Tag Archive | "Brill"

2011-12-07_19.10.08

Releasefesten av Beer Wars, liten sammanfattning

Igår var så releasfesten av öldokumentären Beer Wars ute på Sorbon som vi tillsammans med Despotz Media hade ordnat de föregående veckorna. Vid halv sju-tiden var stället fullt och gästerna hade intagit sina platser där de förutom filmen fick lite annat kul från oss och Despotz. Fem olika öl samt en “bonusöl” till maten var planen och överlag så genomfördes denna, vår första “ordentlig” ölprovning på ett avslappnat och lite kul sätt. Efter en kortare presentation av Despotz Media, filmen och Manker Beer så tog vi över taktpinnen, slipade kapsylöppnarna och tömde kylarna.

 I ölväg bjöds det på Three Floyds Pride & Joy (Mild Ale), SKA Modus Hopperandi (IPA), Sorbon X (Sorbons egen pale ale de gjord med Ölvisholt), Port Brewing Hop-15 (färsk och god dubbel-IPA), Stillwater Existent (mörk saison) och slutligen Port Brewing Santas Little Helper Vintage 2010. Med både bredd och djup ur USAs ölutbud så verkade samtliga öl tas emot väl och det var roligt att låta folk prova lite “speciella” öl som t.ex. Pride and Joy och Existent som är öltyper du inte ser var dag, men som ändå togs emot väl och förhoppningsvis gav några av besökarna mersmak på “lite ovanligare öl”. Hop-15 var så färsk och kryddigt “het” så att många av de lite mer erfarna besökarna blebv imponerade och många mumsade rätt ordentligt på samma bryggeris Santas Little Helper, en stout fullsmackad med mörka sockerarter och en stor komplexitet i malten.

Glasen gick åt i rykande takt och tillsammans med de tre hjältarna i baren (tack George, Pia och Madde) och den fenomenala kökspersonalen (Claudio är kung) så gick det snabbt att få ut dussintals med burgare och ett par hundra glas öl under kvällen.

 

Tanken och vårt mål var att hitta en balans mellan seriositet och fest där vi önskade att alla skulle socialisera och samtala om ölen, om sig och om vad annat de kände för. Du kan tala om öl i timmar om du så vill, men med en stor skara med helt olika bakgrund och kunskap så var vår önskan snarare att inspirera och roa än att nörda in oss helt på ibland ovistentliga delar.

Redan under första ölen så var det rätt skön stämning i lokalen och det pratades, skrattades och dracks öl – precis som vi önskat. Så stort tack till Sorbon som lät oss hållas och bjöd ut en rad grymma öl för riktigt bra priser, tack också till oss själva och Despotz som ordnade något vi hoppas ni uppskattade. 

Tack också till Brill och Wicked Wine som såg till att vi hade lite roliga priser att lotta ut samt ett par riktigt spännande öl, typ 5 år gammal Flying Dog Dog Schwartz. Tyvärr hann vi inte koppla på ett spännande och lite ovanligt fat Carnegie 175th Anniversary Porter som istället kopplas på nu i helgen, så ni som är sugna på att prova den på fat vet vart ni bör ta er i helgen.

 

Hoppas ni hade lika trevligt som vi och igen, stort tack att ni kom!  

Vill ni ha fatt på filmen så finns den bland annat här.

Posted in MankerBeer TalkComments (2)

En otypiskt fruktig saison - Stillwater Stateside Saison

En otypiskt fruktig saison – Stillwater Stateside Saison

 Brian Strumke och Stillwater har jag nu skrivit en hel massa om, men som ölfantast är det roligt att prova och skriva om hans hybridartade och spännande öl. Den jag skriver om idag är även hans första och ena halvan av samarbetsbrygden med MikkellerOur Side (läs varför på länken). Stillwater’s saison, brygd på DOG Brewing Company i Maryland är en saison brygd med traditionell farmhousejäst och har humlats med Amerikansk (3st) och Nya Zeeländsk Nelson Sauvin-humle. Förhoppningen är att lite annan humle än traditionella humlesorter ska lyfta ölen och ge aromer och smaker som annars är otypiska för stilen. En perfekt “saison” att ha med på provning med lite vänner som inte snöat in lika mycket på de här öltyperna tyckte jag och tog hem en flaska från Brill som styckplock (rekomenderas, se produktlista här).

Mer Stillwateröl på Manker Beer?

