Under CBC veckan bjöd Amager Bryghus in till lite bryggerier för att göra sammarbetsbrygder. Även vi blev inbjudna och deltog vid bryggningar med Croocked Stave, Cellarmaker och med Arizona Wilderness.
Det är naturligtvis historier i sig, bland annat kan ni läsa lite mer om den otroliga historien om Arizona Wilderness om du klickar på länken. Jag har provat de olika ölen och den jag tycker sticker ut mest och är bäst av dem är Arizona Beast.
Det vore faktiskt ett direkt tjänstefel av Systembolagets inköpare att inte köpa in denna IPA med havre, eller Oatmeal IPA som Amager själva kallar det. För den är så pass bra och så pass bra färsk IPA får vi faktiskt inte tag på i Sverige.

Anledningen till att ölen heter Arizona Beast har naturligtvis att göra med de två skäggiga herrarna från Arizona att göra, men det finns ju öl som heter Yeti, Bigfoot och ganska många Loch Ness efter sagoväsen som folk ”har sett” men aldrig fångats på bild. Det ska även finnas en Arizona Beast nuförtiden.

Amager Bryghus / Arizona Wilderness – Arizona Beast

Utseende: Gyllene aningen bärnstensfärgad öl. Grumlig, men genomskådlig. Ett stort finns gräddigt skum som
Doft: Doften är av stenfrukter så som mogen mango och sharonfrukt men blandar även in en hel del citrus. Jag tycker det kommer en fräsch doft av grapefrukt och sådär härligt gräsig som Amager ofta lyckas med. Efter att ölen får lite mer värme så anar man en lite sötare doft av kåda.
Smak: Inte helt olik från doften, framförallt är den betydligt mer besk i smaken än i doften. Det är även fler stenfrukter som ger sig in i matchen, mango, sharonfrukt och nektariner är det som känns mest. Syran från grapefrukten är inte alls med i smaken, utan istället är det betydligt mer gräs och kåda man får fram av ölet. En riktigt torr och bitter eftersmak.

Betyg? – Bäst(-).En torr öl, med härlig sötma som inte riktigt lyckas balansera upp humlen. Vist det är en humlefokuserad öl men den blir kanske lite bitter för vissa tungor. För det kan jag ge ett minus, annars är jag oerhört nöjd med den smak och doft Amager har lyckats med. Jag hoppas verkligen att detta är ett öl som kommer på Systembolaget. Fel det måste nästan komma till oss i Sverige. Det är en väldigt bra öl till grillat om inget annat. Jag åt Beer Can burgers med min Pimento padronsallad jag tidigare gett receptet på.

Om mindre än en timme släpps det återigen en radda väldigt fina öl på Systembolaget, bland dem rariteter, återkommande favoriter och små utropstecken. För hela listan rekommenderar jag er att kika på Systembevakningsagentens sida där ni ser priser, antal flaskor och var de finns. Enkelt och bra. Precis som sist så har vi valt ut våra fem favoriter och precis som sist blev det en fin blandning utvalt från de 13 öl som snart släpps.

Hanssens Oude Gueuze (37,5 cl 69,90 SEK)
Härligt unken doft med gamla filtar från mormors källare, källarröta och sura gröna äpplen. Hanssens tillhör mina favoriter bland suröl och har en alldeles egen utpräglad unkenhet och kraftig syra som är helt underbar. En toppenöl som inte förlorar av att stå i källaren!

Ritterguts Gose (50 cl 37,50 SEK)
Den för en Gose tydliga doften av salt, mineral och antydande syra finns där på ett exemplariskt sett. Likaså är smaken sådär lömsk där den börjar milt för att övergå till saltvatten, syra och salpetersyra. Perfekt balanserad men ändå en öl alla kanske inte kommer att uppskatta. Men ett grymt pris för en väldigt fin Gose! En klart bättre öl, med bra alkoholprocent om 4,2% – så perfekt till matlagningen, måltiden eller bland vänner!

