Ja då var det dags att lämna julen bakom sig och återkomma till den verkliga världen. Dags att berätta vad för dumheter jag har haft för mig i jul. Jag har ätit en massa julmat och då har man ju naturligtvis käkat en massa gröt.
Jag drack en Ris a la male från Mikkeller och blev inspirerad. Ha, jag ska skapa min egen risgrynsgröt. Det jag har gjort är att jag lagt upp en skål med gröt och blandat den med öl, inga konstigheter.
Dagens lineup av öl är:
Allagash Black, en belgiskt stout.
St Louis Framboise, en sötad hallonlambic.
Deschutes The Abyss från 2011, en maffig amerikansk imperial stout.
Jester King Le petit Prince, en farmhouse ale från Texas, en av de bästa mellanölen som exiterar.
Sierra Nevada Torpedo, kort och gott en IPA.
Kriterierna blir utseende, doft, smak, magkänsla (ett snällare ord för spykänsla och är det kriteriet som kan ge minuspoäng).
Jag började med Allagash Black för det är nog den som jag förväntade mig skulle bli konstigast.
Utseende: Gröten blev lite grådassig och tråkig att titta på, men det är trevligare än den vanliga vita sörjan. Utseende 2
Doft: Doften var mystisk, den gräddiga risgrynsgröten mot den vinösa och fortfarande aningen rostade doften och minimalt med kaffe. Ja det blir faktiskt inte helt tosigt. Men ändå inte helt perfekt. Doft 4
Smak: Smaken är sämre, det var en väldigt vinös smak med den utblandade gröten. Nej det är inte alls gott. men vad förväntade jag mig? Smak 2
Magkänsla: Magkänslan är egentligen inte mycket att tala om. Detta är riktigt jävla äckligt, men det är inte så att jag vill kräka av det. Magskänsla 2
Totalpoäng: 10
St Louis Framboise
Detta är ju egentligen en så kallad no-brainer, söt hallonlambic till gröten. Som barn hade man ju saftsås, så detta måste ju bli kanon!
Utseende: Utseendet är elegant, den rosaröda lambicen mot det vita ger en härlig julkänsla och att det dessutom bildas ett litet kolsyrehoppande skum gör det bara mer effektfullt. Utseende 5
Doft: Doften är även den väldigt fin, det är en del hallon som man redan i doften känner kommer att vara riktigt söta och fina mot den gräddiga gröten. Inte helt prefekt, men det är bra. Doft 4
Smak: Smaken är som en änglasmekning, eller inte. Det är fortfarande gröt och hallonlambic…efter förutsättningarna är det ändå ganska så gott. Faktiskt, jag kan tänka mig att göra detta igen faktiskt. Smak 3.
Magkänsla: Magkänslan är bra, det är ju det söta fina hallonet som ger gröten en fin touch. Magskänsla 3
Totalpoäng: 15
Jester King Le Petit Prince
Kan bli precis hur som helst, men jag valde den mest ljusa ölen jag hade att tillgå, bara för att se hur det blev.
Utseende: Utseendet blev nästan som att se urin i en Gustavsbergs urinoarkopp. Det var riktigt vidrigt att titta på. Utseende 1
Doft: När det kommer till doften blir det lite bättre, men det är fortfarande inte bra. Det som är trevligt med en framhouse ale är istället det som fäller den. Jästdoften är så malplacerad att det bara blir fel. Doft 2
Smak: Men värst av allt är nog smaken, “#¤%&/ vad räligt detta är. Det finns inga ord i mitt stora skånska ordförråd för hur detta smakar. Smak 1
Magkänsla: Magskänlan, det är ju en av de mest vidirga saker existerat, sen det där hamburgerhaket utanför M2. Vem fan serverar räksallad (den dåliga typen) på en hamburgare, ja PÅ EN HAMBURGARE! Magkänsla -3
Totalbetyg: 1
Jag var tvungen att slå på trumman lite, Sierra Nevada Torpedo borde ju vara något från detta vansinna experiment. den fruktiga härliga IPAn mot gröten.
Utseende: Utseendet, ja då var vi tillbaka till Gustavsbergs urinoaren. Kort och gott, ljus öl passar inte till vit gröt. Det var nästan värre än Le Petit Prince. Utseende 1
Doft: Doften blir inte heller så bra som jag hade tänkt det. Den relativt humlestinna Torpedon blev nu ett litet antiklimax. Det var inte alls så trevligt. Doft 1
Smak: Smaken blir dock trevligare än sin föregångare, det beska och blommiga som man får ut av en Torpedo är nu ändå lite trevlig. Men sen kommer blandningen av öl och gröt. Behöver jag säga mer? Torpedo är inte lika räligt som Le petit Prince, men det är verkligen riktigt riktigt äckligt. Smak 1
Magkänsla: Magkänslan ger även här ett minus, jag är spyfärdig, men inte riktigt lika illa som Le petit Prince. Men magkänslan blir -1
Totalbetyg: 2
Sist ut är ölen som jag ändå trodde minst på. En The Abyss från 2011 av Sverigeaktuella Deschutes. En fantastiks öl, som jag sippar på i glas här och efter. Man måste ju få sig en fin liten belöning efter denna hemska upplevelse.
Utseende: Utseendet är läckert, ölet är mörk mörkt brun, nästan svart och kompakt som motorolja. Att det blir ett brunt skum som lägger sig ovanpå gröten ger en härlig känsla. Det blir inte grådassigt som Allagashen, det blir mer som ett konstverk. Utseende 4
Doft: Doften av kaffe, choklad och grädde tillsammans ger faktiskt en bättre doft än vad St louisen gjorde. Jag sitter och småskrattar för detta doftar riktigt gott. Doft 5
Smak: Men smaken är inte något lika uppfriskande som doft och utseendet. Det smakar ändå ganska vedervärdigt. Men det har det mesta andra redan gjort. Smaken är något mer intensivare än Allagash Black men det gör att smaken av gröten dör helt och hållet. Ja egentligen borde det vara ett stort plus, men det förstör lite av det jag skulle göra här. Gröten framhäver en smak av hasselnötter som jag aldrig känt i en The Abyss. PLus i kanten, men denna kanten är brant. Smak: 2
Magkänsla: Magkänslan är inte så trevlig. Jag känner verkligen för att jag vill gå och kräkas lite för att det var så hemskt i jämförelse med ölet. Magkänsla 2
Totalbetyg: 14
Vinnaren av detta test blir med andra ord en sötad lambic. Hurra äntligen har jag hittat en användning för den!
Nästa gång blir det Mamouche, Mamouche och Mamouche. Men tills dess, skål bönner, imogon lassar vi skit!