Analys av systembolagets ölsläpp 15/4 och så Stillwaterpaket!
Lite om gårdagen och så kickstartat vi med Struise / Stillwater Outblack
En våräng på flaska – Stillwater Import Series Vol. 1 ’of Love & Regret’
Mörka nätter stundar – Stillwater Import Series Vol. 2 ’A Saison Darkly’
Mer Stillwater, Import Series vol. 3 ’Jaded’
Är Stillwater hybridölens mästare? Stillwater Cellar Door och Stillwater Autumnal

 

Stillwater Stateside Saison

 

Utseende: Något matt och lite disig gyllene orangegul vätska med kompakt poröst vitt skum.
Doft: Tuggummi och apelsin tillsammans på ett varmt och något sött sätt med inslag av torkad frukt. Funken går rätt bra med de lite mer fruktaromatiska humlesorterna även fast Nelson Sauvin’en kanske bryter in på sitt eget sätt.
Smak: Lättare munkänsla med okey kolsyra. Porös och lätt kropp med bra smak av apelsin, aprikos och lite krydda med både fruktig och kryddig nya zeeländsk humle. Rivet apelsinskal ger lite frukt och kryddighet mot slutet.

Betyg? – Bra+. Den är god, rätt läskande och bjussar på fina smaker. Som saison är den både aningen fruktigare men också sötare än vad jag är van vid i Europeiska traditionella saisons. Detta gör den drickbar och lite mysig, men inte läskande och torr som det annars kan vara. Jag tycker blandningen av humle med lite roligare karaktär gör den intressant och rolig att prova och jag tror många lite nyare saisondrickare kan hålla den som en bra inkörsport. Samtidigt är det någonting som till en början gör att den blir lite kämpig i längden och en flaska är utmärkt att ha på en provning eller bara dela med någon. Men gillar du Stillwaters övriga öl så är en flaska fortfarande lättdrucken nog för att mumsa i sig på en kväll.

Posted in ÖlrecensionerComments (0)

sam-adams-utopia-21351487

Nyheter på Systembolaget 1 december – Genomgång för att klara släppet!

mycakes.se har gjort denna underbara tårta

Om exakt en vecka är det åter dags att snöra på sig kängorna, ta fram nezerilen samt en luva och bege sig till sitt lokala Systembolag. Det vankas decembersläpp och det vankas ett oerhört välfyllt sådant. Allt sedan två släpp blev ett per månad har släppet i början av varje månad blivit dyrare och mer “åtråvärt” – vilket blir rätt tydligt i det släpp vi finner nästa torsdag. Det är både T5 och T7-släpp (se under listan för vad de beteckningarna betyder) varpå inte bara vi/ni i Stockholm, Malmö och Göteborg kan hitta finfina öl utan även de som bor nära de så kallade “30-butikerna”.

Men vi börjar med att kolla på öllistan så går jag igenom ölen sen [tack till Even OddBeerSwedenForum som satt ihop listan].

Lansering 1 December 2011
(modul, artikelnummer, namn, land, volym, pris, literpris, antal)

T5 11028 Mikkeller Fra Til Danmark, 375 42,90 114,40, 3408 st
T5 11029 Fuller’s Vintage Ale 2011 Storbritannien, 500 59,00 118,00, 8000 st
T5 11030 Djævlebryg Old Mephisto 2011 Danmark, 500 53,90 107,80, 4200 st
T5 11031 Great Divide Brewing Company Belgian Style Yeti Imp.Stout USA, 650 84,90 130,62, 3180 st
T5 11032 Great Divide Brewing Company Smoked Baltic Porter 2011 USA, 650 79,90 122,92, 2160 st
T5 11034 Adnams Tally Ho 2011 Storbritannien, 330 24,90 75,46 (full info saknas, oklar)
T5 11159 Stone Belgo Anise Imp. Russian Stout USA, 650 83,90 129,08, 2160 st
T5 11160 Stone 15th Anniv. Escondidian IBIPA USA, 650 98,70 151,85, 2160 st
T5 11188 Mikkeller/BrewDog I Hardcore You Storbritannien, 330 39,90 120,91, 9600 st
T5 11442 BrewDog Winter Porter Storbritannien, 330 26,90 81,52, 12000 st
T5 11766 Brauerei Schloss Eggenberg Samichlaus Bier 2011 Österrike, 330 41,90 126,97, 3000 st
T7 11037 Samuel Adams Utopias USA, 710 1300,00 1830,99, 120 st
T7 11190 Shepherd Neame Generation Ale Storbritannien, 750 199,00 265,33, 424 st
T7 11191 Brauerei Schloss Eggenberg Samichlaus Barrique Österrike, 1000 217,00 217,00, (antal okänt)
T7 11192 Low FrEQuency Liqourice Stout Sverige, 330 29,90 90,61, 1000 st
T7 11193 Dark Horse Tres Blueberry Stout USA, 355 44,90 126,48, 1200 st
T7 11194 Mikkeller Spontancassis Belgien, 375 69,90 186,40, 720 st
T7 11195 Strömsholms Brygghus Malakias Sverige, 330 29,90 90,61, 3000 st
T7 11196 Mikkeller Fresh Hop Kellerbier Danmark, 330 39,90 120,91, 1800 st
T7 11197 Sigtuna Brygghus Ace of Spades IIPA 2011 Sverige, 330 149,30 454,24, 600 st
T7 11370 Anchor Christmas Ale USA, 1500 179,50, (antal okänt)

SYSTEMBOLAGETS LANSERINGAR DECEMBER 2011
B = beställningssortiment
BAS = alla butiker
T1 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS samt T1)
T2 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1 samt T2)
T3 = tilläggsmodul (butiken hyllför BAS, T1, T2 samt T3)
T5 = 30-tal butiker (egentligen 40 butiker inklusive vinkällarbutikerna)
T7 = vinkällarbutiker (Göteborg, Malmö och Stockholm)
T9 = valfritt för butik att hyllföra. Kan av kund beställas styckvis i samtliga butiker.

