MankerBeer.com

När det gäller amerikansk whiskey så finns det faktiskt en hel del att tillgå här hemma i landet lagom. Tidigare i år släpptes något så exklusivt som en 15-årig Pappy van Winkle, dom är tillochmed svåra att få tag på i USA, och även om den sålde slut mer eller mindre direkt så är det ändå bevis på att Sverige står ganska högt i kurs hos amerikanska distillerier (och bryggerier så klart!) och att våra importörer gör ett fantastiskt jobb som får hit alla dessa dyrgripar, oavsett om det gäller whiskey eller öl.

Det du inte hittar i det fasta sortimentet eller på släppen finner du som du vet i beställningssortimentet, och där finns en hel del guldkorn. High West Campfire är ett av dom. Eller ja, alla High West whiskeys är guldkorn, som dessutom inte är alltför dyra, samtliga ligger mellan 600 och 700 vilket väl får anses helt okej för välgjord hantverkswhiskey från USA.

Campfire Whiskey kommer från det lilla distilleriet High West som ligger i Utah, och är en blend på rågwhiskey, bourbon och skotsk single malt. Samtliga whiskeys som ingår är lagrade minst fem år och ihop bildar dom en procenthalt på 46%. Jag har hört att den ska vara aningen “schitzofren”, men också väldigt bra. Om det är sant eller inte ska vi ta reda på idag.

På hemsidan kan man läsa att idéen till den här whiskeyn slog deras master distiller David Perkins när han och hans fru satt på Bruichladdich distilleri i Skottland och skulle äta frukost. Damerna som redde deras frukost hade en flaska rökig whisky som dom blandat med socker som man då skulle ha till maten, och det var då han började fundera på om rökig whisky och bourbon skulle passa bra ihop.. Och vips, så var Campfire född!

I glaset finner vi en förhållandevis mörk bärnstensfärgad whiskey, nästan mahogny. Direkt vid upphällning infinner sig flera intryck som bränt trä, sockervadd och smörkola. När jag sätter näsan till och intensifierar sniffandet blir det hetare med blött trä, röd chili, mandelmassa, torv och tallskott. Dofterna kommer i vågor som skiljer sig ganska mycket från gång till gång, det är både snällt och tufft samtidigt.

Smaken bjuder på betydligt mer rök än vad doften gör, men också bränt majs, sockervadd, björksav, körsbär och blandade örter. Det är en riktigt fruktig chilihetta när den är rumstempererad och helt utan vatten, och med lite vatten öppnar den sig och röken blir än lite mer framträdande. Det som är rätt intressant är att röken väldigt subtil men ändå finns med hela tiden.

Avslutet är långt med en behaglig sötma som hänger kvar en bra stund. Eldigheten lägger sig lite för att lämna en värmande och mysig känsla i halsen, och jag kan tänka mig att den här whiskeyn passar perfekt vid vad den är döpt till: att dricka vid lägerelden. Det är rätt sällan jag sitter vid en eld och bara finns till, men jag är definitivt mer benägen att göra det nu än tidigare..

Under midsommarveckan kunde man i Höganäs finna Mjödhamnens buss, det portabla mjöderiet som är i stort sett unikt i sitt slag. Johan som driver Mjödhamnen, bosatt i Grythyttan, har sedan 2010 åkt land och rike runt i sin tolv meter långa buss och bryggt mjöd i alla möjliga små hålor du kan tänka dig, och när han kontaktade mig om att han skulle hålla till i Skåne ett par veckor så var det naturligtvis givet att jag skulle komma och kolla hur tusan det går till egentligen.

Sagt och gjort, i onsdags satte jag mig i bilen efter jobbet och drog iväg till Höganäs. Bussen var placerad vid saluhallen som börjar bli rejält populär, och då även i samma gård som Höganäs Bryggeri för er som känner till området. Solen stekte på rätt bra när jag rullade in i det lilla samhället i nordvästra Skåne och när man var nära saluhallsområdet så var det helt enkelt omöjligt att missa mjödbussen.

Jag knallade bort till bussen där dörren stod öppen för allmänheten, och innanför fann jag Johan som hälsade mig välkommen. Han visade mig runt i det lilla utrymmet i den bakre delen av bussen där magin sker. Tidigare i veckan hade han tillverkat ett mjöd med rabarber och fläder, och av det lilla jag såg av den improviserade blenden så tror jag att det kommer bli riktigt jäkla smarrigt.

Johan drar ut med bussen flertalet gånger varje år för att hitta lokala producenter av honung och alla andra ingredienser han har i sina mjöd. Smaksättningarna i mjöden varierar, allt ifrån “vanliga” ingredienser som lingon, fläder och hallon till lite mer udda saker som älggräs, lavendel och björksav. Han ligger ute med bussen i några veckor där han samlar ihop alla ingredienserna, brygger mjödet i bussen och kollar in omgivningarna innan han kör tillbaka till Grythyttan där mjöden jäser vidare på fat.

Inne i bussen finner vi en gammal fruktpress, kokkärl och jästankar bland annat. Det är ett mindre utrymme än vad man kan tro, så det är minst sagt imponerande hur han får plats med allt. De stora tankarna där mjöden läggs för jäsning innan han kör dom till Grythyttan är på är gaskylda och har en volym på 1000 liter vilket brukar bli runt 900 liter mjöd.

För er som vill prova mjöden så kommer han att susa runt på ett antal småfestivaler i år, däribland honungsfestivalen i Kristinehamn, och även på Stockholm Beer & Whisky Festival. Jag tycker definitivt att ni ska prova hans produkter, det är en helt unik smakupplevelse och verkligen något extra. Finns så klart även att beställa på Systembolagets lokala beställningssortiment.

Tack för rundturen Johan, vi ses igen!