Oppigårds/Amager Bridge IPA (33 cl 25,90 SEK)
När Sveriges och Danmarks bästa IPA-bryggerier möts så kan det inte bli annat än en perfekt balanserad, ypperligt ren och lagom kraftig IPA. Tyvärr är det på gott och ont, för det här är så pass exakt vad jag tycker en bra IPA ska vara att det är svårt att lyfta fram styrkor eller svagheter. Balanserad beska, lagom fruktighet, viss humleriv och en behaglig efterbeska. Perfekt IPA för ett bra pris! Köp flera stycken direkt!

Founders Imperial Stout (35,5 cl 35,80 SEK)
Även fast det är Big Lushious man vill åt så är det här ölet jag rekommenderar. Bra pris och en alldeles perfekt Imperial Stout från ett bryggerier som verkligen behärskar ölstilen. Allt du vill ha av en Imperial Stout utan krussiduller. Mörk malt, kallt hårdrostat kaffe, mörkt bränd sirap och en eftersmak av torr bränd choklad. Underbar att sitta och sippa på, överkomligt pris.

Avery The Czar (65 cl 99,90 SEK)
I senaste tappningen valde Avery att sänka alkoholstyrkan rejält på denna fina Imperial Stout, och helt klart är att de vann på det. 8.5% är rätt lagom. Här får du smaker av mörkt socker, brända marshmallows och torkad frukt. Lagom sötma och sluttoner av torkade russin och mörkt rågbröd. En bra öl att smutta på, men som inte är alltför tung och krävande. Drick i år för med lägre alkoholstyrka gör den sig inte lika förnämlig att lagra, även fast du kan sätta undan den om du föredrar mildare mörka öl.

Som alltid rekommenderar jag er att gå ihop ett par vänner på de lite större och dyrare ölen, bra att dela och få en uppfattning över dem. Dessutom svider det inte lika mycket i plånboken. Annars brukar jag köpa ett par av alla de billigare ölen. Det värsta som finns är ju när du kommer hem, provar en öl och inser att det är en favorit, men vipps så var dina flaskor slut. Så är det t.ex. med Brooklyn Chocolate Stout som släpps idag och som alltid är en bra Imperial Stout för en väldigt bra slant att ha i kylen. Shoppa väl och mycket nöje!

Ett av de senaste tillskottet på den svenska ölscenen är amerikanenen Jeffrey Brown som numera är bosatt nere i  Malmö där han började brygga öl i minimal skala. Ölen blev uppskattad och det var dags att ta nästa kliv. Go big or go home fick troligen gälla här då han istället för att fortsätta brygga hem i en något större utsträckning införskaffade gedigen bryggutrustning från vårt södra grannland tyskland.

Den första komersiella ölen som nu kan hittas runt om i Skåne (främst Malmötrakten) men även på Systembolaget från och med idag. Ölet bryggs idag, såsom det verkar, hos Amager och troligen beror det på att säkerställa en jämn kvalitet och en viss mängd snarare än att det finns en önskan om att gå samma väg som många andra och bli en flying brewer – bryggare utan eget bryggeri. Istället lär planen vara att få igång produktionen i det egna bryggeriet som dock ska godkännas för komersiell användning etc etc etc i god svensk juridisk mening.

Första ölet då? En american pale ale – apa, på 44 IBU och 6%. Humlad med bland annat pacific gem och centennial om jag har förstått det hela rätt. Runt en femtiolapp får du ge för en flaska genom Systembolaget och det tycker jag helt klart att du ska göra. Följ Jeff och bryggeriets framfart här på Faceook.

South Plains Brewing APA

Utseende: En varmt persikofärgad vätska, rödare innåt mitten, toppas med ett fint smutsigt vitt skum.
Doft: En tydlig floral arom med gräsig humle, aningen kryddad. Dov doft av bittra omogna bär, aprikos och citrus.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En len vätska som snabbt sköljs bort av en bitter beska som surfar med långt in i eftermsaken. Kroppen på ölet är riktigt bra och lyfter fram smakerna av omogna persikor, citrusfrukter, vinbär och mild aprikos. Riktigt smakrik och en tydligare beska för att vara en APA. Lite karamell och öter leder in dig på ett torrt beskt slut.