 

Där var den slut och om ni mot förmodan fortfarande läser så är ni nog väldigt sugna på att ta del av alla de här fantastiska nyheterna. För det är väldigt mycket gott som kommer och jag har lagt in länkar till de ölen som finns på rate beer så att ni kan kika vidare på vad det är för ena. För det är ett dyrt släpp, väldigt dyrt om man vill ha allting.

Ser man på “Mankers Måsten” i det här släppet så skulle jag välja ut samtliga av Stones öl. Deras vanliga Russian Imperial Stout hålls som en av de bästa i sin kategori och den anislagrade var som en lakritsgottepåse då jag provade den på ÖBWF, men den förutsätter att du gillar lakrits – gör du det, bunkra – gör du inte det, köp en och prova ändå. Även bryggeriets 15th Anniversary är kalasgod även i år, de bråkade ju och hade sig med Black IPA-titeln varpå de döpte den till Escondidian IBIPA för att sätta en lokal prägel på den. Provat på flaska och fat när vi var i USA och den är just lika bra som Stones andra mörka IPAs så även den rekomenderas varmt. Och när vi ändå är på spåret om “Belgofierade” öl så måste jag rekomendera Great Divides Belgian Style Yeti som jag provade på fat på bryggeriet. Inga direkta spår av “belgo” mer än att ölen är mer balanserad – klart en av de bättre Yeti-versionerna och inget ni som är tveksamma till “belgo”-stämpeln (oavsett ni gillar det eller ej) behöver oroa er för. Smoked Baltic Portern är god men personligen är öltypen inget jag gör bakåtvolter av.

Om vi går bortom det mörka och in mot det ljusare så har både svenska Sigtuna och Mikkeller/BrewDog var sin superhumlad öl med på släppet. Årets Ace of Spades är en Imperial IPA med oerhörda mängder och som visar lite samma stil som Dogfish Head 120 Minute IPA, vilket inbjuder både för att prova på att lagra den som att dricka den och få en våg av beska att svämma in över en. Mikkeller & BrewDog I Hardcore You, well, behöver jag säga mer? En av MankerBeers “Beers of the Blog” och en helt tokigt god öl, bara 1-2 månader gammal dessutom så helt klart något jag vill ha en kartong av.

Pratar vi Sigtuna pratar vi hårdrock och då kommer vi in på Low FrEQuenct Liqourice som är brygd hos Sigtuna och en öl som fått väldigt bra bemötande på SBWF och igen en öl som lakritsfantaster lär uppskatta. Den skulle nog göra sig rätt bra på en mörk kväll tillsammans med Dark Horse Tres Blueberry Stout som var en av mina sommarfavoriter och som Brill sedan fick in först på krog och sedan på bolaget, en len och smakrik blåbärsstout med bra, “äkta” inslag av blåbär. Även den vill jag ha en packe av. Vill man däremot ha mer rökighet i sin öl så är Strömsholms Malakias utmärkt, en rököl med inslag av torv, viss fruktighet och mörk rökmalt. Gillade den sist och lär köpa några fler i år då mina tog slut rätt fort i fjol. Nu även på 33 cl-flaska.

Det är inte ofta Mikkeller har med 4 öl på ett släpp men så är det nu och förutom I Hardcore You så finns hans Spontancassis, Fresh Hop Kellerbier och julölen Fra Til (vilket är det svenska namnet på den) med. Spontancassisen är en av mina favoriter i hans surölsserie där han gjort olika smaksättningar för att se hur de skiljer sig “Single Fruit/Berry” skulle man kunna säga. Gillade den skarpt på mässan så gillar man surt så är den perfa. Fresh Hop Kellerbier avslöjade Mikkel lite om i höstas då vi pratade och nu är den här. En “fresh hoppad kellerbier” (något mer humlad, ofiltrerad lager) där man plockar humlen och tillsätter den nästan direkt, dock var den nedfryst direkt efter att den plockats pga logistiska skäl i detta fall. Slutligen julölen, Fra Til, en bra julöl som många har som en jultradition och som lämpar sig väl för att ge bort med sin fiffiga etikett.

