baren svepas som en shot med en limeklyfta. Doppar man tungan i den så känner man en skön blandning av smaker och kryddiga inslag med en ljus, ren och rätt så lagom spritighet. Shot’en åkte ned, limejuicen var i munnen och det smakar.. det smakar faktiskt väldigt gott. Passade finfint, Herida Brands på förhand kändes som om de valt bra labelprodukter men nu på efterhand kan jag faktiskt säga att de hade shyssta och roliga produkter som smakade bra.
I “danskhallen” mötte vi upp Öl I Stockholm och Tom (Fajanen) varpå vi tog lite öl hos Södra Maltfabriken, ett bryggeri som fortfarande håller på att finna sin väg, men som snart finns på systembolagen i Handen och Haninge (?) om jag förstod det rätt. Lagern var väldigt trevlig och IPA’n lovande, så trots vissa bismaker på sina håll så har de potential att göra riktigt bra saker framöver.
Snett emot dem fanns Elixir Wines långa monter där vi började hos norska Lervig och slutade i andra änden hos Djaevlebryg. Benny på Elixir Wines meddelade att de kammat hem en radda medaljer och för lite öl som från deras sida var något otippade. Medan Raasted Festival-IPA och Amager Gluttony var förhandsfavoriter. Martin, den trevliga bryggaren på Raasted stod glatt (verkligen glad kille) och pratade om sina öl, sitt bryggeri och öl i allmänhet. Grillöl’en (en humlad american pale ale) vann bland annat guld och även den belgiska Trippel Nelson Sauvin var trevlig. Festival-IPAn provades också till slut och det är en riktigt stabil IPA som bör provas. Hos Hornbeer som även dem fick några plakettet så är detn torrhumlade lagern Dryhop rätt intressant då den visar att det går att ge en smaksjuts till lageröl.
Sista stoppet i hallen blev Brekeriet, triplettbröderna Eks komapgni där man satsat främst på belgisk och fransk öl. Sedan de dök upp i ölosfären så har jag följt dem med intresse och sett hur de byggt upp sin portfölj och då de härstammar från samma land som M2 så var det kul att nu till slut kunna träffa dem och prova lite av deras öl. Öl från Abbaye des Rocs har jag provat lite från tidigare med bra intryck, så vi gick in på Thiriez istället. Från dem hade Etoile Du Nord fått en guldmedalj och ölen, en biere de garde, var riktigt frisk, fräsch och god med lagom humleinslag. Bra sommaröl. En annan bra sommaröl från skåningarna är Früh Kölsch som kommer på bolagets
tillfälliga sortiment i mars. Ingenting som man hoppar och skuttar av, men precis en sån öl man vill ha på vår och sommaren, lär bli en hit i vår. Men går vi tillbaka till Thiriez så provade vi också den väldigt limiterade Vieille Brune, en öl som var så finstämt enkel men likväl komplex att jag mest stod och doftade på den. Det görs en 900-1000 flaskor per år, vilket är synd då den lätt hade kommit in på systembolaget om det bara hade gått. Lite sursyrlig med angenämna inslag av frukt, ek och lite “mörkt”. M2’s favorit var annars L’Ambrée dEsquelbeck, återigen en biere de garde som drar åt amber ale-hållet som var riktigt lättdrucken med bra drickbarhet och beska inslag. Skittrevliga killar med bra öl och tipset är att be dem ge er en inblick i deras ölportfölj med ost till ölen. De hade en hård ost som kändes som en blandning av allehanda andra ostar, namnet flög mig förbi men till Abbaye des Rocs Brune var det sketagott.
Kvällen började ta slut så vi slutar där vi börjar, hos Brill. Anton hällde upp och pratade öl ett tag innan vi avslutade med en egen variant på Yin och Yang (Evil Twin, där man blandat stouten och DIPAn). Men vi köttade ihop Southern Tier Mokah, Creme Brulée och Mikkeller 1000 IBU med en topping av Nögne Ö India Saison. Smakade faktiskt bra. Något som inte imponerade lika stort men som är speciellt och som nog kräver sin man är Cigar City Guava Grove, en öl med stora mängder guava vilket ger en rätt speciell smak, spännade att prova dock. Plötslit tändes ljusen och vi traskade ensamt hemåt, lite lulliga, väldigt nöjda och med nya äventyr i helgen framför oss.
Åter igen vill jag tacka alla er som kom fram, Adam, Oscar, Joel m.fl, riktigt roligt att möta er. Kul också att åter få dricka öl med Ölhunden, även fast han gillar Nirvana Nevermind över Pearl Jam Ten.
