Green Flash (förklaras nedan), Founders, Stone, Drikkeriget, st-feuillien, Black Isle, North Coast, Green Flash, Boon, Lervig, Stronzo. Ja listan är lång på bryggerier som har något gemensamt. Alla har de under de senaste åren på något sätt bytt svensk importör/distributör. Lervig visserligen för något år extra sen. Dessa är bara några av alla de bryggerier som själva velat byta, har erbjudits bättre avtal eller av andra anledningar själva helt enkelt bytt samarbetspartner.
Ja. Listan är lång och många på listan är sådana bryggerier som ni läsare knappt har reflekterat över att de har bytt partner. För varför bry sig när ingen ropar bu? När det stord klart att North Coast efter ett långvarigt, och djupt samarbete med Great Brands bröt upp. Men när det var ombytta roller några månader senare och Great Brands plockade brittiska Black Isle utan deras tidigare partner hade informerats – vem var stora stygga vargen då? Eller när det nu står klart att Cask Sweden plockar Stone från nämnda Great Brands?
Likaså har många haft komplexa resor, Green Flash tillhörde Brill & Co men då Drikkeriget bytte till Galatea så tappade man temporärt bryggeriet. Efter att Brill hade jobbat in flera lanseringar på Systembolaget var det plötsligt Galatea som skulle lansera bryggeriets öl på bolaget, men tack vare Brill’s bra samarbete med bryggeriet så valde de att gå över från Drikkeriget till att köra direkt genom Brill & Co. Vipps vart det Brill & Co som lanserade bryggeriets öl i Sverige.
Vi på MankerBeer har hela tiden varit rätt neutrala i detta då vi alltid lyft fram den marknadsmässiga aspekten av detta. Bryggerier vill tjäna pengar på sin verksamhet. De som erbjuder de bästa lösningarna de ökar sina chanser att knyta åt sig bra bryggerier.
North Coast, Anderson Valley, Stone och Boon är bara några bryggerier som öppet gått ut med att de söker nya partners i Sverige/Norden. Anderson Valley och Boon bytte båda då ändringar i företagsstrukturen och ägandeskapet gjorde att det var smidigare för de båda att börja samarbeta med de nya ägarnas partners för att få synergieffekter i arbetet. De var hela tiden öppna mot sina tidigare partners och var öppna mot intressenter att de även skulle träffa andra. Ändå ses hela soppan som importörernas fel? Ingen talar om giriga eller expanderade bryggerier som tänker på sin egen framtid och sin egen utveckling. I North Coasts fall besökte de runt 3-4 olika importörer innan de efter mycket tid bestämde sig, detsamma för Stone. De åkte runt, bad om offerter för hur samarbetet skulle kunna se ut och skapade sig en uppfattning av möjliga partners.
I andra fall har det helt gått förbi deras importörer att bryggerierna vill byta partner. En vacker dag har det dimpt ner ett mail hos deras tidigare partner som bums fick reda på att de nu var med ett bryggeri mindre i sin portfölj. Här talar vi bryggerier och importörer från samtliga de jag nämnt ovan, så att tro att en eller ett par få bolag sköter sin business såhär är direkt felaktigt. Det kan såklart bero på en rad olika omständigheter men min poäng idag är att visa att det är såhär branschen ser ut.
Även fast vår svenska kärlek för solidaritet och konsensus är fin så är det inte så marknaden ser ut. Man ska inte dra det så långt som att säga att vi har någon överdriven extremkapitalism där alla bara vill få ut vinning. Snarare är det så att alla vill växa, utvecklas och kunna försörja sina anställda. Att då byta från en importör som kanske inte har fått ut deras varumärke eller antalet öl till krogar och Systembolaget är ett rätt vanligt steg för att kunna utvecklas på en viss marknad.
Vissa av bryggerierna som bytt leverantör har tidigare funnits på några enstaka krogar med kanske en enstaka öl då och då på Systembolaget, för att senare finnas över hela landet och ha sina öl mer frekventerade hos vårat monopol. Ibland har bryggerierna gett leverantören en chans att förbättra sig innan ett byte kommit på tal – i många fall inte.
Oavsett så kvarstår faktum – att om du gör ett bra jobb så kommer du att få ett gott rykte och dina affärer att frodas. Får du inte ut produkterna, ja då är det motsatsen. Då får man en stämpel om att visserligen vara trevliga prickar, men ölen kanske inte når ut till hyllorna och/eller når fel/inga butiker, restauranger etc. För samtidigt som det kan var en styrka att vara stot och nå ut brett och djupt så tappar man fokus på varje enskilt märke vilket kan göra att de vill byta. Medan andra kanske känner att man uppfattas som ett “vardagsmärke” och inte som det “premiummärke” man kanske vill vara genom att synas på färre ställen, men istället på mer utpräglade ställen såsom bättre restauranger eller liknande.
Så nästa gång du hör om hiskerliga aktörer i branschen. Stanna upp och tänk efter. Vem vinner på att byta importör, vad för motiv kan bryggeriet ha, vad kan de ha önskat mer från den tidigare samarbetspartnern och vad kan den nya ge som den gamla saknat. För allt som oftast märker man att det i inte alla, men i de flesta finns en rätt tydlig strategi från bryggeriets sida. I några fall kanske det rör sig om en liten kupp men då är det viktigt att komma ihåg att det är vanliga än ni tror. Både vad gäller mindre craft-bryggerier men också stora märken kända för sin blasklager.
För precis som att vi älskar att dissekera vad ett bryggeri och en bryggare är för något så älskar vi att sätta en stämpel på vilka som är goda/onda inom importörsbranschen. Nya aktörer dyker upp, spelplanen förändras och man kan inte enbart förlita sig på det som har varit. Istället gäller det att anpassa sig och att se att ölvärlden ser annorlunda ut. Idag är det en marknad där öl bryggs på nya sätt, där bryggerierna är mer flexibla på en allt öppnare marknad och där man tyvärr är rätt utbytlig. Vare sig vi gillar det eller inte så är det tyvärr såhär det ser ut. På den här marknaden så är ingen eller annat än spelets regler boven.