Vi får inte glömma de mer lagringsbara ölen och då främst den alltid så åtråvärda Samuel Adams Utopias, 99 flaskor kommer i år (mot 24 eller vad det var häromåret) och den kostar 1300,- så det är en speciell öl men som går att hålla på länge likt en fin cognac, för det är åt det hållet den här “ölen” drar. Annnars är Fullers Vintage Ale 2011 och Samichlaus (kommer även i ekad form i Barrique) två andra öl som lagras riktigt fin, framförallt den senare som smakar underbart lent och balanserat med några år på nacken. Orkar du inte vänta något år så har du annars Djævlebryg Old Mephisto, en barley wine som redan nu har smak och en runt sötma som passar lika bra nu som om en höst eller tre.

För Shepherd Neame Generation och Adnams Tally Ho etc så hänvisar jag er snarare till Darren, som ändå är britt, på BeerSweden.

Posted in MankerBeer News, Nyheter SystembolagetComments (10)

IMG_2078

Örebro Beer and Whisky Festival – Del 1- Från Brill, Zero och cider till lakritsöl

Efter ett rejält springande på Stockholm Beer and Whisky Festival och en lång och underbar ölresa i USA så är det inte direkt så att man längtar efter att dricka mer öl när man slutligen börjar landa i vardagen. Därför var jag egentligen aldrig sugen på att åka till Örebro Beer and Whisky Festival. En mindre festival med öl man provat, en bussresa bort och en helg som går att till att dricka mer öl och sedan dagen efter att återhämta sig. Så självklart måste man åka. Du åker inte på ölfestival bara för att dricka massa öl utan för att dricka massa öl med oerhört sköna ölintresserade människor där det sociala är mer än lika roligt som att dricka god öl. Så efter några dagars självövertalning så satt jag till slut på Bishops Arms Folkungagatans buss ned till festivalen. Då både Ölhunden Fredrik och Danko skulle med (att BA Linnegatan åkte ned också, men de fick sitta längst fram då de har inte Maharaja på fat så de är inte förlåtna.. ;)).

Det var suddigt redan vid start i Blogghörnan

Jag hade heller inte siktat in mig så mycket på några införrapporter förutom den lilla “Mankers Måsten” jag knepade ihop någon dag innan utan det här var en själslig resa med ölhäng mer än öldrickande som mål. Det blev inte heller mer än dryga 30 olika öl och ciders utan jag kände att det här var en resa för att kunna snacka öl och visa uppskattning till de som gör att vårt intresse kring öl kan fortsätta. Väl nere i Örebro så blev det ett snabbt kikin i det Ölbloggarbås som festival så trevligt hade anordnat, en glasbur där man i lugn och ro kunde sitta och snacka eller skriva ned sina betraktelser, det blev lite hej och hå till de man träffade (David och Fredrik på Ölkultur, Portersteks-Johan, Ölsvammel-Stefan, Fajanen och Jöns m.fl). Men varför sitta i bur och skriva om öl när man kan dricka öl och umgås? Så ut i myllret. Problemet var att köerna för att köpa “ölkuponger” var ruskigt långa och rätt kluriga att finna (fastän de sedan på plats var bra uppskyltade) men efter att ha väntat ut den värsta rusning så det fick bli en tripp dit för att köpa på sig lite extra kuponger varpå det var ut i mässan som gällde.

 

Första stoppet blev inte helt oväntat den monter som Bishops Arms delade med Brill då  den låg en

Brill/BA levererar än en gång

spottloska ifrån blogghörnan. Där fanns bland annat två “nya” Mikkeller Single Hop-öl i form av Summit (Bättre) och Simcoe (bra+) som tidigare inte varit ute på tur bland krogarna. Så självfallet behövde dessa två provas och de var lika bra som de övriga i serien. Croocked Moon Haymarket Keller Bier (Bättre) var även den en öl som man bara råkade vilja testa, inte ofta man hittar öltypen keller bier (zwickel/landbier..). Även den höll väldigt hög klass med torr, gräsig tysk humle med läskande känsla. Kul att Croocked Moon får ut mer öl i Sverige då jag tycker deras öl oftast imponerar, får bli en tripp ned till Fermentoren sen i vinter för att prova på mer av deras öl. Hos Brill tog Ölhunden och jag även fram Mikkeller och Three Floyds samarbetsöl Ruggoop och Oatgoopsamt Three

Ölhunden tassar in i bilden

Floyds ruggigt goda barley wine Behemoth. Bland dessa föredrar jag Ruggoop med sin riviga rågsälta medan Ölhunden gav vacker tass till Oatgoop vars sötma föll han mer i smaken. Ofrånkomligt är att samtliga tre öl är helt grymt goda. Vi fick även möjligheten att prova Närke Stormaktsporter 2006 Bishops Arms edition, en öl som gjordes till BA i Örebro och som sedermera blev Stormaktsportern. God och smakrik sklart men 5 år hade tagit ut sin rätt på ett sätt som jag tyvärr inte tycker ölen gjorde rättvisa, men kul och gott att få prova. Brill har lyckats fånga in en portfölj med öl som både är i framkanten vad gäller “grym öl” samtidigt som det vägs upp med högkvalitativa öl med väldig drickbarhet, typ Mikkeller American Dream och Nogne Ö IPA. Det är lite rock n roll men ändå något för alla, vilket har märkts över det medaljregn som föll under både SBWF och nu även under ÖBWF (medaljer till Mikkeller Not Just Another Wit samt Hantverksbryggeriet Julnarren, som ingår i Brills portfölj men hade eget bås på mässan). Efter ett par glas 3 Fonteinen Straffe Winter 2008 som jag blev blixtförälskad på SBWF så började nyfikenheten om en helt annan öl ta över, Zero (inte denna grymma Zero dock).

