Vad blir det om du tar basen i en saison men brygger den med rött thairis, Schezuanpeppar och yuzu? Det ville Ryan Witter-Merithew på danska Grassroots Brewing och amerikanska Tired Hands klura ut varpå ett sådant öl bryggdes på Fanø Bryghus där Ryan brygger sina öl.
Saisoner brukar ju kryddas och piffas till lite vilket Brian på Stillwater har varit bra på att bevisa med sina olika smak- och kryddblandningar. Men just att använda ris, peppar och yuzu (en kraftigt doftande östasiatisk citrusfrukt) känns som att ta det ett steg längre och köra en all-in asiatisk saison. Ris i öl är ingenting jag tycker brukar bli bra och peppar är också rätt svårt att finna en bra balans på – och sedan är frågan hur yuzun skulle passa in. Men när jag såg den här flaskan i New York i höstas så blev jag lite väl spänd på hur resultatet skulle bli, så blev att spontanköpa en flaska för att se efter.
Grassroots/Tired Hands Wachu Saison
Utseende: Lite disig matt apelsingulvätska med poröst fluffigt skum med små till mellanstora bubblor.
Doft: Fruktig doft med torr persika och mango som drivs av med det torra, sträva och citrusaromatiska. Unden den balansen mellan frukt och funk finns mer vältonad funk och ljusa kryddor. Doften avslöjar lite om att innehållet är annorlunda, men likväl är det lockande doft – men jag föredrar nog en enklare approach.
Smak: Lätt till medelstor munkänsla med porös lätt kolsyra. Man känner igen riskaraktären från andra risöl som lyfter fram funke’en från bretten och stinget från pepparn. Sedan hittar man såklart allt “det vanliga” (koriander, citron, örter och kryddor). Vad jag framförallt gillar är att jästen inte sticker ut och gör den spretig. Det mjuka, nästan söta, är lite som kaffebären mot slutet i Nils Oscars Jubileum 15 från i år och det sitter kvar i eftersmaken trots små doser av funk och torrhet.
Betyg? – Bra+. Mnjae, jag gillar den och den har mycket som är annorlunda och speciellt – men gillar jag den såpass att jag vill ha flera stycken? Mnjae. Istället är det här en spännande saison som likt Crooked Stave gör sin egen twist på öltypen. Mycket här i ölen och framförallt smaken där det pendlar mellan torrt, sött, fruktigt, strävt, kryddigt och lent igen.
