Hembrygderna står som ljuvliga spön på marken kan tyckas och upp nu är ännu en av våra hembryggarvänner – Sebastian (som har bloggen Orgastronomiskt). Under namnet “Bryggeriet Mamma” bryggs det öl hemma i köket. Ölen vi har fått smaka var deras “American IPA), en IPA på 70,9 IBU med Amarillo och Cascade i humleväg och munich, pale och cara red-malt som bas (hela receptet finner ni här). Jag har suttit med Sebastian på lite ölprovningar under förra året och det ska bli intressant att se resultaten då han och Rüdbrygger som kommer från samma “gäng” börjar bli mer och mer fokuserade och hitta rätt inriktning men ändå likt många “moderna” hembryggare vågar experimentera fritt. Sebastian vet vad han gillar när det kommer till öl och jag tror det kan bli lite spännande hopkok framöver med inslag av både det ena och det andra.
Bryggeriet Mamma American IPA
Utseende: Grumlig ljusbrun vätska med smutsvitt men fint skum.
Doft och Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. En blandning av mandelnötighet, lite alkohol och torkad frukt med inslag av krydda. Anar också en stor portion grape. Känns lite mer som att en Europeisk IPA, möter Belgien som i sin tur möter lite annan humle än de fruktbomber man är van vid. Jag gillar smaken som har blomster, kryddor och torkad mörkt frukt (tänk belgisk strong ale). Beskan är mild men den har skön efterbeska som inte biter till men som torkar ut på ett grapeliknande sätt. Känns som en fräsch men källarbehandlad IPA med ett ursprung som är lite svårt att tyda, men det är en bra start mot något med en egen twist. Läser man Ölvammels recension på samma öl så tror jag att han har fått en mer rättvisande flaska där Cascadehumlens grape- och citrustoner kommit fram mer medans min flaska hade mer inslag som trolien kan härledas till jästen.
Betyg? – Bra(-). Det här är ingen dålig öl minuset till trots utan det är snarare en ovande öl. Den har vissa bitar att bygga vidare på och bör nog bli “lite renare”. Samtidigt undrar jag över mina smaklökar samma dag då de borde hoppa av lycka inför en IPA med så mycket Amarillo och Cascade men nu uppfattade smaker och aromer som jag har svårt att härleda. Flaskan hade också stått upprätt och utan att en för stor jäsfällning tog plats i glaset. Å andra sidan inbjuder det till att jag “måste nog prova” lite mer av framtida öl för att bilda mig en klarare uppfattning.
Nä, jag blir mer och mer imponerad över alla hembryggare där ute, oavsett om man kör på en Braumeister, i ett egensnickrat bryggverk eller står med IKEA-kitteln. Det viktiga och det roliga tycker vi på Manker Beer är att det sker saker, att nya förmågor börjar experimentera, prova sig fram och sedan lyckas. Alla måste börja någonstans och oavsett om man vill bli nästa Sam Calagione eller Vinnie Cilurzo eller föredrar att gå samma väg som Mikkeller, Brian Strumpke (Stillwater) eller vår egen Jessica Heidrisch så är sinnet att göra ny god öl det viktigaste. Så skål till er hembryggare, det är ni som trots allt är framtiden.