Betyg? Bra+. En bra beska som kunde ha fått balanseras med lite mer maltsötma, däremot är balansen av humlen väldigt stabil i övrigt. Det drar mot en IPA men håller isg ändå inom rätt lekhage. En riktigt bra förstaöl och det är lovande att se att den saknar påtagliga fel- eller bismaker utan att det har lagts ned tid på att få den genomarbetad och ihophållen.

Samarbetsöl är något jag alltid har haft en förkärlek till då det är något visst med inte bara ett bra bryggeri utan flera som gör en bra och ofta spännande öl. Det är ju sällan 2-3 toppbryggerier gör en måttligt god lager utan ofta vill de ta ut svängarna och göra något roligt där alla ger sin egen touch (t.ex. alla de collabs Stone gör). Så när tre av Danmarks främsta bryggare slår sina maltsäckar ihop så slår det gnistor om den elektriskt laddade uppfinningsrikedomen och påhittigheten som inspirerat dem. Vidare skämtas det vidare på flaskan att det är röken som uppstått av de gnistorna som gett rökkaraktären i ölen. Bakom ölen står Nørrebro Bryghus gamla skapare Anders Kissmeyer (numera bakom egna Kissmeyer Beer), Mikkel (Mikkeller) och Amager Bryghus (där ölen också brygdes). Rök, gnistor och danskar – kan bara resultera i en rökig Baltic Porter på 9,8%, döp den till Drei Von Dänen och du har konceptet klart. Men bara för att göra lite extra så mixas rök- och rostad malt med engelsk lakrits, honung och muscovadoråsocker. Vill du ha tag på en flaska så kom de nyligen på Systembolaget, det finns några kvar – kolla här var.

Amager Drei von Dänen

Utseende: Mörkt, mörkt brunfärgad vätska med brunt skum med mimimala till medelstora bubblor.
Doft: Rökig arom med lika delar choklad, charkuterier, lite mer kaffe och så den där gräsigt stickiga humlen. Både humle- och kaffebitter doft med sötma, aska och här även bitterhet som håller sig mot sötman. Finns ett djup av bär och lite lakrits vilket ger längd, bredd och djup bland aromerna istället för enbart söta charkuterier och kanske en hand kaffe
Smak: Medelstor till stor munkänsla med bra kolsyra. Rätt tjock kraftig kropp, fyller ut bra i munnen. Smaken vattnas inte ut och mattas av utan bryter av till en bra kaffe- och rökdoft. Tycker den är väldigt balanserad i doften och uppvisar lite drag från porter- och stouthållen. Det kommer mer sötma efter en stund och lite kaffebär möter kaffebitterhet. Inte alls så enkelspårig som öl av den här öltypen kan vara. Åter till smakerna då? Hittar även lite aska mot slutet så överlag får jag nog tycka att det är en rätt så smakvarierad öl. Det är en blandning av kaffebitterhet och rökighet i slutet som stannar kvar medan sötman finns kvar vilket änns en gnutta, onödig?

Betyg? – Bättre. För att vara en baltic porter har den både lite och mycket av allt – rök, sötma, chark, bär, kaffe och choklad. Ändå är den inte så fantastisk som en collaboration-öl mellan dessa tre bryggerier skulle kunna vara. Missförstå mig inte, det är en skitgod öl om man får använda lite smutsigare ord, men just att den rör sig i gränslandet mellan baltic porter, stout och porter gör den lite osammanhållen – samtidigt som den ändå rör sig i en begränsad hage. Den har komplexiteter utan att vara komplex, mångbottnad istället för… ja, något åt det hållet. Man ska inte stirra sig blint på ölen som står framför en utan tänka på vilka som gjort den – för här känner man lite Kissmeyer, Mikkeller och Amager, alla har gett sin touch och fått fram en gemensam ide på hur ölen ska vara. Kanske är det därför den är så bred i sina uttryck och smaker?