Slottskällan Zero, well done!

Bredvid BA/Brill stod Anders Slotte vid Slottskällans monter och med Zero som mål var det Zero som provades (Bättre). Denna öl som har en teoretisk IBU på 0 (egentligen 87, vilket är något högre för öltypen) har en egen bloggsida där alla intreserade kunde följa projektet. Ölet har fått humlen tillsatt under sista whirlpoolmomentet (slutkoket) där man då egentligen bara slänger i de stora humlemängderna någgra få minuter vilket ger främst stor humlearomatisk doft men även en viss bitterhet. Många hade liknat den vid en BrewDog Nanny State men med alkohol vilket jag inte håller med om, men kan förstå, för det här var godare. Rätt spretig fortfarande men så är den väldigt väldigt färsk. Smaken var mildare än doften och det som börjar framtill i munnen drar sig sakterligen bakåt och upp i gommen. En skön känsla och en fin eftersmak. För de som missar ölen så kommer det ut ett gäng flaskor på krog samt i Uppsala, så håll utkik för det här är ett riktigt intressant projekt som ni bör testa.

Vi var ju bara inne på första “varvet” runtom på mässan så det blev rätt korta besök till en början. Christian Ek, en tredjedel av Brekeriet skulle hålla en provning med bloggarna just när vi anlände men jag som var på tur i mässhallen riktade istället in mig på dera monter för att snacka om deras öl, nya ciders och hur det gått sedan SBWF med de två andra brorsorna.

Brekeriet kan sin öl, cider och ost

Under SBWF var Brekeriet en underdog som växte till ett riktigt skönt ställe att hänga på och framförallt hade de en bra balanserad ölportfölj som imponerade på både mig och M2 som hittade ett gäng favoriter, så bland annat deras cider från La Ferme d’Hotte. Nu hade “den vanliga” cidern fåt sällskap av Cidre Rosé d’Ete (Bäst) samt Cidre ‘Saveur de Pommier’ – Cuvee Prestigiuese. (Bäst+) Den första en torr, syrlig och väldigt stram cider med mild äppelsmak av sura äpplen, något jag verkligen gillade. Men man bör vara medveten om att den är lite annorlunda än andra “torra” ciders. Tror den kan göra sig väldigt bra till goda matcrepes vilket också är varför Brekeriets ciders finns i Stockholm på exempelvis a La Creppe. Den andra av de två var mer sötsyrlig och lätt mousserande och kändes festlig och elegant med lagom sötma för att ge variation i smaken. Ek’arna hade även tagit med sig den fenomenala osten Mimolette till Örebro. En ost som gifter sig perfekt med deras öl (gillar den verkligen med Abbaye des Rocs Brune) och som fick utnämnelsen “bäst med mässan” av Danko, en utnämnelse som man ska ta till sig. Früh Kölsch kommer ju på Systembolaget i vår och bröderna arbetar vidare med att kunna bredda portföljen vilket inte lär vara några problem. Alltid ett trevligt stopp som dock behövde ett slut, man kan ju inte äta ost hela dagarna (eller..?).

Parallellt med Brekeriet stod Great Brands/OT med sin Amerikanska öl och hade det fint. För mig är det svårt att inte vilja stanna där hela dan och dricka G’Knight, Gubna och snacka öl med Jugge. Men efter USA-resan behövde jag komma bort lite från allt det mumsiga Amerikanska så det blev att prova lite av nyheterna som kommer/kommit till Systembolaget i stället. Stone har gjort ett par Belgo-tolkningar av sina största öl och Old Guardian  Belgo-Barley Wine (Bra) kom nyligen ut på Systembolaget, men var tyvärr inte någon favorit utan då föredrar jag den vanliga som är riktigt fin. Däremot var kommande Stone Belgo Anise Russian Imperial Stout (Bäst) en högst underbar öl, som att stoppa huvudet i en lakritspåse – massa anis, choklad och fyllig njutning Riktigt fint jobbat att kunna ta hit och erbjuda oss den – stort köp på den, eller nej – köp den inte utan låt mig få alla? Jugge gör ett fenomenalt jobb vilket vi kände av under USA-resan där alla talade gott och länge om honom och vi som gillar grym jänkarbira ska vara tacksamma och glada (Sverige är t.ex. enda lander utanför USA som får Great Divides öl)

Vi tar väl och stannar där tycker jag? Så kan vi andas ut och sikta på andra delen av gårdagen – där jag hänger med Wicked Wine, har en “hemlis” från Oppigård och framförallt bosätter mig hos Närke. Fungerar? Jag hoppas det. Var ni på mässan? Kommentera gärna här eller på facebooksidan om vilka era favoritöl var och vad som var bäst!

