En av de bästa amerikanska ölen från årets Stockholm Beer and Whisky Festival återfanns hos OT/BA-montern och var Mother of all Storms, en riktigt grym barley wine från Pelican Pub & Brewery. Ett bryggeri vi tyvärr inte finner så ofta i Sverige annat än på Oliver Twist och utomlands kanske i Holland (via Cracked Kettle). Bryggeriet ligger vackert vid havet i Pacific City, Oregon, och mycket tack vare den fantastiska utsikten så förestår man bland annat giftemål på bryggeriet (!), det ni. Kanske inte helt fel att ta två flugor i en smäll, tour’a USA’s västkust och gifta sig på ett bryggeri? Bryggerit öppnade 1995 då Jeff Schons och Mary Jones köpte en gammal övergiven lokal som de ville göra om till ett mikrobryggeri. Men utan kunskap om öl så behövde de en bryggare och genom en slump träffade de hembryggaren Darron Welch som under en konferens såg parets annons och vipps var de tre ett team.

I alla fall. Två av husölen hade kommit till OT i somras och hade sedan förpassats till den så kallade “slaskhyllan” där man kan köpa en flaska för 98kronor, så in med en flaska av vardera tänkte jag.

Först ut var Dorymans Dark Ale, en brown ale med bland annat karamell-, vete- och chokladmalt, Cascade, Magnum och mt.Hood-humle. Ölen verkar onekligen populär längre västerut då den har vunnit fyra olika awards i Australien och på Nya Zeeland. Det var bryggmästaren Darrons första öl som “storbryggare” då han gick från sitt hembryggverk till ett på 456 gallons och ölen vart så populär att den nu får anses som husölet.

Pelican Dorymans Dark Ale

Utseende: Mörkbrun vätska med minimala bubblor i det ljusbruna skummet.
Doft: Kola och nötter i en rätt bra mix. Det är mer fokus kring maltsorterna och trots en IBU på 42 så är det inte alltför mycket humlearom utan håller sig bland kola, nötter och lite choklad.
Smak: Medelstor munkänsla med bra kolsyra. Lite gräddig hasselnötssmak, lättdrucket med en variation av rostat och något lätt beskt. Beskan ger djup åt söta smaker av kola, choklad och

Betyg? – Bra+. Smakrik och Mörkare ale som är lättdrucken och rätt bra brown ale som lutar mer åt det brittiska än det amerikanska och lite mer öppet humliga. Kan nog passa bra till mat och bryggeriet själva parar den gärna till kött, rökt fisk och risotto.

Den andra ölen är som sagt även den av husölen – Tsunami Stout. En foreign-stout med Williamette och Magnum i humleväg (45 IBU) och en blandning av bland annat choklad-, svart- och rostad malt. Med 7% är den inte för krävande. Även stouten har vunnit priser och bland dem står ett brons från GABF 2010 nog ut mest. Det här är en öl de tycker man ska para till friterade ostron eller till/i en chili och det kan jag säga att jag nog skulle vilja prova, för låter som en rätt bra parning.

Pelican Tsunami Stout

Utseende: Mörkbrun vätska med ljusare brun vätska. Ser trevligt ut.

Doft: Väldigt fin gräddig doft med kaffe, mer kaffe, lite mer kaffe och så lite gräddig doft och bär. Både söt gräddighet och en viss torr bitterhet känns av utan att bli komplext eller fancy, utan det är mer trevligt och doftar gott.
Smak: Lättare munkänsla med okey till bra kolsyra. Lagom fyllig med god smak av mycket kaffe och lätt bitter choklad. Eftersmaken är småtorr. De bär och frukt som kändes i doften finns även i smaken även om jag tycker kaffe och mörk malt och mörk sirarp har överhanden.

Betyg? – Bra+. Smakrik och enkel i en mix som känns lättdrucket men inte trist. Enkel men utan att bli menlös och potentialen här är stor. Det här är en öl som är lite antingen eller. Många tror jag verkligen skulle gilla den här stouten för den har mycket att komma med men med abret att den inte riktigt sticker ut på något sätt. Men skit i det, god och smakrik foreign stout!