Torsdagen den 6’e oktober innebar andra branchdagen på Stockholm Beer and Whisky Festival vilket innebar att Manker och M2 tog på sig ölbyxorna, slipade ölglasen och siktade in sig på Nacka Strand. Runt halv sju var vi där och inför vårt tredje besök på mässan så tänkte vi ha en annan approach, mer speciella flaskor, mer nya aktörer och mindre stora öl. Fan gick det bra. Det är ju rent ut sagt oundvikligt att missa Brills monter när man stegar in i Hall 1. Idag började vi lite lätt, tyckte vi genom att bara prova 3 Fonteinen Straffe Winter 2008, en ljuvligt välsmakande, perfekt balanserade och goda faro (lambic med tillsatt socker). Medan Manker smackar i sig de goda dropparna satte M2 käften i Port Brewing High Tide Fresh Hop IPA, en mild (sett till dess 7% alkohol) IPA som är både mjuk och rund liksom många av deras IPA’s. Dock kände vi att det var dags för en paus från de mängder av bra öl som fanns så vi tog skuttet nedåt ungefär samtidigt som ÖlhundsFredrik dök upp.

Näst på turen blev Cask där vi efterfrågade Sunk IPAn (Punk IPA med kryddor, lagerjäst och nedsänkt på havsbotten), som dock inte fanns. Istället hade de fått ett par flaskor Hops Kill som drar åt att vara en imperial-version av5 AM Saint, mycket smak och mycket bra smak skölljde ut ur flaskan och ned i munnen via våra glas. En öl som är lite som Punk’en fast mer åt red ale-hållet. Därefter blev det litet smakprov på AB:07 och japp, en eklagrad scotch ale som är bra som fan! Scotch ale’s är som ni vet något jag kan ha svårt för, mycket alkohol, sötma och en karamellmaltig bas är ingen bra mix. Men här var det mjukt, med en lagom rund kropp och med bra intryck från lagringen. Kommer nog utveckla sig riktigt bra. På besöl i montern var Aegir, ett norskt trevligt bryggeri där vi provade Blonde Ale’en och IPAn (centennial och Galenahumlad) som var milda till smaken och hade stor drickbarhet mer än kaxig attityd och alltför mycket som utmärkte dem. Bra dryckesöl.

Nu hade alla priser delats ut och lyckliga vinnare bar runt på medaljer och plakat vilket gjorde att vi kom på att guld behövdes i våra strupar. Ölen jag på förhand stressat upp mig om fanns i montern bredvid, hos Wicked Wine. Sierra Nevada och Dogfish Heads samarbetsöl Life and Limb – en öl jag har andra batchen av hemma på flaska. Så tro min glädje då jag fick höra att detta var självrunnet på cask och från första batchen. Klart den bästa självrunna ölen jag provat, en söt strong ale där träskaraktären kommer fram riktigt bra. I montern stod Jon från Ölvisholt som jag var på BMD med i Uppsala och även Micke från Stallhagen hade placerat sig bakom disken för att servera sina öl, något vi dock inte hann med i vårt hetsande.

Vi mellanspelade trott det eller ej i Hall 2 på Taste Experience hos Herida Brands som har den roliga rommen som är gjord med legendare Ron Jeremy (googla om ni inte vet vem det är…). Men inte bara den hade de utan även lite öl, Wasted German Beer är sprungen ur alternativa delen av punkkulturen och är en öl av punks för punks utan alla pretantioner av att vara något mer. Visst smakade den därefter, den smaker som en okey lager utan bismaker, men det är roligt att öl kommer fram på nya sätt, som här som utslag av en subkultur. Romen då.. 8-årig rom som Ron själv varit med och tagit fram, var riktigt god och kändes mild med bra, kolad ekig smak. Jag gillar rom mer än vad jag kan om det, men den här var smakrik och faktiskt riktigt bra. En annan rolig sak de hade var en tequila (?) som bland annat haft cocablad som kryddning, grön som absinthe och skulle enligt killarna (och tjejen) bakom baren svepas som en shot med en limeklyfta. Doppar man tungan i den så känner man en skön blandning av smaker och kryddiga inslag med en ljus, ren och rätt så lagom spritighet. Shot’en åkte ned, limejuicen var i munnen och det smakar.. det smakar faktiskt väldigt gott. Passade finfint, Herida Brands på förhand kändes som om de valt bra labelprodukter men nu på efterhand kan jag faktiskt säga att de hade shyssta och roliga produkter som smakade bra.  