Posted in MankerBeer News, MankerBeer TalkComments (6)

IMG_1819

Sista dagen på SBWF -2- Kvällens partaj

 

Del 1 av sista mässdagen på Stockholm Beer and Whisky Festival har jag redan skrivit om, en rätt lättsam och tja, ostrukturerad resa bland montrar, öl och liknande. Men så blir det också efter ett par tre besök, man har sett rörelsen, provat de öl man har varit mest förväntansfull inför och pratat med de man vill prata med. Så sista dagen kan man slappna av och ta allt i sitt eget tempo, vilket vi då gjorde – till en början.

Vi slutade i Brills monter med lite suröl från BFM just innan vi skulle upp på Ölprovning II med Jessica Heidrich. En oerhört intressant föreläsning om Jessicas resa för att börja brygga öl, sprungen ur studentbryggning av öl till provbrygder för att sedan nu på mässan vinna “bästa svenska bryggeri”. Stort grattis. Förutom att prova en 5-6 av hennes öl (India Ale’en, dubbel-IPA’n på runt 7% var ny för mig) så var det riktigt kul att höra hennes avslappnade men viljestarka attityd. Jessica är en väldigt lättsam person verkar det som och då jag verkligen gillade hennes provbrygder under Angels Share-labeln så var det glädjande att höra att hon gärna fortsätter med det märket. En av mina favoriter Hoppy blev tydligen Pilsner, en av mina favoritöl på Systembolaget och en öl som hade sålt slut på mässan. Tanken bakom de karaktäristiska flaskorna är att få till något unikt, stilrent och visuellt tilltalande så att börja göra öl på burk var inte att tala om, dock kanske Angels Share med sin lekfulla betoning skulle fungera. Det var också glädjande att höra att Slottskällan (där ölen bryggs) numera går med vinst, mycket tack vare St:Eriks stora försäljningssiffror. Hade vi inte varit på väg till Master Class’en med Mikkeller så hade vi gärna stannat och pratat mer öl och fått till en kort invtervju, men det får vi hoppas på inför framtiden, Jessica är verkligen skön typ man gärna hört mer ifrån. Nu behövde vi tyvärr vara oartiga och gå någon minut för tidigt för att hasta iväg till Hall 2.

Master Class’en med Mikkeller var extremt intressant och förändrade helt min bild av Mikkel. Thomas Schön, Mikkel’s sidekick, och Mikkel ledde vartannat provningen, berättade intressant och roligt om Mikkellers saga och vad målsättningen med deras öl är. Som flying brewer har Mikkel fått rätt mycket skit, särskilt då han sprudlar ut en 70-80 nya öl per år, och även jag själv har tidigare velat veta vad drivkraften verkligen är bakom hans filosofi med att göra så mycket nya öl. Mikkel förklarade nu istället hur hans drivkraft är att hela tiden lära sig och det är genom att inspireras och samarbeta med de han repsekterar som han hela tiden lär sig nya saker. Det är därför han gärna samarbetar med Three Floyds som han menar är världens bästa bryggeri och det är även anledningen till att han brygger på så många olika bryggerier. För varför brygga massiva imperial stouts på ett bryggeri som är bra på IPA’s när du kan brygga dem hos några som enligt dig är bäst på just imperial stouts. Därför görs starka mörka öl hos Nögne Ö, IPA’s hos BrewDog och många öl i större kvantiteter hos De Prouf. Mikkeller är också delaktig i hela planerandet och får ständigt provbryggningar för att styra ölen dit han vill. Så för de som menar att han “bara” knåpar ihop ett recept och skickar iväg det så vill han påpeka att han verkligen är aktiv. Han får frågan hur ett recept växer fram och svarar lite som ett blygt geni att han har en bild framför sig, sedan gör han receptet på ölen utifrån det – och som vi sett så brukar det ofta bli jäkligt bra. Marc på Brill skickade till och med en beskrivning på en öl till Mikkel som sedan blev Mandöl, lagrades och blev Black Tie, en öl gjord till Sverige. Men nog om Mikkeller för nu, vi fick en intervju med honom och Thomas och spar lite av krutet tills dess. Klart är i alla fall att Mikkeller är ett geni.

