Logsdon är ett spännande och småhypeat bryggeri från Hood River i Oregon som enbart gör organiska öl och som trott det eller ej är ett amerikanskt bryggeri som med bravur lyckas att skapa stiltypiska belgiska ölstilar. Bryggeriet är relativt nytt i USA men helt nytt i Sverige och för mig är Logsdon mer speciellt, för ägaren och den som startade bryggeriet är nämligen Dave Logsdon. För er som inte är supernördiga hembryggare kan jag berätta att han startade Wyeast Laboratories tillsammans med sin syster Jeannette i mitten på 80 talet. Huvudbryggaren Charles Porter, eller Chuck som han kallas, har även han en fin meritlista där han bland annat varit huvudbryggare på Upland Brewing Co. Chuck ville själv byta från Upland till Logsdon då han ville arbeta på ett lite mindre bryggverk, något som passar honom bättre. Mer craft så att säga.
Nya i Sverige ja. Det är via Galatea Beer Spirits & Wine dessa kommer till Sverige. Som det ser ut nu är det bara 3 öl som kommer i första läget. Kili Wit, som är en stiltypisk witbier med sin sköna kryddighet samt Seizoen Bretta, vilket är dagens öl fast bryggt med brettanmyces jäst. Jag fokuserar på den vanliga Seizoen som är en Organisk farmhouse ale, vilket är den amerikanska motsvarigheten till en belgisk saison. Ölen är bryggd med 4 olika jäststammar vilket ska ge den en större komplexitet, fruktighet och kryddning. Chuck är väldigt stolt över att man använt bivax för att vaxa in kapsylerna. Personligen gillar jag idén, men vaxet är faktiskt ganska fult och lite ovälkomnande. Dock är det lätt att komma åt kapsylen med öppnaren, vilket inte alltid är fallet med vaxade flaskor.
En sak som jag bara inte kan utelämna är att flaskan är inköpt i Portland, Oregon på ölbutiken Pastaworks. Det är nog det konstigaste namnet på en ölbutik jag känner till.
Logsdon Seizoen
Utseende: Gyllene färg, väldigt klar med en enorm skumkrona. Varning för skummet!
Doft: Stor fruktig doft av lime, jäst och honung. Efter att ölet luftats något börjar man även känna toner av citron gräs och vitpeppar. Känner en mindre ton av svavel och det är faktiskt inte helt otrevligt. Jag är helt klart överraskad över doften och hur nära det är de belgiska alternativen. Tycker dessutom att man har en bättre doft än sina motsvarigheter.
Smak: Måste komentera munkänslan, för enligt mig är det en av ölens absoluta styrkor. Ölet är, i min mening, nästan perfekt karbonerat. Det är med andra ord lite mindre kolsyra än i många kolsyrebomer i farmhouse/saison stilen. Detta leder till att munkänslan blir fyllig, men len och mjuk mot gom och kinder. En jordig smak med fruktiga inslag. Även i smaken är det lime och honung utan att bli överdrivet sött, även viss smak av en inte helt mogen mango. Sötman motverkas av en smak av vitpeppar som även ger ölet en viss komplexitet ju mer ölet får luftas. Med luftningen så dyker det även upp en viss syrlighet i ölet som är uppskattat från min sida.
Betyg: Bättre(-) Som jag skrev inledande så är det ett stort plus hur man lyckats amerikanisera en belgisk öltyp på detta vis. Att den slår många av sina belgiska kusiner på fingrarna är även det ett stort plus, även om det finns bättre öl i sin genre. Upplevelsen i sig är värd varje krona och den hade passat perfekt till en grillad kyckling en sommareftermiddag.