I “danskhallen” mötte vi upp Öl I Stockholm och Tom (Fajanen) varpå vi tog lite öl hos Södra Maltfabriken, ett bryggeri som fortfarande håller på att finna sin väg, men som snart finns på systembolagen i Handen och Haninge (?) om jag förstod det rätt. Lagern var väldigt trevlig och IPA’n lovande, så trots vissa bismaker på sina håll så har de potential att göra riktigt bra saker framöver.

Snett emot dem fanns Elixir Wines långa monter där vi började hos norska Lervig och slutade i andra änden hos Djaevlebryg. Benny på Elixir Wines meddelade att de kammat hem en radda medaljer och för lite öl som från deras sida var något otippade. Medan Raasted Festival-IPA och Amager Gluttony var förhandsfavoriter. Martin, den trevliga bryggaren på Raasted stod glatt (verkligen glad kille) och pratade om sina öl, sitt bryggeri och öl i allmänhet. Grillöl’en (en humlad american pale ale) vann bland annat guld och även den belgiska Trippel Nelson Sauvin var trevlig. Festival-IPAn provades också till slut och det är en riktigt stabil IPA som bör provas. Hos Hornbeer som även dem fick några plakettet så är detn torrhumlade lagern Dryhop rätt intressant då den visar att det går att ge en smaksjuts till lageröl.

Sista stoppet i hallen blev Brekeriet, triplettbröderna Eks komapgni där man satsat främst på belgisk och fransk öl. Sedan de dök upp i ölosfären så har jag följt dem med intresse och sett hur de byggt upp sin portfölj och då de härstammar från samma land som M2 så var det kul att nu till slut kunna träffa dem och prova lite av deras öl. Öl från Abbaye des Rocs har jag provat lite från tidigare med bra intryck, så vi gick in på Thiriez istället. Från dem hade Etoile Du Nord fått en guldmedalj och ölen, en biere de garde, var riktigt frisk, fräsch och god med lagom humleinslag. Bra sommaröl. En annan bra sommaröl från skåningarna är Früh Kölsch som kommer på bolagets tillfälliga sortiment i mars. Ingenting som man hoppar och skuttar av, men precis en sån öl man vill ha på vår och sommaren, lär bli en hit i vår. Men går vi tillbaka till Thiriez så provade vi också den väldigt limiterade Vieille Brune, en öl som var så finstämt enkel men likväl komplex att jag mest stod och doftade på den. Det görs en 900-1000 flaskor per år, vilket är synd då den lätt hade kommit in på systembolaget om det bara hade gått. Lite sursyrlig med angenämna inslag av frukt, ek och lite “mörkt”. M2’s favorit var annars L’Ambrée dEsquelbeck, återigen en biere de garde som drar åt amber ale-hållet som var riktigt lättdrucken med bra drickbarhet och beska inslag. Skittrevliga killar med bra öl och tipset är att be dem ge er en inblick i deras ölportfölj med ost till ölen. De hade en hård ost som kändes som en blandning av allehanda andra ostar, namnet flög mig förbi men till Abbaye des Rocs Brune var det sketagott.

Kvällen började ta slut så vi slutar där vi börjar, hos Brill. Anton hällde upp och pratade öl ett tag innan vi avslutade med en egen variant på Yin och Yang (Evil Twin, där man blandat stouten och DIPAn). Men vi köttade ihop Southern Tier Mokah, Creme Brulée och Mikkeller 1000 IBU med en topping av Nögne Ö India Saison. Smakade faktiskt bra. Något som inte imponerade lika stort men som är speciellt och som nog kräver sin man är Cigar City Guava Grove, en öl med stora mängder guava vilket ger en rätt speciell smak, spännade att prova dock. Plötslit tändes ljusen och vi traskade ensamt hemåt, lite lulliga, väldigt nöjda och med nya äventyr i helgen framför oss.
Åter igen vill jag tacka alla er som kom fram, Adam, Oscar, Joel m.fl, riktigt roligt att möta er. Kul också att åter få dricka öl med Ölhunden, även fast han gillar Nirvana Nevermind över Pearl Jam Ten.