Efter provningen skulle M2 på väg på äventyr inne i stan och Manker stannade i brist på annat kvar. Varför inte snacka med alla danska bryggarna? Dock började det galna till rätt snabbt nere hos Brill och Jeppe (Evil Twin) i gott samarbete med Thomas Schön m.fl försökte pricka hålet i Wisby’s takskyltar på andra sidan gången med kapsyler. Det klättrades på varandra, det pussades och det var allmänt skön stämning. Stod och pratade med ChristianBeer Here och Henok från Omnipollo och jag måste påpeka att det är två av de mest sympatiska bryggare och personer jag mött i ölsammanhang. Christian blev ombedd att signera en av sina posters han glatt delat ut varpå resultatet blev lite annorlunda än förväntat (var mässgeneralen Marianne som bad om den..) (se filmen nedan).

Fick även ett litet snack med Tobias Emil Jensen To Öl, som vann guld med Reparationsbajer (mycket välförtjänt). Mikkels gamla elev som nu tillsammans med bryggkompanjonen Tore Gynther har lite samma inställning som Mikkel och många av de andra danskarna – att brygga den ölen de vill dricka, där det passar att brygga den. I mitt tycke är det en öl vars rena, fräscha stil fortsätter i rakt uppstigande led genom First och sedan Final Frontier, tre riktigt bra öl och det ska bli intressant att följa deras resa.

Passade även på att prata med Søren Wagner från Crooked Moon, som i år tyvärr inte var med på mässan (annat än med den tyvärr infekterade Hurricane IPA’n) då de har fullt upp med nyöppnade Fermentoren Cph, ett dörrpar bort från Mikkeller Bar. Ska bli riktigt kul att kunna köra lite bar hopping mellan de båda vid nästa besök i Köpenhamn. I ölväg vart det mer klassiker på återbesök i mitt glas: Cigar City/Grassroots Neither, To Öl Final Frontier, Beer Here Essentia Bina, Omnipollo Leon och Mikkellers Spontanserie. Bra slut på mässan där alla verkade väldigt nöjda med hur den förflutit, både besökare, utställare, bryggare och tja, samtliga.

Efterfest på Bishops Arms på Vasagatan stundade och många började dra sig iväg, så kvar var Christian, Henok, Marc m.fl som jag stod och tjötade lite till med innan det var dags att ta en öl (Neither) på BA. Kort besök där med lite kort snack med Mikael Dugge (som har fullt upp med nya bryggeriet som han snart hoppas vara klar med och därför inte var med på mässan mer än i egen person) samt Mattias Hammenlind som var nöjd med alla medaljer Sigtuna kammat hem. Där fick det sedan var slut innan vår hjälte Manker efter 4 mässbesök, runt 150 öl och för många timmars öldrickande under lördagen begav sig till Gamla Stan för vidare ölinmundigande.

Så hur ska man sammanfatta mässan då? Tja, det tar vi en annan dag med lite listor och bildsamlingar :)

Posted in MankerBeer NewsComments (1)

IMG_1815

Sista dagen på SBWF -1- Förmiddagens lugn

Allt har sitt slut och så även Stockholm Beer and Whisky Fetival, en festival som efter åtskilliga besök har börjat bli som ett andra hem för en. Man har nya och gamla vänner som man möter, man delar sitt intresse och pratar blaj med bryggare, öldrickare och på förhand helt okända människor.

Manker och M2 styrde kosan mot mässan redan vid 2-tiden igår då vi hade en plan. En utarbetad och välsmord plan som skulle rädda vår hälsa, heder och hemkommande. Den gick ut på att börja lugnt och prova sånt man inte provat innan men som stod högt på våra “vill-prova”-listor, sedan skulle vi äta lunch på Nacka Forum mitt på dagen för att sedan gå på Master Class med Mikkeller och Ölprovning/föreläsning med Jessica Heidrich. Enkelt.

Så när det första som sker då vi genom den gränslöst långa kön (den blev bara mer och mer sjukt lång under kvällen) är att man får en Reparationsbajer från To Öl i handen så sätter det standarden, jag som bara ville ha vatten. För det här med ölfestivalers sista dag fick jag veta är helt olikt allt annat, det börjar i kaos och slutar i anarki. I Brills monter var det idag bryggarspotting utöver det vanliga då Omnipollo, Evil Twin, Beer Here, Nögne Ö, To Öl, Crooked moon, Dugges, Emelisse med många fler trängdes med Brill’are och andra. Galet! Beer Here är ett bryggeri jag inte riktigt provat mer än det jag kommit över från vilkt är synd tyckte jag. Dark Hops är ju en klassiker och den första black IPA’n jag någonsin såg och Christian Skovdal som är bryggaren har verkligen lyckats med att ta ut svängarna men att finna en utsökt balans (exempelvis humlingen i Höst Citra’n). Det blev till att prova hans Essentia Bina, en öl som brygdes på gamla Ölfabrikken, men då de stände kort efter att han brygt den så hamnade ölen i kläm och blev liggandes först på det nedlagda bryggeriet och sedan hemma hos Christian i flera år innan den till slut hamnade hos Brill. Den är alltså uppskattningsvis över 4-6 år gammal. En helt kolsyrelös imperial porter med fänkål som smakar vad, jo den smakar himmelskt. Fänkålen ger lagom med karaktär medan mörk malt och en bra bas gör att den hållt finfint. Jämför man med De Molen Bommen & Granaten som är en platt barley wine som har en tydlig spritighet så var den här 16%’iga ölen helt underbar. En riktig sipper. Men det var en något för stark öl för att avsluta med så vi fick ta in en Geboren & Getog från De Molen, en ljus rökt ale på 4% vilket på tal om balans var just balanserad, det rökiga blir inte för sött eller påträngande utan den har karaktär, smak och alla egenskaper man vill ha hos en lättalkoholhaltig session ale.
En av de ölen vi verkligen ville prova var BrewDog Ghost Deer borta hos Cask Sweden varpå vi hastade vi vidare dit, vi skulle inte dricka så mycket hade vi sagt ju. Ölen skulle åter kopplas på vid 18-tiden, men de hade en kanna med ett par deciliter i så vi lyckades få oss ett glas. Honungssockriga ringar på glaskanterna och en söt men fruktig doft mötte oss. Det doftar allt från bourbon eller lättare scotch till belgiska toner – men allt utan alkohol. Visst, den värmde i halsen och 5-6 cl är för mycket för att “bara dricka”, men liksom pingvinen är det här en öl man vill smutta på en hel kväll på hösten. Jag blev oerhört förvånad över hur smakrik och fokuserad ölen var. Den var verkligen görgo. Det här visar att skottarna helt saknar skruppler utan gör vad de vill – och lyckas med det. Just blandningen av vad vi kände drog åt råhonung och scotch ger en smakkomplexitet som med egenskapen av att den faktiskt är fram- och uppjäst till hela alkoholstyrkan (ingen isjäsning här inte) ger en bra bas som är mer dessertvinsliknande än spritig. Synd att den kom och gick, för den här hade man velat ha en flaska av hemma.

Här gick det dock snett. Istället för att saktligen besöka lite andra montrar i lugn och ro, ta varannan vatten och slappna av och snacka med folk så drog ölmagneten oss till OT/BA’s monter. Väl där började det gå helt fel och vi kom på att som USA-ölsskribenter så måste vi dricka mycket öl från USA, så vi plöjde igenom hela deras lista (det vi inte provat, vilket jag kan säga var kanske 30%, så att så farligt var det inte). Öl att verkligen framhäva är Moylans Ryan Sullivans Stout, Deschutes Black Butte Porter, Choc Beer 1919 Wheat (doftar saltad och pepprad biff, mums!). Det är kul att se hur mycket milda porters och stouts det finns från USA som inte behöver ha extra allt och köra på utav helvete med lagringar, alkoholhalter m.m. Roligast var nog ändå att stå och prata med alla de andra som knökades i montern och snacka amerikansk öl och få/ge förslag på öl, vart man bör åka och liknande. Mässor förenar. Borta hos OT fann vi även HåGe och Berit från Närke och det var kul att se att de besökte mässan även fast de av förståerliga skäl inte ställde ut i år. Förutom alla IPA’s så är det just bra porters och stouts jag är glad att ha provat, förutom de nämna ovan så är SKA Steel Toe Stout helt magnifik och även fast den nu är på flaska så sa Jugge att den troligen skulle sättas på burk (som de andra) och eventuellt kunde komma till Sverige, vore kul då den var riktigt bra.

Nu hade klockans visare sagt att klockan var runt halv sex varpå vi tackade för oss och gick in till Nacka forum för att äta lite och vila upp oss. M2 var trött sedan dagen innan och Manker är sliten av sig själv, så en vilopaus och återhämtningspromenad var perfekt avbrott och det bästa var ju ändå yet to come.

För när vi kommer tillbaka så är det än festligare stämning på mässan och allmänt mingel har uppstått mellan alla montrar. Men vi har inte tid med det, utan efter ännu en riktigt bra porter i form av To Öl Black Ball som trots sina 8% var väldigt lättsam i kraft och smakerna (återigen, balans är värt mer än smakexplosioner åt något håll) så skulle vi på Ölprovning II. Så upp till föreläsningssalen och off we go. Dock med en BFM Abbaye de Saint Bon-Chien 2008 som gåa (gåöl), och attans vad goda den här typen av öl är, sur, syrlig men med toner av ek, vanlij och en dos mörket trä, klart en öl som hittat sin form efter något års lagring.

Här börjar det dock bli så mycket intryck, information, nyheter, öl och vänskapligt snack att vi nog får ta en paus. Vi kallar detta del 1 helt enkelt av hur sista mässdagen fortlöpte. Del 2 blir än mer spännande då det blir snack med alla bryggare, Mikkellers master class, filmer på rökande katter, kapsylkastande danskar och massa bra öl. Så missa in den, lär väl knåpa ihop den under dagen, nu ska jag vila upp mig.

Posted in MankerBeer NewsComments (0)